Tänk om det värsta händer…

Förra veckan hölls en länskonferens på Stora hotellet i Örebro.

Maria Larsson, landshövding och tillika civilområdeschef för civilområde mitt stod för inbjudan.

Sverige har sedan oktober i år sex civilområden, varav Örebro är utsett till att vara knutpunkten för det mittersta området som utöver Örebro län bestående av Gävleborgs-, Dalarnas-, Västmanlands-, Värmlands län. Arbetet leds ifrån ett nyinrättat beredskapskansli på länsstyrelsen.

Det är inget smalt område man ska arbeta i, och ett stort arbete ligger framför våra regioner och kommuner. Försörjningsberedskap, civilt försvar och samhällsviktiga funktioner innefattar förenklat allt som inte Försvarsmakten sköter i händelse av krig eller höjd beredskap, men innefattar också planer med åtgärder för andra kriser. 

Vad händer om Örebros vattentäkt blir kontaminerad, om vi får en ny pandemi eller om en tågvagn med obehagligt innehåll springer läck i dom centrala delarna av något samhälle.

Dessa tillställningar har ingen direkt glamour över sig, och det är svårt att sammanfatta innehållet för någon som inte var på plats. Det är siffror, budgetar och en hel del upprepningar av ord som samverkan, analys, och utbildningar. 

Det är synd, för det är trots allt viktiga och intressanta frågor man arbetar med, inte minst i dessa tider. Här hoppas jag att länsstyrelsen får, eller tar hjälp med sin paketering i framtiden. 

Vad jag kunde se så var jag ensam representant från media, jag tror vi var runt trettio personer på mejllistan.

Man har dock gjort ett beundransvärt försök att locka in politikerna till mötet, genom ett gammalt hederligt dragplåster! 

På plats för en föreläsning fanns nämligen Överstelöjtnant Joakim Paasikivi, lärare i militär strategi på Försvarshögskolan i Stockholm.

Paasikivi har väl i det närmaste övertagit Anders Tegnells roll i våra svenska folkhem.

Dag efter dag så dyker han upp i rutan för att förklara allt obegripligt som händer i Ukraina, hur kriget fortlöper, vem som möter framgångar och motgång.

Paasikivi gjorde succé, ingen hade trott något annat. Han är pedagogik och tydlighet personifierad, lagom mjuk och lagom hård. 

Bland annat fick hela gruppen med tydlighet veta skillnaden på femton och sjutton minuters kafferast. Vi hade fått femton, och när det hade gått 17 minuter så gick han och upplyste om att han tänkte stänga dörren, eftersom han tänkte fortsätta sin föreläsning. 

– Ska ni stå kvar och jag stänger eller tar ni med er dörren efter er?

Det går inte att komma ifrån hur ovärdigt det är att vi som vuxna människor hela tiden förväntar oss bli tjatade på, trots tydliga instruktioner vid rastens början.

Femton minuter, är femton minuter, vare sig man är politiker, tjänsteman eller en skäggig frilansare.

Efter lite militär uppfostran och uppskattad information om läget i Ukraina så är det dags för information om den nya strukturen för civilt försvar, och utvecklingen av vår krisberedskap och totalförsvar.

Richard Boman, kanslichefen för civilområdet efterföljdes av Stina Sjölin som är beredskapsdirektör, och Marcus Sjöholm, som är biträdande på tjänsten.

Flera punkter känns igen sedan tidigare, grundligare genomgång av skyddsrum, återaktiverad civilplikt, livsmedelsberedskap.

Samverkan, utredning och utbildning. Repetition.

Det som faktiskt är tydligt efter konferensen, och som jag hoppas lokalpolitikerna tar med sig är följande:

Väck era invånare. 

Pappa staten börjar arbeta med frågorna nu, och det mesta har varit eftersatt eller nedlagt länge. 

Påminn invånarna om deras del av samhällskontraktet, ni ska vara förberedda! 

Förberedda på att det inte finns vatten i kranen, mat i affärerna, el i elnätet, mat i butikerna. 

Under den första veckan av valfri kris så ska ni klara er själva, för kommunerna är upptagna med att hjälpa dom utsatta i samhället. 

Vid en kris prioriteras sjukhus, vårdboenden, barnomsorg, hemtjänst osv osv. 

Nu sitter säkert några av er och tänker att, jomen jag har ju köpt hem pasta och värmeljus.

Det är en start, och säkerligen en bra mental snuttefilt. 

MEN.

Sätt dig nu in i följande situation:

Stamnätet för el har saboterats i höjd med Hallsberg.

I en vecka ska du nu förse din familj med mat, minst 2500kalorier om dagen för en vuxen.

Du ska värma ditt hus, få i dig några liter vatten om dagen och ta dig till jobbet utan att kunna tanka bilen.  Verkställ.