Hoppa till huvudinnehåll Hoppa till senaste nytt Hoppa till ortsmeny Hoppa till sektionsmeny Hoppa till informationsmeny
Logotyp Sydnärkenytt
25 January 2022
Tipsa: 073-629 83 19

Nytt praktverk om Zinkgruvans historia

Författarna Stefan Månsson och Jan Hultqvist. Foto: Weine AhlstrandFörfattarna Stefan Månsson och Jan Hultqvist. Foto: Weine Ahlstrand

”Zinkgruvans Zinkgruvor” finns nu ute i handeln. Det är ett omfattande praktverk om gruvbrytning och om hur ett samhälle växte fram och fick sitt namn efter bergets värdefulla innehåll.

Författarna, bergsingenjörerna Stefan Månsson och Jan Hultqvist, har bokstavligen gott till botten med traktens gruvhistoria. Duon har grävt så djupt i olika arkiv och bildsamlingar att det inte räckte med en bok. Zinkgruvans Zinkgruvor är därför uppdelat i två böcker. Först ett band på 246 sidor som är en historisk sammanställning över vedermödorna, utvecklingen och framstegen runt gruvdriften i området. Så ett separat och lika tjockt band med bilagor som ger möjlighet till ytterligare fördjupning.

Rikt illustrerad 
Geologikonferens i Zinkgruvan 1910. Geologikonferensen samlade deltagare från hela världen. Geologikonferens i Zinkgruvan 1910. Geologikonferensen samlade deltagare från hela världen.

Böckerna är rikt illustrerade med originalritningar, kartor och fotografier som tillsammans med omfattande textmaterial ger en mycket grundlig skildring av gruvorna i Zinkgruvan genom åren.

– Via Gruvmuseet i Zinkgruvan har vi haft tillgång till ett omfattande bildmaterial. Vi har lagt ner mycket arbete på att tolka och tidsbestämma bilder, säger Jan Hultqvist.

Stefan Månsson är tidigare vd vid Zinkgruvan Mining:

– Drivkraften har varit att bevara, att ta reda på fakta och teckna ner den innan kunskapen försvinner.

Förutom museets bilder har års- och kvartalsrapporter från Sverige till huvudkontoret i Belgien varit en värdefull källa, liksom reserapporter från Vieille Montagnes anställda. Rapporterna är skrivna på franska och har översats av Jan Hultqvist.

– Det är säkra uppgifter, hämtade direkt från källan utan mellanhänder, betonar Stefan Månsson.

En trakt rik på mineral

Boken handlar enligt författarna själva om gruvbrytning i en trakt i södra Närke som naturen gjort rik på mineral. Här bryts malm sedan medeltiden, men just zink blev inte någon ”stor” metall förrän under senare delen av 1800-talet. 

Köpebrevet. J.E. Lundgren köpte gruvorna av P. Janson den 18 juli 1849. Lundgren skulle senare sälja gruvorna till det belgiska Vieille Montagne. Köpebrevet. J.E. Lundgren köpte gruvorna av P. Janson den 18 juli 1849. Lundgren skulle senare sälja gruvorna till det belgiska Vieille Montagne.

Det var då som traktens zinkfyndighet blev föremål för internationell uppmärksamhet och det belgiska gruvbolaget Vieille Montagne köpte området i fråga och startade ett unikt projekt med att bygga upp en gruvindustri från noll, med tillresta ingenjörer, belgisk arkitekt och ett stort mått av svensk arbetskraft.

Köpet genomfördes 1857 och därefter har brytningen pågått oavbrutet, och pågår än idag. Om än i betydligt modernare tappning.

Silver på 1500-talet

Zinkgruvans Zinkgruvor gör dock sitt avstamp redan i 1500-talet, närmare bestämt i 1529. Den 8 maj det året samlades Tinget i Askersund för att bekräfta Sundbo Härads gränser. Här beläggs att mineraliseringarna i nuvarande Zinkgruvan har varit bearbetade sedan 1500-talet. Då handlade det om silver.

Böckerna. Böckerna.

Så fortsätter gruvhistoriken fram i tiden till 1976. I det digra materialet finns Gustav Vasas och många andra viktiga namn för gruvornas utveckling. Här finns flera guldkorn. 

En skröna var det nog

Som berättelsen om skjutskarlen Per Jansson, en historia som återgetts av författaren Joel Haugard och många andra (undertecknad inräknad). Berättelsen går ut på att Jansson som kusk kört två herrar till Örebro. Jansson hörde då en konversation mellan herrarna om att de skulle uppsöka bergmästaren i Örebro för att lägga en inmutning vid Venafälten. Väl framme smet Jansson före till bergmästaren och gjorde inmutningen med hjälp av skjutspengarna, alltmedan herrarna avnjöt en god middag.

Nu konstaterar de båda författarna att det aldrig funnits ett bergmästarkontor eller en bergmästare i Örebro.

– Det är en skröna. Skrönans makt har alltid varit stor när det gäller gruvhistorier, konstaterar Stefan Månsson.

På något sätt förvärvade ändå denne Per Jansson 1845 det som då kallades Åmmebergs egendomar. Fyra år senare sålde han samma egendomar till köpmannen J.E. Lundgren. Det är denne Lundgren som senare säljer till belgiska bolaget Vieille Montagne. Även i den affären kan Månsson/Hultqvist presentera turer som tidigare inte varit kända.

150 meter ner - toppen på något stort

Belgiska bolaget Vieille Montagnes intåg i trakten beskrivs självklart noggrant. Gruvingenjör Otto Schwarzmann var företagets utsände och befann sig i Åmmeberg och zinkgruvorna under perioden maj-augusti 1855. Han hade då en bergfast tro på de gruvor han var satt att starta, driva och utveckla. När han betydligt senare närmade sig pensioneringen så var tron inte mindre. Så här skrev Schwartzmann bland annat i ett handskrivet brev till generaldirektören i Belgien i februari 1883:

”I dessa gruvor är nästan alltid den horisontella utbredningen obetydligt i jämförelse med djupgåendet. Om vi ser till Godegård och Mecksjö som är 200-300 meter långa så kan man sluta sig till att de 150 meter som vi nu närmar oss bara är toppen på något stort. Ni kan, herr Generaldirektör, vara fullständigt förvissad om att våra gruvors framtid och detta desto mera som introduktionen av mekanisk borrning gett ett kraftigt verktyg för den framtida driften.”

Rikt med illustrationer. Rikt med illustrationer.

En dåtida spaning in i framtiden som håller än idag.

Första boken kom 2019

De båda författarna släppte i januari 2019 boken Åmmebergs Zinkverk, som behandlar hur gruvornas malm blev till zinkkoncentrat.

Tre tunga böcker slutförda. Vad ska ni göra nu?

– Ingenting. Nu orkar vi inte mer, svarar författarna snabbt. 

– Fast bolagets jord- och skogsbruk har vi inte tagit upp. Och de där protokollen före 1957 … 

Zinkgruvans Zinkgruvor är utgiven av Bild & Kultur AB.

Kommentera artikeln
Publicerad: 2021-11-09 22:44
ANSVARIG UTGIVARE: LARS LITZÉN Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Henrik Östensson, redaktör: 073-629 83 19, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.