Torsten Loxbo- inte bara en övervintrad hippie

De flesta har nog sett Torsten Loxbo spela i flera olika konstellationer genom åren. Han har varit med i gruppen Löskefolket, jazzbandet Lazybones, Grovdoppa (Allan Edwalls låtar), Farbror Keps och bandet Buckliga boots för att bara nämna några. Löskefolket växte fram efter kärnkraftsdemonstrationen i Askersund.

– Vi hade precis flyttat hit och det var aktuellt med omröstning kring kärnkraftsfrågan. Jag var emot och demonstrerade på torget i Askersund. Och ur det växte bandet Löskefolket fram. 

Torsten och Kerstin har tillsammans tre söner, Jon, Finn och Gus Loxbo. 

– Musiken och kulturarvet lever vidare i våra barn. Två av våra söner är yrkesmusiker och den tredje är glaskonstnär som bor och verkar i Österlen. Det är väldigt roligt att se kreativiteten gå vidare i generationer, säger Torsten. 

Född och uppväxt i Växjö

– Min mamma var organist, spelade orgel i kyrkor. Pappa spelade fiol. Jag började med fiol som 9-åring vilket fortfarande är mitt huvudinstrument. Jag fick min första gitarr som 12-åring. Lärde mig snabbt och försökte spela som Bob Dylan. Även Paul Simon var en förebild..

 Så jag utvecklades i två spår -det ena som folkmusiker, det andra som rock- och popmusiker. 

Jag gjorde tidigt egna låtar, visor och popdängor. Meningen var att jag skulle söka till Musikaliska akademien efter gymnasiet, men det blev i stället lärarhögskolan. Det har jag aldrig ångrat då jag fått ha musiken som mitt stora fritidsintresse och extrajobb hela livet. Jag har jobbat som högstadielärare på Sjöängen här i Askersund, fortsätter Torsten Loxbo.

Nya äventyr väntade efter lumpen

– Efter examen blev det lumpen, sedan letade jag jobb. Fick jobb på ett fritids i Täby centrum, Stockholm. På den tiden var det ett utsatt område, hårt klimat och många slitna familjer. 

Kvinnan som drev den här fritidsverksamheten i Täby, Cecilia Skoglund, visade sig vara kompis med Lisbeth Palme. Så jag har firat födelsedagar hemma hos Cecilia Skoglund tillsammans med både Lisbeth och Olof Palme under ett par år.

Han fortsätter:

– Lisbeth brann verkligen för barnens rättigheter i samhället och var också erkänd för detta.  Vi pratade länge och diskuterade många gånger, jag och Lisbeth, under de här födelsedagsfirandena, berättar han.

Spelade med Gösta Linderholm

– Gösta Linderholms och mitt samarbete pågick från hösten 1976 till sommaren 1979. Inte bara turnéer, det blev mycket lokala spelningar i Stockholmsområdet också. Studentnationerna i Uppsala och Stockholm som exempel

I kretsen kring Gösta fanns ju de stora namnen på den här tiden. Och vilka fester det var, helt vilt! 

Jag spelar flera instrument förutom fiol också gitarr och dragspel.  1978 blev det så att Gösta Linderholm och jag jobbade tillsammans, de andra kompmusikerna Christian Paulin och Finn Sjöberg slutade våren 1978. Gösta tyckte att det räckte med mig, eftersom jag spelade flera instrument. En rolig grej är att det var jag som lärde Gösta Linderholm att snusa!

På LP-skivan Jordsmak, har Gösta Torstens näbbstövlar på sig. 

– De här åren tillsammans med Gösta var mitt jobb, jag var alltså yrkesmusiker på heltid och försörjde familjen.

Våfflor och lasagne för Cornelis Vreeswijk i Askersund

Christian Paulin och Torsten Loxbo lärde känna varandra under tiden med Gösta Linderholm, Christian var basist, men också under ett tillfälle ljudtekniker till Cornelis .

– 1981 blev det ingen vanlig lunch här hemma i Askersund. Christian var vid tillfället Cornelis ljudtekniker. Dom var på väg västerut på turné. Christian ringde mig och undrade om dom kunde stanna till hos mig och pausa på väg till Göteborg.

– Så blev det. Det kom sig så att jag bjöd Cornelis Vreeswijk på lasagne och våfflor här hemma i Askersund. Vid det här tillfället hade vi vår snickare på gården och när han insåg vem som satt på vår kökssoffa och åt, ringde han hem till sin fru som kom farandes med en hel drös med skivor som hon ville ha signerade!

Men det tog inte slut där.

– En rolig anekdot är att innan de skulle åka härifrån så varnade Kerstin och jag dem för ett dike här utanför, så de inte skulle köra fast. Men vad gör de? Jo, de kör såklart fast!  Cornelis har med andra ord inte bara ätit mat här, utan även suttit fast i vårt dike, skrattar Torsten. 

Ska framföra egna låtar

Torsten Loxbo har sysslat med musik i så många år, men har inte varit redo att framföra sina egenskrivna låtar förrän nu.

– Jag tycker själv att det bästa som jag har skrivit är Linas visor. Materialet till de låtarna är inspirerade av Ann-Marie Hellströms barnböcker som handlar om lilla Lena som växer upp vid sekelskiftet på Bergmansgården. 

– Min fru, Kerstin, illustrerade Ann-Marie Hellströms barnböcker och på den vägen är det som jag kom in i bilden. Dessa visor finns på Spotify för den som vill lyssna. Jag skrev även en låt under min tid i Täby som heter Jörgen, som har en speciell plats i mitt hjärta.  Jag vet inte riktigt varför det har dröjt så länge med att jag framträder med egna låtar, kanske kan det bero på ett sviktande självförtroende. Samtidigt har jag genom åren samarbetat tillsammans med så många andra och haft alla möjliga projekt igång så tiden inte har funnits, men nu är det dags.

– Det blir en kväll på Sparbanksbörsen i Fjugesta med mig, den övervintrade 72-årige hippien och mina briljanta medmusikanter Göran ”Freddy” Fredriksson och Staffan Karlsson.

Jag kommer spela mina egna låtar och växla mellan gitarr, dragspel, fiol och såg! Man kan ju inte avslöja allt, utan kom dit så ses vi, avslutar Torsten Loxbo!