Att elcykla är bra
för kropp och själ

Jag gillar att cykla och har skrivit om det tidigare i min blogg. På cykeln håller jag mig i form och mår bra, men med stigande ålder blir det förstås jobbigare och mer påfrestande, Särskilt gäller det uppförsbackarna, som blir allt tyngre och med åren.

Därför har jag bytt ut min hybridcykel mot en elcykel, vilket gör cyklandet bekvämare och roligare. Men kan en elcykel verkligen vara ett motionsredskap när man får hjälp av en elmotor? Undrar kanske någon.

Hjälp i motluten med en vikbar elcykel, har blivit krönikörens lycka.

Ja, det bestämmer man själv. Min cykel har tre växlar och fem effektlägen. Man kan alltså bestämma hur mycket hjälp man skall få och därmed hur mycket man måste anstränga sig. Med effektläge ett inkopplat är det ungefär som att cykla en vanlig cykel på plan väg. Ja, man kan till och med stundtals koppla ifrån elmotorn. Då förlänger man ju också räckvidden, som under normala förhållanden är fem till sju mil.

Men det viktiga med elcykeln är att man inte behöver fasa för motluten. Med det högsta effektläget kan jag bekvämt ta mig uppför Vretstorpsbacken förbi Folkets park.

Ty att cykla är bra inte bara för kroppen. Det är minst lika viktigt för själen. Att under vår, sommar och höst uppleva naturen i långsamt tempo är mitt sätt att meditera. Den första tussilagon i dikeskanten, den första lärkans sång, högsommarens djupa grönska och höstfärgerna i oktober.

Min elcykel är vikbar och kan fällas ihop på minuten och ryms i bilens bagageutrymme om man vill prova på att cykla på andra platser än i Sydnärke.

Att cykla är nödvändigt.