Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Höstterminen 1971 kom jag som nyutbildad lärare till mitt första jobb på Sjöängsskolan i Askersund. Skolan, som bara var några år gammal, hade något år tidigare utnämnts till Sveriges trivselskola av elevernas riksorganisation.
Jag trivdes bra redan från början och kom att bli kvar på skolan under många år. Nu finns ju Sjöängsskolan inte längre kvar och jag njuter mitt otium som det brukar heta.
Höstterminen 1971 började också klass 7f på skolan. Det blev min första klass som klassföreståndare. Eleverna i klassen hade gått i Zinkgruvans och Snavlunda skolor på mellanstadiet. Två elever kom från Tivedens skola. På den tiden gick Tivedseleverna i Sjöängsskolan trots att de ju egentligen bodde i Laxå kommun.
Klass 7f var en bra klass att börja med som nyutbildad och oerfaren lärare. Det var en klass som fungerade bra utan några större problem.
Nu i lördags hade vi en återträff på hotell Norra Vättern. Återträffar av det här slaget när skolklasser träffas efter några eller många år, är ju inte så ovanliga. Det kan man ibland se i tidningsnotiser. Det speciella med just den här klassen, och klassföreståndaren, är att vi träffas vart femte år.
Några tog initiativ från början och sedan blev det en tradition. Det har nu gått 45 år sedan klassen gick ut årskurs nio. Så vitt jag vet har ingen annan klass under skolans fyrtioåriga historia skapat en liknande tradition med träffar vart femte år. Det är nog överhuvudtaget ovanligt, eller till och med mycket ovanligt.
Det känns märkligt för mig att träffa de elever som nu i många fall har både barn och barnbarn. De fyller 61 år under det här året och närmar sig pensionsåldern. De som har jobbat i gruvan är förresten redan pensionärer, eftersom 60 år är pensionsåldern för de som jobbar i gruvan.
Vi var 17 personer den här gången. Många bor kvar i trakten, men en del har lång väg till Askersund. Vi har också vid de tre senaste träffarna fått tända ljus för dem som inte längre är i livet.
Två elever tog under kvällen på sig att arrangera nästa träff om fem år. Då hoppas vi att alla kommer för då är det jämnt femtio år sedan klassen slutade skolan. Jag hoppas jag kan vara med då.
Alf Anneborg
Alf Anneborg i Askersund är f d högstadie- och Komvuxlärare. Aktiv i Norra Vättersbygdens hembygdsförening och lite av en cykelnörd. Skriver om sånt som intresserar mig, mest om Askersund och Sydnärke.
Inlägg
Resan genom Niger Se Stenkulla missionshus Att handla på nätet Askersundsåsen berättar Vackra drumliner Natt i Sahara En skärgårdsvecka Fredagsfikat Min skolgång Tankar om rasism Bonden Paavo och jag Glöm inte våra vänorter Utsikt som Hjalmar Att bo i missionshus Min bästa bilaffär Om barnförlamning Min rullator och jag Vår föreläsningsförening Sjöängen livaktigt Min mormor Inrikes gubbsemester Värd i Landskyrkan Den första kärleken Askersund och framtiden Tusen mil från Vietnam Så gick det för Per Brahe Förargligt misstag På långfärdsskridskor Min första lägenhet Utklädd till båt Så slutar “Yxan” Högläsning Askersunds miljonprogram Jag minns kaptenen Resan till Paris När Rut kom på fika Sommarläsning Gör varmbadhuset till hamnmuseum Kalla kriget Teaterminnen Alla våra körer Bron till Borgmästarholmen De första sydnärkingarna Tankar vid årsskiftet När jag nästan dog Åter en återträff Graven blev viktig Livat i Askersund Serieberoende Gubbar på ny historieresa Elektrisk cykling Resan till Georgien Handla hemma Inte bra för sommarturism Tankar efter valet Träna och trivs Historien om Anna Historien rullades ut Ingen kommer undan politiken En återkommande dröm Katten som vantrivdes Fyra dagar i Riga Sista sommarjobbet Vad är du för ortsbo? Jag ledde stadsvandring Bilder från Tjälvesta Hundlekplats behövs Varför ringde jag? Assistans en valfråga Gubbar som träffas Djupdykning i gamla Askersund För hundra år sedan Askersundstavlor Att sjunga i kör Mina drömmars stad En lärares lärdomar Tillbaka i Berlin Om att åldras Asfaltera Sundsgatan! Jag tänker på Krokholmen Värnplikt eller inte Människans bäste vän Cyklat runt på Kuba Min by heter Dassa-Zoumé Den hemliga skärgården Bevara LSS-lagen! Var slutar Vättern? Berlin en vändpunkt Till minne av Joel Haugard Alf, en renässansmänniska På besök i Vilnius Dags för gubbsemester På cykel i Flandern Är nollvisionen möjlig? Här finns plats för museum! Försäkringskassan har hjälpt oss Minns Tisdagsgänget Nyheter från Askersund Vad händer med EU? Julen med James Dean