Vem var denna unga
kvinna på Tjälvesta?

1950 köpte författaren Berit Spong och hennes man Tjälvesta gård i Snavlunda. Hon kom att bo kvar där de sista 20 åren av sitt liv. Hon har berättat gårdens historia i boken ”Vägen genom ängarna” boken är en kärleksfull hyllning till gården, trakten och naturen. Ängarna är förstås Tjälvesta och Snavlunda ängar.

En av dem som bott på gården är Carl Burenstam, sonson till brukskungen i södra Närke Olof Burenstam. Carl, i boken kallas han ministern, tjänstgjorde som diplomat i bl.a. i Wien, Paris och Bryssel. Han vistades under många år tidvis på Tjälvesta. 1895 pensionerade han sig och bodde därefter permanent på Tjälvesta. Han var då 65 år gammal.

Hans pensionärsliv var synnerligen aktivt. Redan tidigare hade han låtit bygga en jaktstuga vid den gamla fornborgen vid Torpa och en fiskestuga i alpin stil vid Östersjön en dryg halv mil från Tjälvesta. Dessutom uppförde han en lappkåta i trädgården. Av dessa finns fiskestugan fortfarande kvar. Han var också, skriver Berit Spong, ”en sällskapsmänniska som älskade spektakel”. Ofta var det fest på Tjälvesta med gäster från de närliggande godsen och herrgårdarna. Man spelade ibland upp scener ur historien med tidstrogna dräkter. Tableu vivant var tidens benämning på den sortens spektakel.

Till Tjälvesta anländer en vårdag i ministerns landå en ung belgisk flicka i ”matroshatt, och vit blus inte grövre om midjan än en femtonåring. Hon var glad som ett sken och dansade runt ministern som en killing när han visade henne parken”. Hon kom att bli kvar ända fram till ministerns död

Vem var hon denna unga kvinna som åldersmässigt kunde varit ministerns dotter? Hur kom hon att bli kvar på Tjälvesta? Vilken roll hade hon? Ministern var ogift. Var hon älskarinna eller bara ett sällskap som livade upp den äldre mannen? Berit Spong ger inget svar på de här frågorna, men berättar att hon vann allas hjärtan under sin tid på gården. Runt henne fanns inget skvaller eller baktaleri.

Av trädgårdsmästarens 14-årige son lär hon sig åka skridskor. Han berättar som gammal man, bonde och häradsdomare för Berit Spong, att han aldrig hade glömt hennes lyckliga skratt när hon lyckades behärska konsten på Bysjöns is. Berit Spong berättar också att hon accepterades av ”Den världskloka och stolta Augusta Cassel på Stjernsund” och att de brevväxlade med varandra efter det att belgiska fröken lämnat Tjälvesta .

Märkligt är det ändå att hon trots dåtidens stränga moralkrav blev allmänt omtyckt och respekterad i sin roll som värdinna på Tjälvesta.

När ministern dör 1907 får belgiska fröken genom testamentet en del av hans förmögenhet. Hon delar den med ministerns tre barn som han hade med sin ungdoms kärlek. Något äktenskap blev det inte den gången eftersom släkten inte kunde godta et gifte med en ofrälse kvinna.

Hon lämnar nu Tjälvesta men återkommer på besök 1911. Om hennes vidare öden får vi inte veta så mycket. Berit Spong berättar att hon under några år drev ett pensionat på Rivieran. Mer vet vi inte. Inte heller hur länge hon levde. Min gissning är att hon kan ha varit jämngammal med Augusta Cassel som föddes 1870.

Det finns mer att berätta om belgiska fröken på Tjälvesta, men det sparar jag till min nästa krönika/blogg.