Belgiska fröken firade
gudstjänsten ensam

Bysjön och Tjälvesta

I min förra blogg om belgiska fröken på Tjälvesta utlovades en fortsättning. Men först en fundering: Vem var hon egentligen, den unga belgiska kvinnan som bodde på Tjälvesta för lite mer än 100 år sedan? Varför har hon inget namn? Min gissning är att författarinnan Berit Spong, som tycks känt stor sympati för henne, visste mer om henne, till exempel hennes namn, men väljer att inte berätta allt för att ge hennes gestalt en mer intresseväckande och rentav sagolik framtoning hos läsaren.

Men en sak till vill jag, som sagt, berätta om hennes tid på Tjälvesta:

Ministern, Carl Burenstam, besökte ofta gudstjänsterna i Snavlunda kyrka om söndagarna. Under våren och sommaren skedde det med båt. Något hundratal meter öster om Tjälvesta ligger den lilla Bysjön. Där, i ett båthus, hade han en farkost som Berit Spong beskriver som ”En korsning mellan en italiensk gondol och en svensk Vättersnipa”. Båten lär ha varit försedd med en tofsprydd överbyggnad, en baldakin.

Från Bysjön lät han sig ros in i den bäck som ledde genom Tjälvesta äng och mynnade ut i Kyrksjön vid Snavlunda kyrka, där han steg i land vid prästens brygga och promenerade upp till kyrkan. Det var etikett att torparna skulle invänta hans ankomst och sedan sluta upp efter honom. Han gick genom vapenhuset och fram till Tjälvestabänken där han satt ensam under högmässan.

På dessa båtturer följde belgiska fröken alltid med, men hon steg aldrig iland vid prästens brygga. Hon lät sig sättas i land på Tjälvesta äng, där hon firade gudstjänst ensam med sitt radband. Belgiska fröken var katolik.

”I det urprotestantiska och frikyrkliga Närke har jag aldrig hört en skymt av ogillande över detta och det säger en hel del om belgiska fröken” skriver Berit Spong.

Bäcken mellan Bysjön och Kyrksjön är idag ett torrlagt dike. Ändå är det lätt att se framför sig den baldakinförsedda båtens färd genom ängen när vitsipporna blommade en vår för mer än hundra år sedan.

Bäcken över ängarna idag.