I Mariedamm bygger
brandkåren på frivilligt arbete

Precis som deltidsbrandmännen är medlemmarna i räddningsvärnet ofta fascinerande snabba iväg när larmet går.

– På tre fyra minuter brukar vi vara påklädda och ute med brandbilen, säger Tommy Svallin, kårchef.

Med tanke på räddningsvärnet inte har betald jour är det extra anmärkningsvärt. När larmet går slutar alltså  värnets medlemmar upp med det de gör och tar sig till stationen, hoppar i kläder och kör  iväg med brandbilen, på strax över tre minuter.

Värnet rycker ut i mån av personal. De som är hemma åker när larmet går. De har vanliga jobb och får inte betalt för att vara tillgängliga.

– Men vi har rätt bra täckning, vi är ett bra gäng.  Några av oss jobbar natt, andra har oregelbundna arbetstider. Så vi har faktiskt folk som kan åka dygnet runt. Det kan vara lite glest med folk hemma runt 3-4, men för det mesta går det fint. Att vara på plats snabbt, så vi kan börja jobba, lägga ut slangar och börja lägga på vatten snabbt, kan vara avgörande. Det kan ta 20 minuter eller mer för deltidsbrandkåren i Askersund att komma hit. Det är lång tid om det brinner.

Bränder och olyckor

Räddningsvärnet i Mariedamm åker på  cirka 12-14 larm per år. De flesta runt Mariedamm. Men området sträcker sig ända bort till bland annat Närkesberg. Nyligen släckte värnet en brinnande bil på den mosse där Zinkgruvan deponerar sand från anrikningen.

– Ibland åker vi väg för att stötta deltidsbrandmännen i Askersund. Exempelvis när en insats pågår länge.

Det har också blivit allt vanligare att räddningsvärnet i Mariedamm får åka till grannbyn, Godegård på andra sidan östgötagränsen.

– I norra delen, som gränsar mot Närke, har vi varit förr. Men för inte så länge sedan ryckte vi ut på en stor brand i ett bostadshus mitt inne Godegård. Vi var första styrka på plats. Det har vi inte gjort tidigare.

Varför blir det så?

– Jag vet inte. Det är nästan två mil från Godegård till Tjällmo, där närmsta deltidsbrandkår finns. Vi har närmare och kommer på plats snabbare. Det kan vara avgörande.

Flertalet utryckningar är antingen bränder eller trafikolyckor.

Det stora bygget av dubbelspåret mot Motala har gjort att värnet fått rycka ut lite mer.

– Det har rört sig mycket folk här. Det har inneburit några trafikolyckor.

Viktigt att få ut slang

Själva tanken med räddningsvärnet är just att vara snabbt på plats, menar Tommy Svallin.

– Vi finns på plats och kan vara snabba ut. Vi har med oss utrustning och kan börja lägga ut slang och pumpa vatten. Sedan är ju meningen att en deltidsbrandkår, eller heltidsbrandkåren från Byrsta ska komma och ett räddningsbefäl kan ta över ledningen och bestämma vad som vad som ska ske sedan. Då finns redan slang och andra system igång på platsen.

Räddningsvärnen får inte riktigt  göra allt som heltidsbrandmän får göra.

– Nej, vi får inte klippa upp bilar för att få loss fastklämda personer. Vi får heller inte heller rökdyka, även om vi har brandskyddsdräkter som i princip är identiska med de som rökdykare har.

Ideellt arbete

Räddningsvärnen bygger på massor med ideellt arbete, planering och ett slags frivillig jour.

– Ja. När folk åker bort, eller om vi har en stor fest i byn, måste vi alltid se till att vi har någon som kan köra bilen och följa med ut om larmet går, säger inflikar Magnus Gunnarsson, en av brandmännen i värnet.

Brandmännen i värnet har tre dagars grundutbildning.

– Sedan har vi betalt träningstid två timmar tio gånger om året. Den sker tillsammans med en fadder som antingen är deltidsbrandman eller heltidsbrandman.Sedan får vi betalt för att vårda utrustning och station lite. Självklart får vi också betalt när vi rycker ut.

Nyrenoverat

Brandstationen är inhyst i ett gammal mejeri., Det syns på inredningen, med kakel och klinker på väggarna. Vi har kunnat renovera här och fräscha upp. Nu har vi ett speciellt omklädningsrum. Det är bra, eftersom våra arbetskläder ofta luktar rätt illa. Tidigare hängde de i fikarummet, säger Tommy och visar.

Värnet har en brandbil och en så kallat motorspruta. I utrustningen fins också torrdräkter och flytbräda för räddning av nödställda i vatten.

– Vi har gott om utrustning, bra grejer. Men ofta är det lite föråldrade grejer. Det gäller även brandbilen, menar Tommy.

Han fortsätter:

Bra men gammal utrustning

– Gången brukar ju vara en att grejerna först kommer till heltidsbrandkårerna i Örebro och Byrsta. Sedan kommer de till deltidsstationerna, sedan hamnar de hos oss på brandvärnen. Men det är ändå utrustning i bra skick. 

Brandbilen är ett exempel. Den är glänsande, ser ut att vara i nyskick, men tillverkad 1997.

– Den är bra, fungerar perfekt. En stor fördel är att vi har med sju kubikmeter vatten. Men komforten är kanske inte en bästa. Särskilt inte för de som åker bak. Brandskyddsutrustningen vi har för att kunna jobba nära elden sitter nämligen monterad i sitsarna. Det går snabbt att ta på sig den, men blir obekvämt att sitta. Så gör man inte längre.

Fler behövs i framtiden

– I dag är vi sju stycken i värnet. Det är ganska lagom. Ett brandvärn får inte ha mer än 10 medlemmar. Vi har engagerade, duktiga medlemmar. Det är viktigt. Men det är känsligt. Därför har vi alltid ute tentaklerna efter nya intresserade. På en sådan här liten ort finns det inte så många som kan tänka sig det här engagemanget. Så om någon flyttar blir det snabbt en för lite folk. Jag vet att en av våra medlemmar försöker sälja sitt hus, avslutar Tommy Svallin.

För att få vara med i ett räddningsvärn finns inte samma fysiska krav som för deltidsbrandmän. Enda kravet är att man fyllt 18 år.

I Sydnärke finns räddningsvärn i Hasselfors (som vi berättat om redan), Hammar, Olshammar och Mariedamm. På övriga orter finns deltidsbrandkår. Då finns flera jourlag med brandmmän som har betald jour.