Vi seglade och visste
inte var vi befann oss

I slutet av 70-talet fick jag möjlighet att köpa en segelbåt. En fin gammal koster från 30-talet. Jag, som aldrig en suttit i en segelbåt tidigare, fick lära mig grunderna av vännen Olle, som hade seglat i barndomen.

De närmaste åren blev det många turer på Vättern. Jag har tidigare skrivit om en segling till Vadstena. Vi gick också genom Göta kanal till Mariestad.

Sommaren 1986 var det dags för ett seglaräventyr i Stockholms skärgård. Vi var fem kompisar som hämtade båten som vi hyrt på Lidingö. En Maxi 95:a, en stor båt med gott om plats

Bara två av oss var seglingskunniga även om vi väl knappast var experter. På den tiden fanns ju inte de digitala hjälpmedel som vi har idag. Det gällde att orientera oss med hjälp av sjökorten och den omgivande naturen.

Vi kom iväg från Lidingö i skymningen. Vi hade tänkt oss till Vaxholm den första dagen. Men när vi mötte två jättelika Finlandsfärjor tog vi det säkra alternativet. Vi gick tillbaka och övernattade i Lidingöhamnen och seglade mot Vaxholm nästa morgon istället. 

Finlandsfärjor är ju inte så vanliga på Vättern.

Förutom Vaxholm kom vi under veckan till Möja, Sandhamn och Kymmendö. På Kymmendö, som ju är August Strindbergs Hemsö, vandrade vi tvärs över ön till Strindbergs skrivarstuga. Vi hade tur med vädret och slapp regn under hela veckan

När vi mot slutet av veckan skulle återvända till Stockholm och Lidingö, råkade vi ut för veckans enda navigationsproblem. Vi hade satt kurs mot Saltsjöbaden när vi siktade en fyr som inte fanns på sjökortet. Vi visste därmed inte var vi befann oss. Kunde det finnas grund i närheten?

Det blev några svettiga minuter innan vi längst ner på sjökortet hittade nedlagda fyrar avbildade. Fyren i vår närhet var alltså nedlagd. Det innebar att vi kunde orientera oss och sätta kurs mot Saltsjöbaden.

Från Saltsjöbaden genom det mäktiga Skurusundet närmade vi oss Stockholm. Det var en mäktig känsla att på egen köl ta sig fram utmed Djurgården förbi Valdemarsudde och Gröna Lund.

Vi hittade vår sista natthamn utan för Vasamuseet. Nästa dag lämnade vi tillbaka Maxi 95:an och for hem till Sydnärke