Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
600 000 svenskar sjunger i kör. Jag är en av dem. Jag tror att körsjungandet är landets näst största folkrörelse, efter idrotten. Precis som idrotten lär körsången vara hälsobringande, men skälet till att så många deltar är nog mest för att det är så kul.
Om det ibland tar emot att gå på körövning, går man oftast därifrån med en skön och befriad känsla. För att inte tala om den fantastiska känslan efter ett bra körframträdande. Körsången förhöjer helt enkelt livskänslan.
Första gången jag fick uppleva den känslan var i skolkören i läroverket i Falköping för länge sedan. Särskilt minns jag när vi sjöng tvåstämmigt på tyska: Wien, Wien nur Du allein soll stets die Stat meiner treume sein…
Sen gick det många år, småbarnsåren, familjeliv och jobb, men på 80-talet blev jag körsångare igen. Jag gick med i Askersunds manskör.
Manskörernas storhetstid var början av 1900-talet. Då fanns manskörer i nästan alla städer samhällen och byar, men från 50-talet och framåt dog många manskörer ut. Det var också ganska nära slutet för Askersunds manskör i början av 80-talet. Vi gick under en period ihop med manskören i Laxå som också var på fallrepet.
Men så hände något som vände utvecklingen. När kören firade sitt 80-årsjubileum 1987, var körens hedersmedlem Bertil Boo gästsolist. Då föddes iden att ha årliga jubelkonserter med gästartister.
Den som framför allt drev på var körens ordförande Bent Tivelius. Det gick alldeles lysande. Vi hade ibland fem föreställningar i Folkets hus, eftersom publiktrycket var så stort. Vi hade gästartister som Susanne Alvengren, Triple and Touch, Martin Stenmark, Gill Jonsson och många fler, och jubelkonserterna lever vidare. Den senaste gästartisten var Victoria Tolstoy. Det var två nästan fulla hus i Sjöängens stora salong i våras.
Utvecklingen har också fört med sig annat: En förnyad repertoar med mycket rocklåtar och två cd-skivor.
I början av 2000-talet förändrades livet för mig. Jag blev anhörigvårdare och tiden räckte helt enkelt till för manskören. Jag har sedan dess varit körlös ända tills för ett par månader sedan. Då sökte Askersunds kyrkokör nya medlemmar. Jag gick dit en onsdagskväll och kände att jag var välkommen.
För ett par veckor sedan hade vi tillsammans med flera andra kyrkokörer, tillhopa ett 80-tal sångare, orkester och recitatör ett framträdande i Hammars kyrka. Vi framförde körverket ”Förklädd Gud” och jag fick återigen uppleva den där mäktiga körkänslan som flera gånger tidigare. Bland annat i Falköping på 60-talet.
Varför kyrkokören och inte manskören? kanske någon undrar. Jag vet inte riktigt, men jag ville kanske pröva något nytt och det är fantastiskt att sjunga i en kör med både kvinnliga och manliga röster. Dessutom ville jag inte bidra till högre medelålder i manskören, som tyvärr har svårt att locka yngre sångare.
Men banden till manskören finns kvar. Jag kommer att vara publikvärd vid manskörens adventskonsert om några veckor
Alf Anneborg
Alf Anneborg i Askersund är f d högstadie- och Komvuxlärare. Aktiv i Norra Vättersbygdens hembygdsförening och lite av en cykelnörd. Skriver om sånt som intresserar mig, mest om Askersund och Sydnärke.
Inlägg
Resan genom Niger Se Stenkulla missionshus Att handla på nätet Askersundsåsen berättar Vackra drumliner Natt i Sahara En skärgårdsvecka Fredagsfikat Min skolgång Tankar om rasism Bonden Paavo och jag Glöm inte våra vänorter Utsikt som Hjalmar Att bo i missionshus Min bästa bilaffär Om barnförlamning Min rullator och jag Vår föreläsningsförening Sjöängen livaktigt Min mormor Inrikes gubbsemester Värd i Landskyrkan Den första kärleken Askersund och framtiden Tusen mil från Vietnam Så gick det för Per Brahe Förargligt misstag På långfärdsskridskor Min första lägenhet Utklädd till båt Så slutar “Yxan” Högläsning Askersunds miljonprogram Jag minns kaptenen Resan till Paris När Rut kom på fika Sommarläsning Gör varmbadhuset till hamnmuseum Kalla kriget Teaterminnen Alla våra körer Bron till Borgmästarholmen De första sydnärkingarna Tankar vid årsskiftet När jag nästan dog Åter en återträff Graven blev viktig Livat i Askersund Serieberoende Gubbar på ny historieresa Elektrisk cykling Resan till Georgien Handla hemma Inte bra för sommarturism Tankar efter valet Träna och trivs Historien om Anna Historien rullades ut Ingen kommer undan politiken En återkommande dröm Katten som vantrivdes Fyra dagar i Riga Sista sommarjobbet Vad är du för ortsbo? Jag ledde stadsvandring Bilder från Tjälvesta Hundlekplats behövs Varför ringde jag? Assistans en valfråga Gubbar som träffas Djupdykning i gamla Askersund För hundra år sedan Askersundstavlor Att sjunga i kör Mina drömmars stad En lärares lärdomar Tillbaka i Berlin Om att åldras Asfaltera Sundsgatan! Jag tänker på Krokholmen Värnplikt eller inte Människans bäste vän Cyklat runt på Kuba Min by heter Dassa-Zoumé Den hemliga skärgården Bevara LSS-lagen! Var slutar Vättern? Berlin en vändpunkt Till minne av Joel Haugard Alf, en renässansmänniska På besök i Vilnius Dags för gubbsemester På cykel i Flandern Är nollvisionen möjlig? Här finns plats för museum! Försäkringskassan har hjälpt oss Minns Tisdagsgänget Nyheter från Askersund Vad händer med EU? Julen med James Dean