Tre cykelveckor på Kuba
där fattigdom gav intryck

Ett gäng från Sverige cyklade runt på Kuba, krönikören längst till höger.

Nyss hemkommen från min marssemester på Kuba skall jag försöka ge ord åt mina intryck från de tre veckorna på cykel - och i buss - men först måste jag berätta om researrangören ”Läs och res”.

Det är min femte resa med ”Läs och res”. Jag väljer att resa med dem eftersom deras resefilosofi passar mig:

Res så att du kommer nära vanligt folk. Bo på enkla famijeägda hotell, ät på enkla matställen, träffa människorna.

En viktig nyckel är att resan leds av en reseledare från landet. Eva Garcia hette vår guide på Kuba. Hon kan sitt land och har arbetat för ”Läs och res” i nio år. Liten till växten, men med en stor personlighet.

Kuba är ju ett känt och omtyckt resmål sedan många år och det finns mycket att se och uppleva, men det starkaste intrycket för mig var nog ändå fattigdomen. Människorna, de flesta, har mycket små inkomster. En lärare, för att ta ett mig närstående exempel, tjänar omkring femtio pesos i månaden. Det motsvarar 500 kronor i svenska pengar.

Pengarna räcker inte ens till det allra nödvändigaste. Det kan till exempel innebära att flera generationer tvingas dela lägenhet och att sju-åtta personer kan bo i samma trea och att man måste hitta sätt att få extrainkomster.

Eva Garcia hette vår imponerande guide.

Det som gör fattigdomen ännu mer påtaglig, är att privat företagsamhet är tillåten på vissa områden och ger möjligheter till mångdubbelt större inkomster. Det gäller bland annat inom taxinäringen. Juanito, som körde mig till flygplatsen när jag skulle hem, tog 25 pesos för resan. Alltså en halv månadslön för en lärare.

Den som äger en stor lägenhet eller ett rymligt hus, kan starta ett litet hotell ett ”Casa Particular” och hyra ut rum till turister för 45 pesos per natt. Det finns ytterligare några områden med egenföretagare, men de flesta är alltså mycket fattiga.

Men även om fattigdomen är så synlig, inte minst på landsbygden, gav resan förstås många andra intryck: Långa sandstränder och ljumma vågor. Barnen utmed vägkanten som ropar och vinkar när vi cyklar förbi. Vackra städer som Trinidad, Cien Fuego, Camaguey och Remedios och en och annan mujito förstås. Människor som vi fick möta tack vare Eva.

Och musiken förstås. Kuba har så rika musiktraditioner: Rumba, Cha-cha och Salsa. Ute på gator och torg och i restauranger möttes vi av musik, sång och dans.

Vi var tretton rätt vanliga svenskar från olika delar av landet och i olika åldrar som gjorde den här resan tillsammans. Eftersom vi ansträngde oss tillsammans (ibland i motvind), och eftersom vi delade ”Läs och res” resefilosofi, uppstod ett gott kamratskap - tack reskamrater! Och framför allt, tack Eva!

Rika musiktraditioner.