Askersunds kommun har
inte följt lagen om LSS

Tänk dig att du en dag vaknar upp till en verklighet där du helt plötsligt inte kan ta hand om dig själv.

Att du sitter i rullstol och behöver hjälp med att gå på toa, ta dig till arbetet eller för att komma i väg och grilla hos en polare.

En katastrof i för vissa i världen, men i välfärdslandet Sverige så har vi bestämt oss för att alla människor har rätt till ett så fritt och självständigt liv som möjligt, vi har LSS., en förkortning som betyder Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade,. Den finns för att säkerställa att alla har ett gott och självständigt liv, utifrån ens förutsättningar.

Problemet med LSS är att kommunen, som är den som beslutar om att bevilja stöd eller insatser enligt LSS, kan få för sig att tolka saker lite hur som helst. 

Den här texten tar sin början i att jag fick se en video på facebook där en kille som heter Alexander, och hans mamma Mariana, berättade hur det kunde vara att behöva stöd enligt LSS.

Alex är tjugoåtta år gammal och har under hela sitt liv levt med en cp-skada, cerebral pares som gör att han är i stort behov av assistans för att ha ett fritt liv. Detta är klarlagt enligt läkare, arbetsterapeuter och kommunala handläggare under flera decenniers tid.

Inte utan några problem  så klart, Askersunds kommun arbetar nämligen med kostnadseffektiv handläggning av sina LSS-ärenden. Inte  på så sätt att man försöker göra saker och ting effektivt och smärtfritt. Utan genom att hela tiden försöka dra in på dyrbar assistanstid.

En oktoberdag/november? förra året så dimper det ner ett brev till Alex, ett brev från hans nya biståndshandläggare.

”För kännedom” står det skrivet längst upp i brevet innan man ens kan skönja ett hej:

”Ditt beslut om personlig assistans enligt LSS §9 punkt 2 upphör 2022-10-30 och det har inte inkommit någon ny ansökan. Om du fortfarande önskar stöd av insatsen behöver du inkomma med en uppdaterad ansökan i god tid för att försöka undvika glapp mellan besluten”

Det har varit svårt att ta reda på exakt vilket datum brevet skickades då det tydligen inte är standard från kommunens sida att datumstämpla sina kontakter . Men det var under oktober månad, alltså samma månad som assistansen skulle upphöra.

LSS är en lag som helt går ut på att stödja människor som är i behov av hjälp på olika vis, och jag har själv inte kunnat hitta något belägg för att biståndstagarna själva är ansvariga för att driva sina fall framåt. LSS är en rättighet, och givet vilka som har rätt till stöd så har lagstiftaren inte ställt några krav på individen.

Kommunen har skyldighet att söka upp, informera, bedöma och bevilja stöd. Däremot är lagen frivillig från individens sida, du behöver alltså inte ha ett stöd om du inte vill.

Normalt sätt så går det till så att en person ansöker om LSS, kommunen utreder och om personen är berättigad stöd enligt LSS så får man ett beslut och kan sedan välja vilka som ska utföra insatsen. Detta rullar sedan på och kommunen kan göra avstämningar med jämna mellanrum för att se om det behövs justeringar i stödet, och hur vardagen fungerar för den som har stödet. 

Askersund väljer dock en annan väg och har som rutin att så ofta som det är möjligt att tidsbegränsa besluten. 

Trots att Alex har en begränsning som följt honom hela livet, så sätter man ett slut-datum på hans beslut om hjälp. Detta är fel eftersom LSS-lagen inte är skapad med ändamålet att vara tidsbegränsad.

Justitieombudsmannen har upprepade gånger rutit ifrån mot detta beteende, bland annat mot kommunerna Töreboda och Alingsås. 

Här ett utdrag från Justitieombudsmannens uttalande i fallet med diarienummer 589-2016:

Utgångspunkten för alla insatser enligt LSS är att de ska vara varaktiga. Insatsen personlig assistans är en typ av insats där behoven kan variera över tid. Det talar för att ett beslut om en sådan insats som regel inte bör löpa helt utan någon form av tidsbegränsning eller förbehåll. Vid val mellan de olika alternativen finns det emellertid enligt JO goda skäl att välja att förse ett beslut om personlig assistans med ett förbehåll om omprövning efter en viss tid eller vid väsentligt ändrade förhållanden, i stället för att begränsa beslutets giltighetstid. Kommunen påtar sig därigenom ansvaret för att ta initiativ till en ny utredning, och det beslut som ska omprövas upphör inte att gälla förrän ett nytt har kommit till stånd. Även om kommunen vid sin omprövning kan komma att göra en annan bedömning av rätten till personlig assistans leder förfarandet i sig inte till ytterligare otrygghet och osäkerhet för den enskilde.

JO menar i korthet att det är helt orimligt att ansvaret för att ansöka om stöd läggs över på den som har rätt till stödet. Det är, har alltid och ska vara kommunen som ser till att var och en har rätt stöd i förhållande till lagen.

Hur gick det för Alex då? Han fick göra om utredningen om hans förmåga, besöka läkare och drabbas av onödiga kramper som resulterar i att han blir så påverkad att han kräks.

Kommunen blev nöjd och beviljade ett stöd efter att ha dragit av trettio minuter i veckan jämfört med tidigare beslut. Man hade nämligen kommit på att hans familj kunde hjälpa honom att handla. 

Var det fanns stöd för en sådan bedömning i lagen om LSS är dock oklart. Vill man veta om det håller rent juridiskt så tycker kommunen att man kan överklaga till högre instans.

Jag har så klart pratat med både Socialnämndens ordförande Niina Iinatti och områdeschefen på socialtjänsten Johan Prabin. Ingen av dem vill uttala sig om det specifika fallet.

Men Johan Prabin menar att den som ansöker om hjälp har ett ansvar att hålla ordning på datum och själv ansöka. Han vet inte var någonstans i lagen om LSS  jag kan hitta den meningen eller var det individuella ansvaret står utskrivet. 

Jag har därför inte kunnat hitta något som styrker Johan påstående. Justitieombudsmannen och lagen om LSS gör det inte, så mycket kan jag konstatera.