Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Hej!
Just nu sitter jag på flyget till New York för att senare, ungefär tre timmar senare, ta flyg hem till Arlanda och Sverige. Det har alltså äntligen blivit dags för hemfärd och jag skulle ljuga om jag inte hade hemlängtan just nu. Ser jättemycket fram emot att träffa alla nära och kära där hemma även fast den senaste tiden efter beslutet varit fattat varit väldigt bra.
På något sätt har man tagit tillvara på varje dag på ett annat sätt och inställningen till det mesta har varit förändrat på ett positivt vis. I och med alla finals (slutprov) i slutet av varje termin har tiden delvis bestått av plugg, men även mycket tid har spenderats med alla kompisar som man har varit tvungen att lämna.
Det är ändå dessa människor som hjälpt mig att göra denna resa och detta äventyr så bra som möjligt och utan dem hade jag aldrig kunnat sitta här på planet hem med en bra känsla. Vi har redan börjat planera när vi ska ses nästa gång och det faktum att de inte bara vill säga hejdå och glömma bort mig känns väldigt bra och är enligt mig ett tecken på att det är goda vänner jag mött.
Jag kommer definitivt komma ihåg allt och alla jag har fått vara med om och inser i detta nu med ett leende på läpparna att detta är något jag kommer berätta för barn och barnbarn om med ett leende på läpparna om några år. De närmsta kommande planerna för Sverige är självklart att träffa alla kompisar, min flickvän och min familj.
Förutom detta står en arbetsintervju och ett annat jobb på schemat. Har fått möjligheten att fortsätta mitt badvaktsjobb under maj och därefter får jag ta det som det kommer och vart jag kommer sommarjobba under sommaren är i och med arbetsintervjun på måndag inte bestämt ännu.
Fotbollsmässigt ska jag även se till att jag hittar en klubb med mycket glädje och familjekänsla som ligger på en lagom nivå. Tanken med att flytta hem var ju som sagt att lägga mer fokus på familj och universitetsstudier och därför vill jag lägga fotbollen på den nivån där jag har tid att njuta av sporten, men dessutom ha tid för det jag prioriterar mest.
Till hösten studerar jag förhoppningsvis på Örebro universitet igen med inriktning mot ekonomi. I och med att detta är mitt sista inlägg på denna blogg vill jag även tacka er som varit intresserade av både min och Aladdins vardag som college-atleter i USA för att ni läst och klickat in på bloggen.
Vill dessutom även tacka och rekommendera all hjälp jag fått från Robin och Pontus Rosén på 692SSA angående lägret innan college-tiden, men även för stöd och hjälp jag fått av dem under tiden och efter resan. Om ni är intresserade av samma vardag som jag haft under det närmsta året så tycker jag absolut inte att ni ska tveka att höra av er till bröderna Rosén vare sig du är atlet eller inte.
Som sagt kommer jag sakna allt väldigt mycket, och återigen, TACK till alla er som läst!
Marcus Holm
Marcus & Elfares
Marcus Holm och Elfares Aladdin är de unga fotbollsgrabbarna som lämnat tryggheten i Kumla för att plugga och spela fotboll i USA. Här berättar de om sina äventyr i väster.
Inlägg
Spel på en ny nivå Framme i Louisville På väg hem Laddar för ligaspel Flyttar hem Ett proffskontrakt Skönt vara igång En tuff vår Så var terminen Spel i proffsliga? Längtar efter jullov Inget New York Lärt mig ta ansvar Ny vecka i paradiset Tog ett dumt beslut Ser fram mot Springbreak Fått eget rum Första festen Tuff första tid Isbad och svett