Sommarens första kärlek
blev en plåga på hösten

Året var 1958. Året då Sverige kom tvåa i Fotbolls-VM, som ju spelades i Sverige. Detta hände innan TV hade slagit igenom på allvar. Hade man tur kanske man kunde se någon match hos någon grannfamilj som hunnit skaffa TV.

Samtidigt som VM spelades, skulle vi åka på läger. Jag var 15 år och familjen hade just flyttat till Mullsjö. Lägret på Bohus Björkö var ett frikyrkligt arrangemang. Min pappa var pastor i Svenska Missionsförbundet. På tåget mot Göteborg och Björkö, träffade jag Ulf, som kom att bli min kompis och nära vän under flera år.

Vi var överens om att det var det där med tjejer som var den egentliga anledningen till vår lägerresa. Min erfarenhet på området var mycket begränsad. Jag hade varit förälskad på avstånd några gånger, men aldrig riktigt vågat. Redan första dagen på lägret konstaterade vi att det fanns två flickor som vi var intresserade av: Anna och Karin, två kusiner från Falköping.

Vi kom lite sent till kvällssamlingen den första kvällen. Förmodligen för att vi hade tagit en rökpaus. När vi kom in i den fullsatta lokalen, satt de två kusinerna på varsin luftmadrass. De vinkade på oss och av en slump hamnade jag bredvid Anna och Ulf bredvid Karin. Det blev början på min första förälskelse.

Vi höll hand och pussades lite blygt i tältet. Anna gav mig en ring, en kamratring som var vanligt bland ungdomar på den tiden. Jag var lycklig och såg fram emot hösten då vi skulle komma att gå i samma skola. Tänk att jag äntligen hade träffat en tjej!

Sista dagen på lägret förändrades allt. Anna kom fram till mig med ett helt annat uttryck: ”Jag vill ha tillbaka min ring”. Hon gjorde helt enkelt slut och jag fattade ingenting. Vi som skulle bli så lyckliga, kanske för hela livet.

Hösten blev en lång plåga. Bara att se henne på skolgården. Att jag inte dög. Så pågick det i flera månader, men så träffade jag Brita och livet kunde börja om igen.

Hur gick det då för Ulf och Karin? Där på lägret inleddes en kärlek som skulle komma att vara resten av livet med barn och barnbarn. Senare hade vi julkortskontakt under många år. Tyvärr finns Ulf inte längre kvar i livet.