Michael skulle ha jord – fick plast och byggskräp

 Delvis handlar det nog om ett konsumtionsmönster, en syn på avfall, som inte helt fungerar. Delvis handlar det troligen om slarv i  produktionen. Några helt raka svar på var råvaran till jorden kommer från har vi heller inte fått.

Jorden som till sist hamnade på Michael Hagmans gräsmatta är formellt köpt av jordföretaget Hasselfors Garden i Örebro. Michael Hagmans granne hämtade jorden själv hos företaget NÅAB i Hallsberg, som alltså licenstillverkar jord åt Hasselfors Garden. 

Jorden beställdes som kvalitetscertifierad gräsmattejord. Den ska bland annat innehålla lera, en del mull, eller kompost. Men även del sand. Inget konstigt så långt. Totalt blev det 10.96 ton. Jorden hämtades av Michaels granne, med traktor. Avsikten var att Michael själv skulle sprida ut jorden för hand för att reparera de skador kossorna åstadkommit och jämna till gräsplanen.

– Jag fick jorden i början av september. Redan när jag började sprida ut den tyckte jag  den var konstig, i partier väldigt seg och fast med klumpar som var svåra att sönderdela. 

– Den kändes inte som gräsmattejord jag köpt innan. Dessutom var det en del stora stenar, säger Michael Hagman. Stenarna har Michael samlat upp och lagt ut i dikeskanten nedanför grässlänten. Det ser ut som ganska grov bergkross, ungefär som det som brukar kallas bärlager.

Enligt specifikationen – varudeklarationen gällande siktningen för denna gräsmattejord ska det vara stenar upp till 20 millimeter.

– En del är betydligt större, fortsätter Michael.

Plast i jorden

Stenarna var dock inte det största problemet med jorden. När Michael börjar sprida ut jorden börjar det nämligen komma upp en hel del plast. Han visar genom att ta upp en lerklump. När han bryter den kommer det fram plast.

Det är svart hårdplast, något som påminner om något slags fästen eller beslag. Några rester av buntband, en trasig bic-penna och lite annat smått och gott. Det är också mängder med något som vid en första anblick påminner om torra löv, men som vid närmare granskning visar sig vara rester av något slags gråaktig väv, i plast, nylon eller liknande. Det finns också remsor och bitar av vit, tunn plast, med mörk insida.  Intrycket är att plasten legat ganska länge i jorden.

Spikar och tegel

Utöver detta hittar Michael rostiga spikar,  och diverse rostiga metallbitar, hylsor till värmeljus, en förpackning för engångslinser, ett gammalt tändstift och andra metallbitar, gummi- och plastföremål av olika slag, storlek och färg. Det kom också upp små bitar av frigolit.

Som om inte det räcker så kommer det också upp en hel del bitar av tegel och samt  mindre bitar av färgad betong när Michael krattar jorden. 

Ett antal glasbitar hittar han också, likaså små bitar av något vitt poröst material  med porer, som påminner om mexitegel.

– Jag tycker det är helt oacceptabelt. Var kommer skräpet ifrån? Vad finns mer i jorden? 

Det har inte gått att bekräfta. Men mycket av det som kommer fram i Mikaels jord är helt klart något slags byggavfall eller rivningsmassor.  Det kan till och med en lekman avgöra.

– Jag tycker också lerklumparna beter sig lite underligt, vissa som som de vore modellera samt några som är hårda och som visar sig innehålla en kärna av något betongliknande, säger Michael.

Företagen besöker Michael

Michael hör av sig till Hasselfors Garden och till NÅAB. 

– När jag först kontaktar NÅAB säger Hasselwander att skräpet kan ha blåst in och hamnat i jorden. Jag förstår aldrig riktig vad han menar. Tänker han här, eller där jorden lagrats?

Det blir bestämt att Katja Vestola-Gustafsson, produktionsansvarig på Hasselfors Garden och Niklas Hasselwander, platschef på NÅAB ska besöka Michael. De kommer också den 30 september. Då ansluter också grannen som levererat  jorden till Michael.  Mikael bestämmer sig för att spela in samtalet med sin mobiltelefon. Något han lagligen kan göra.

– De kommer hit och blir väl först lite bestörta över plasten. Katja Vestola-Gustafsson reagerar dock mer på glasbitarna än något annat. Hon menar att det inte får förekomma i gräsmattejorden. Barn kan ju skada sig. 

En slutsats blir också, efter att de tittat på stenarna som Michael plockat ut, att det kan ha blivit något fel på den siktning jorden ska genomgå. Partiklar över 20 millimeter ska ju inte komma med. 

– Hon sa att det kunde förekomma att plast, som kom från säckade produkter av jord, hamnar i jorden. 

Ingen förklaring

Michael funderade över den andra plasten som alltså påminner om väldigt tunna torra löv, något slags nylonväv.

– Det är den som förekommer rikligast. Både jag och andra som varit här och petat i jorden hittar nya sådana bitar, hela tiden. Varken NÅAB eller Hasselfors kunde ge någon riktig förklaring på hur den hamnat i min jord. Hasselvander kom i alla fall med förklaringen att den plastavskiljning man använde kanske inte helt fungerat

Kan tänka sig ta bort jorden

Dagen efter besöket den  fick Michael  i ett brev från de båda företagen. I det får han två erbjudanden.

– Det ena går i korthet ut på att man tar bort jorden och att vi får tillbaka pengarna, utan provtagning. Det andra går ut på att man erbjuder sig göra vissa prover på jorden, men att jorden då blir kvar här. Jag vill ju inte ha in stora maskiner i trädgården, dessutom vill jag veta vad jorden innehåller. Jag skulle också vilja veta varifrån den kommer, vilka råvaror man använt för att göra jorden, sedan får man ta bort den.

