Bara det inte
händer en olycka

Bör asfalteras.

Från min balkong har jag utsikt ner mot Sundsgatan i Askersund. Den börjar vid Sundsbron och följer sundet mot Storgatan förbi gamla bryggeriet och Sundsängens bryggförening med båtplatser och små båthus.

Sundsgatan är bara ungefär 600 meter lång. De sista 200 meterna mot Storgatan är inte asfalterade, så vitt jag vet den enda oasfalterade gatan i centrala Askersund. Detta lockar de ungdomar som drar runt i äldre bilar på stan på kvällarna. Det är en förstås härlig känsla att göra en häftig bredsladd med en gammal bakhjulsdriven 740 som omväxling till att bara åka runt på stan.

Problemet är att också andra använder Sundsgatan på kvällarna. I slutet av gatan ligger Sundsängen. Förr fanns där en hockeyrink, men idag används ängen som ställplats för husbilar. När det är fullt på hamnens citycamp, hänvisas turisterna till reservplatsen Sundsängen. En del kvällar står 15-20 husbilar där. Många av husbilsinnevånarna tar sig gärna en promenad till Hamnen för att äta mat eller kanske bara ta sig en glass. Den promenaden går via Sundsgatan.

Sundsgatan är också den närmaste vägen hem för många Askersundsbor som med cykel besöker hamnområdet på kvällarna. De flesta bryr sig tyvärr inte om att tända cykellyset när de cyklar hem. Många rastar också på kvällarna sina hundar på Sundsgatan.

Jag oroar mig för att något skall hända, och jag skulle helst vilja ha bort de sladdande ungdomarna från Sundsgatan innan olyckan är framme.
Det är väl egentligen inte så svårt. Det är bara att asfaltera den sista delen av Sundsgatan. Då försvinner ju också lockelsen för den motorburna ungdomen att söka sig till Sundsgatan.

Jag kommer därför att också lägga ett medborgarförslag och bifoga den här bloggen som motivering. Jag hoppas att det resulterar i att hela Sundsgatan är asfalterad nästa sommar.