Ny skrift berättar om katolska kyrkogården

Den en kilometer långa promenaden genomfördes till vackra toner från fiol, blockflöjt, cittern och Härjedalspipa. Kakilur heter gruppen som framförde de vackra och för dagen lämpliga vandringstonerna. Krakelur består av Pehr Falkenström, Göran ”Freddie” Fredriksson och Hélène Nevers.

Författarna till skriften om katolska kyrkogården. Kerstin Svärd, Liz Byström Bergqvist och Gunnar och Gunilla Rosén.

Bokrelease i skogen

Framme vid kyrkogården hölls en kortare välsignelseakt ledd av pater Matthias Grahm. Därefter presenterade Åmmebergs bygdeföreningen sin rykande färska skrift om den unika kyrkogården.

Så bjöds det på snittar och dryck under paraplyerna. För vid det här laget hade några regntunga moln samlats över gravplatsen och den samlade skaran människor. Trots några kraftiga regnskurar och avlägset åskmuller blev det en lyckad releasefest där ute i skogen.

Skriften.

Livet de levde

Skriften ”Den katolska kyrkogården i Åmmeberg” har skapats av bygdeföreningens Liz Byström Bergqvist, Kerstin Svärd och Gunnar och Gunilla Rosén. Här berättas varför det finns en katolsk kyrkogård just i Åmmeberg, vilka som är begravda där, var de kom ifrån, vilka liv de levde och vilka spår de lämnat efter sig.

”Undersköna gravplatsen”

Mikael Mogren, uppväxt i Åmmeberg och idag biskop i Västerås skrift, har skrivit ett av två förord. Det andra är skrivet av kardinal Anders Arborelius, biskop för Stockholms katolska stift. ”Det var en mycket vacker upplevelse att få vandra längs banvallen, där tidigare likvagnen gick fram, till den undersköna gravplatsen mitt i skogen”, skriver Aborelius i förordet.

Liz Byström Bergqvist och Kerstin Svärd berättar om arbetet bakom skriften.

Det minnet kommer från en ekumenisk andakt 2017 vid katolska kyrkogården i Åmmeberg där både han själv och Mikael Mogren deltog.

Kistan på en liten järnvägsvagn

Och denna måndagseftermiddag i juni 2021 vandrade alltså en skara människor samma vackra väg till den lika vackra gravplatsen intill sjön Åmmelången. Samma väg som begravningskortegen för länge sedan.

”Vid begravningar samlades anhöriga och gäster på casinot i Åmmeberg. Kistan placerades på en liten järnvägsvagn (tralla) som drogs med häst till kyrkogården. Trallan var klädd med granris och i varje hörn stod mindre granar. Längst fram var ett manshögt kors av zink placerat. Efter kistan följde begravningsprocessionen som skred fram längs banvallen”, berättas det i bygdeföreningens skrift.

Den första begravningen på den Katolska kyrkogården skedde i juli 1869 och den sista 1942.

Rickard Muckenhirn har sin farfars far begravd vid katolska kyrkogården i Åmmeberg.

Ättlingar med vi ceremonin

Nu, 2021, fanns flera ättlingar till de begravda på plats i Åmmeberg. Zinkgruvebon Rickard Muckernhirn har flera av sina förfäder begravda vid katolska kyrkogården. Nu gick han längs vägen där flera av dem förts med häst och järnvägsvagn till den sista vilan.

– Min farfars far Leo och hans närmaste är begravda här, berättar Rickard.

– Jag är här ibland. Det är en väldigt fin plats och det är bra att den hålls så fin av bygdeföreningen.

Leo Muckenhirn föddes 1836 i Münsterhal som ligger i Schwarzwald i sydvästra Tyskland. Han kom till Åmmeberg 1862 och anställdes som överstigare vid gruvan. Det innebar att han hade en hög befattning närmast högsta chefen.

Sorg och glädje

Privat innebar Leos liv flera tragedier men förhoppningsvis också många tillfällen till glädje eftersom han blev far till tio barn varav sju nådde vuxen ålder.

I skriften Den katolska kyrkogården i Åmmeberg berättas om familjen Muckenhirn, om familjen Lorentz, familjen Corsy, familjen Getzmann och flera andra. Det är berättelser om människor som lämnade sina hemländer och skapade en ny tillvaro i gruvbygden Åmmeberg/Zinkgruvan.

Matthias Grahm välsignar gravarna vid kyrkogården.