Alf Henriksson lämnade
bestående avtryck

Det behövdes uppslagverk i tjugo band för det som intresserade Alf Henriksson

Alf Henriksson, som gick ur tiden 1995, var en oerhört mångkunnig och bildad människa. Han gav ut ett stort antal böcker. Många handlar om historia, antikens såväl som den svenska och nordiska historien. Han skrev också diktverk och barnböcker och verkade som översättare.

Den människa som har så många strängar på sin lyra, brukar ibland kallas renässansmänniska. Därmed menas inte enbart en människa som levde under renässansen på 1500-talet, utan även en nutida människa. En bildad och mångsidig människa som Alf Henriksson.

Här hemma i min bokhylla har jag det uppslagsverk i tjugo band som Alf Henriksson gav ut i slutet av sitt liv. Ett uppslagsverk där han väljer att enbart ta upp saker som intresserar honom. Det kan till exempel handla om matematikern Diofantos som levde i Alexandria på 300-talet e.kr.

Under rubriken Nationalsång skriver han: Håller sig ett flertal nationer med. Som svensk nationalsång räknas allmänt ”Du gamla d u fria”, som barnen i nutiden kallar ishockeysången.” Underhållande läsning som det mesta Alf Henriksson skrev.

Han medverkade också under många år med dagsverser i Dagens Nyheter. En dagsvers är en kort kommentar i diktform till dagsaktuella händelser, men kan också vara en mer allmän kommentar eller reflektion om livet i stort och om människans villkor.

En morgon runt 1990 med tidningen och kaffekoppen efter frukosten fångades jag av en av Alf Henrikssons dagsverser. Den gick rakt in i hjärtat. Först en teckning som visade ett ensligt beläget hus i ett vårvinterlandskap. Jag tror att teckningen var gjord av Björn Berg, som Henriksson samarbetade med. Så här löd dagsversen:

Requiem *

Det blev så tomt när du gick bort
Jag kommer efter inom kort
Elin Kvarbo

Jag såg framför mig Elin vid köksbordet stirrande ut genom fönstret med en kopp kallnat kaffe framför sig. Klockan som tickar, Katten på kökssoffan. Den korta dikten stannade kvar hos mig.

Så föddes småningom idén (hos mig som svensklärare) till ett uppsatsämne. Eller kanske snarare en skrivövning i empati. Så här introducerade jag uppgiften för mina elever:

- Föreställ dig att du är Elin där i köket. Berätta vad du känner, hur du tänker. Om Du tycker att det verkar svårt att komma igång, berätta om Elin som om du vore ett av hennes barnbarn. Eller kanske är du katten, som ligger i kökssoffan. Vad kan den berätta?

Under åren som följde var det rätt många som satte sig in hur Elin tänkte och kände. Det kunde gälla elever i 7:an men också vuxna elever på KomVux.

* Requiem är latin och betyder dödsmässa