Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Jag gillar att cykla och har skrivit om det tidigare i min blogg. På cykeln håller jag mig i form och mår bra, men med stigande ålder blir det förstås jobbigare och mer påfrestande, Särskilt gäller det uppförsbackarna, som blir allt tyngre och med åren.
Därför har jag bytt ut min hybridcykel mot en elcykel, vilket gör cyklandet bekvämare och roligare. Men kan en elcykel verkligen vara ett motionsredskap när man får hjälp av en elmotor? Undrar kanske någon.
Ja, det bestämmer man själv. Min cykel har tre växlar och fem effektlägen. Man kan alltså bestämma hur mycket hjälp man skall få och därmed hur mycket man måste anstränga sig. Med effektläge ett inkopplat är det ungefär som att cykla en vanlig cykel på plan väg. Ja, man kan till och med stundtals koppla ifrån elmotorn. Då förlänger man ju också räckvidden, som under normala förhållanden är fem till sju mil.
Men det viktiga med elcykeln är att man inte behöver fasa för motluten. Med det högsta effektläget kan jag bekvämt ta mig uppför Vretstorpsbacken förbi Folkets park.
Ty att cykla är bra inte bara för kroppen. Det är minst lika viktigt för själen. Att under vår, sommar och höst uppleva naturen i långsamt tempo är mitt sätt att meditera. Den första tussilagon i dikeskanten, den första lärkans sång, högsommarens djupa grönska och höstfärgerna i oktober.
Min elcykel är vikbar och kan fällas ihop på minuten och ryms i bilens bagageutrymme om man vill prova på att cykla på andra platser än i Sydnärke.
Att cykla är nödvändigt.
Alf Anneborg
Alf Anneborg i Askersund är f d högstadie- och Komvuxlärare. Aktiv i Norra Vättersbygdens hembygdsförening och lite av en cykelnörd. Skriver om sånt som intresserar mig, mest om Askersund och Sydnärke.
Inlägg
Resan genom Niger Se Stenkulla missionshus Att handla på nätet Askersundsåsen berättar Vackra drumliner Natt i Sahara En skärgårdsvecka Fredagsfikat Min skolgång Tankar om rasism Bonden Paavo och jag Glöm inte våra vänorter Utsikt som Hjalmar Att bo i missionshus Min bästa bilaffär Om barnförlamning Min rullator och jag Vår föreläsningsförening Sjöängen livaktigt Min mormor Inrikes gubbsemester Värd i Landskyrkan Den första kärleken Askersund och framtiden Tusen mil från Vietnam Så gick det för Per Brahe Förargligt misstag På långfärdsskridskor Min första lägenhet Utklädd till båt Så slutar “Yxan” Högläsning Askersunds miljonprogram Jag minns kaptenen Resan till Paris När Rut kom på fika Sommarläsning Gör varmbadhuset till hamnmuseum Kalla kriget Teaterminnen Alla våra körer Bron till Borgmästarholmen De första sydnärkingarna Tankar vid årsskiftet När jag nästan dog Åter en återträff Graven blev viktig Livat i Askersund Serieberoende Gubbar på ny historieresa Elektrisk cykling Resan till Georgien Handla hemma Inte bra för sommarturism Tankar efter valet Träna och trivs Historien om Anna Historien rullades ut Ingen kommer undan politiken En återkommande dröm Katten som vantrivdes Fyra dagar i Riga Sista sommarjobbet Vad är du för ortsbo? Jag ledde stadsvandring Bilder från Tjälvesta Hundlekplats behövs Varför ringde jag? Assistans en valfråga Gubbar som träffas Djupdykning i gamla Askersund För hundra år sedan Askersundstavlor Att sjunga i kör Mina drömmars stad En lärares lärdomar Tillbaka i Berlin Om att åldras Asfaltera Sundsgatan! Jag tänker på Krokholmen Värnplikt eller inte Människans bäste vän Cyklat runt på Kuba Min by heter Dassa-Zoumé Den hemliga skärgården Bevara LSS-lagen! Var slutar Vättern? Berlin en vändpunkt Till minne av Joel Haugard Alf, en renässansmänniska På besök i Vilnius Dags för gubbsemester På cykel i Flandern Är nollvisionen möjlig? Här finns plats för museum! Försäkringskassan har hjälpt oss Minns Tisdagsgänget Nyheter från Askersund Vad händer med EU? Julen med James Dean