Frida Ekdahl från Västergötland har under en dryg vecka skapat en rejäl muralmålning i Olshammar. Foto: Henrik Östensson
Frida sätter färg på Olshammar med sin muralmålning
– Jag tror det svåraste med det här varit att föra över motivet från min skiss till väggen, den är ju så stor och man står så nära. Nu är jag nästan klar, men hade jag vetat vad jag lärt mig är jag målat så skulle jag gjort på ett annat sätt, men jag är ändå nöjd med väggen, säger Frida Ekdahl.
De senaste tio dagarna har hon jobbat med att måla en nästan 100 kvadratmeter stor muralmålning i Olshammar.
Målningen är dock inte Fridas första försök som muralmålare.
– Nej, jag har deltagit i ett större konstprojekt på Lofoten, men då jobbade vi med helt andra metoder, berättar hon.
Tråkig vägg
Mitt i Olshammmar ligger det gamla Folkets hus. Många har säkert reflekterat den lite tråkiga, stora, släta vita väggen, ut mot vägen som går till massabruket.
Målningen är nästan 100 kvadratmeter. Foto: Henrik Östensson
Huset kallas fortfarande folkets hus, men består dels av hyreslägenheter, dels rum, som ägaren, Johan Larsson hyr ut via Airbnb.
– Det finns också en stor samlingssal, bakom den här väggen. Vi håller på och renoverar den för att man exempelvis ska kunna spela teater där, säger Larsson.
– Väggen var lite tråkig, ful av algpåväxt, såg lite ut som mögel. Vi skulle rengöra den och funderade lite på hur man skulle kunna göra den lite trevligare. Frida är min dotters bästa kompis, jag vet ju att hon är konstnär, har gått konstubildning och deltagit i projektet i Lofoten, så jag frågade om hon ville måla väggen, på den vägen är det. Jag tror det här kommer förgylla hela Olshammar.
Fick specialbeställa färg
Frida själv säger att hon inte riktigt vant sig vid att kallas konstnär.
– När folk här började säga konstnären kändes det lite ovant, men så tänkte jag att jag ju är det, ler hon.
Berätta lite hur du gått till väga:
– Jag har målat en skiss, i mindre format. Sedan har jag målat ett stort ruttnät på väggen, för att kunna överföra motivet till väggen. Inte helt lätt, man står ju nära och målar, man ser ju inte helheten, som på en liten målning. Men det har varit jättekul, en utmaning.
Färgen har varit ett eget kapitel.
– Ja, det är silikatfärg. Det bör det vara, en putsvägg måste kunna andas. Problemet är att det inte finns så starka silikatfärger, det ville jag ha. Jag fick specialbeställa. Bland annat ville jag ha en koboltblå nyans. Det fick jag, men det tog flera veckor att få färgen på plats.
Lärorikt
Frida berättar att projektet på Lofoten var annorlunda.
– Dels var vi fler, dels använde vi stora schabloner, som vi spraymålade med. Här målar jag ju för hand.
Igår, det vill säga söndag, blev en lite speciell dag för Frida.
– En liten komplikation. Jag använder ju en skylift. Jag stod nästan längst upp. Då blev det strömavbrott. Då insåg jag att jag inte kom ner. Det blev till att stanna lite längre. En deltidsbrandman kom förbi. Han skulle hämta ett reservelverk. Men d kom strömmen tillbaka.
Blev du inte orolig, rädd?
– Nej, jag har ju vant mig med att stå här uppe. Blev lite längre än jag räknat med.
Kommer du göra fler muralmålningar?
– Ja, om jag får chansen. Det har varit jättekul, lärorikt. Men jag skulle göra lite annorlunda än jag gjort här. Jag har lärt mig en hel del på vägen.
Vätterns rödingar
Men vad kallar du målningen?.
– Rödingens dag. Det är ett par rödingar med, och två stentroll. Johan, som äger huset sa att han ville ha något med Tivedens troll och Vätterns fisk. Det är några stentroll som krupit fram för att titta på rödingarna, på Rödingens dag, avslutar den glada muralmålaren.
Fridas skiss sitter monterad i skyliften. Konststycket var att föra över den till en vägg. Foto: Henrik Östensson
