Hur ska man rösta i höst?

Ja, var skall man lägga sin röst i september? Jag har förstått att jag delar min osäkerhet med många andra. Det parti som ligger närmast mina åsikter, är nog socialdemokraterna, men det finns en fråga som stör mig så oerhört. Det gäller inställningen till LSS-lagen. Den lag som ger svårt sjuka människor rätten till personlig assistans och därmed rätten till ett värdigt liv.

Att frågan berör mig så djupt, beror på att min numera avlidna fru Annika trots en svår sjukdom kunde ha ett bra liv tack vare sina personliga assistenter, och att jag tvingades konstatera att hon, trots ökade behov fick mindre assistans under sitt sista levnadsår. Jag har skrivit om detta i tidigare blogginlägg.

LSS-lagen är dyr. 30 miljarder varje år, och regeringen vill minska den kostnaden, men är otydlig med hur det skall gå till. Man uppger att man vill komma åt fusket, men i de reportage man kan följa i media, drabbas svårt sjuka, ofta barn av indragen assistans enligt beslut från försäkringskassan, och nog känns det som om kassan har regeringens tysta stöd?

I dagens nummer av Dagens Nyheter (20/2) finns ett reportage om Elin 22år och svårt cp-skadad, som blir av med sin assistans, eftersom hon har fått ett arbete inom kommunal daglig verksamhet.  - Daglig verksamhet är en kommunal verksamhet och kan inte ge statlig assistansersättnig, säger försäkringskassan. Det innebär att Elin inte kan fortsätta arbeta.

I samma tidning kan man också läsa att över en miljon svenskar är anhörigvårdare i mindre eller större omfattning. I flera TV-reportage  har man berättat om att svårt sjuka barn, som ofta behöver ständig övervakning, har förlorat sin assistans Det innebär förstås att åtminstone en av föräldrarna tvingas sluta jobba och bli anhörigvårdare istället och att ett par personliga assistenter blir arbetslösa.

30 miljarder är mycket pengar, men är det för mycket för att bistå de som har allra störst behov?

I tisdagens DN kan man redan på första sidan läsa om att försvaret behöver ett tillskott på 180 miljarder under 2020-talet. Det kan också behöva påminnas om att julhandeln 2017 omsatte cirka 75 miljarder kronor.

Vi vill väl alla leva i ett välfärdssamhälle. Kan ett välfärdssamhälle svika sina svagaste och mest utsatta?