Gjorde samma penibla
miss som Papphammar

Det var veckans sista lektion en fredag någon gång på 90-talet. Niondeklassen var en av de bästa jag haft under alla år.

Jag hade tidigare berättat om Ångfartyget Per Brahes förlisning utanför Hästholmen hösten 1918 då alla 24 ombord på båten miste livet. Bland dem också konstnären John Bauer och hans fru och son.

Nu skulle jag berätta om bärgningen sommaren 1922. Många fanns på plats då för att med egna ögon följa bärgningsförloppet. Detta hände tre år innan vi fick radiotjänst, men säkert var det många i landet som följde rapporteringen i tidningarna.

Jag berättade samtidigt som jag ritade på tavlan. Från Don Carlos och Karl Gustav, de två bärgningsfartygen med Bastedalen som hemmahamn, gick dykare ner med kättingar till vraket.

Så långt kommen i min berättelse märkte jag en reaktion hos klassen. Eleverna utbytte blickar och jag förstod att något hade hänt men förstod inte vad. Inte förrän jag vände mig mot tavlan och såg att min enkla illustration kunde tolkas på ett helt annat sätt

Så lyftes Per Brahe.

Jag reagerade precis som Gösta Ekman i den Papphammarsketch där han ritar en väderprognoskarta, som kan missförstås på liknande sätt som min teckning. Jag blir generad. Jag kanske till och med rodnar. Jag suddar snabbt ut min teckning och avslutar min berättelse

Senare, så vitt jag minns, pratade vi igenom det som hade hänt och jag fick försöka förklara varför jag hade reagerat som jag gjort, Ett generande misstag, men kanske något av det roligaste jag gjort under mina många lärarår

Fartyget Per Brahe kom att leva vidare under många år. Jag berättar mer i min nästa blogg