I brevet skriver Hasselfors Garden också att det inte går att utesluta att  skräpet, plasten i jorden kommer från någon annan källa. Att det exempelvis skulle kunna röra sig om plast, skräp, som fanns på grannens flak.

– Det är en allvarlig insinuation, en  förtäckt beskyllning, som vi kan avfärda helt. Det finns flera vittnen som kan intyga att flaket var helt rent. Dessutom borde ju då rimligen föroreningarna hamnat överst, utanpå jorden. Inte finnas inblandad i den eller insprängd i lerklumpar, säger Michael .

Han fortsätter:

– En annan antydan var att skräpet kunde funnits på gräsmattan innan jorden kom dit. Något jag också kan avfärda, också med vittnen Ett antal människor har varit på besök nere på grässlänten som skulle renoveras. Den är inte jordfräst, eller uppriven på något sätt. Jag klippte bara gräset kort innan jorden tippades. Jag har dessutom bilder på hur det såg ut innan. Om det fanns skräp där skulle det väl knappast blivit inblandat i jordlasset.

Katja Vestola-Gustafsson på Hasselfors Garden menar, när Sydnärkenytt pratar med henne, att formuleringarna i brevet inte handlade om att skjuta över ansvar på kunden, eller att företaget inte skulle ta ansvar. 

– Det var väl mer ett sätt att diskutera kring olika orsaker till hur skräpet hamnat i jorden, olika alternativ.

NÅAB vill inte uttala sig

Men varifrån kommer då plasten, metallskräpet och teglet i jorden? Här tätnar mystiken lite. Några helt konkreta svar blir det inte. NÅABs platschef, Niklas Hasselwander vill inte uttala sig alls om vad man använt för att göra gräsmattejorden. Han hänvisar alla frågor till Hasselfors Garden när Sydnärkenytt ringer.

Han kräver dessutom att få läsa citat, fast han alltså inte säger något som går att citera.

På en rak fråga hur mycket plastskräp och andra föroreningar jord får innehålla svarar  Katja Vestola-Gustafsson på Hasselfors Garden så här: 

– Att plast i jorden inte är bra och kan bidra till spridning av mikroplaster vet vi. Men det finns inga direkta gränsvärden. Jord som säljs ska väl helt enkelt inte innehålla plast. Men det är väldigt svårt att få bort all plast i i jord om den råkar finnas där. Hur mycket är för mycket? Det var några deciliter på 10 ton.

Fler förklaringar

Men nu finns det ju uppenbarligen en del plast i jorden. Hur har plasten hamnat där?

– Det finns kanske fler förklaringar. Vi använder ju återvunnet material. Bland annat kompostjord vi får från Sydnärkes kommunalförbund. Kanske fanns plasten i den.

Men du pratade ju med Michael Hagman om rester från säckhantering?

– Precis. En del av materialet i gräsmattejorden,  kommer från vår tillverkning av jordsäckar. När man tillverkar sådant skadas alltid ett antal säckar. Det är inget fel på jorden, men säckarna går inte att sälja. Då blandar vi den ibland i gräsmattejord. Det kan ha blivit plastrester den vägen.

Men ska sådant verkligen komma ut till privatkunder? 

– Det finns en rätt hård press på oss att vi ska använda större andel återvunnet material, att vi ska använda mindre torv, mindre nya råvaror. Det är tyvärr alltid en risk att sådant som inte ska vara i massor följer med när vi tillverkar jord. Att det blir lite plast är kanske oundvikligt ibland Frågan man måste ställa sig är vad som har minst miljöpåverkan. Att använda nybruten torv eller att det ibland kommer med lite plast i jorden säger Katja Vestola Gustafsson Hasselfors Garden.

Prover en gång i månaden

Det finns ju även andra saker i jorden, som tegel, målade betongbitar, metall. På frågan om det kan finnas massor som förorenats med byggavfall i jorden får vi inget riktigt konkret svar. Här hänvisar Katja Vestola-Gustafsson till affärshemligheter. I det läget säger hon också att hon börjar ångra att hon pratar med Sydnärkenytt.

Men är jorden provtagen, så den inte inte innehåller miljögifter?

– Ja. Vi tar prover på jorden som levereras ofta.

Hur ofta?

- Ofta, en gång i månaden. Jorden var frisk när vi tittade hos Hagman. Det fanns gott om mask och den så ut som den borde strukturmässigt. Det ska vara lerklumpar, det är normalt i gräsmattejord. Leran kan göra att jorden känns kompakt, speciellt när det är lite blött.

Michael Hagman håller inte med om det.

– Jag har köpt gräsmattejord av samma företag innan. Den har inte sett ut så här. Jag har förståelse för att det kan vara svårt att skilja bort plast, tegel, betong och annat från massor. Men då kanske de ska användas till fyllnadsmaterial där mikroplaster inte kan komma ut i naturen.

Från återvinningscentraler

Vi frågar Nina Glattfelder, chef på Sydnärkes kommunalförbund, som alltså levererar kompostmaterial till  NÅAB och Hasselfors garden.

Varifrån kommer den här komposten?

– Det är inte de så kallade gröna påsarna från sopkärlen, utan sådant material som medborgare själva kommer med till återvinningscentralerna i Hallsbergs, Lekebergs, Askersunds och Laxå kommuner. Det är trädgårdskompost, fallfrukt och liknande.

Kan det finnas plast i det materialet?

– Så här: Generellt är folk duktiga på att sortera och inte  slänga  saker som inte ska vara i det materialet, men det kan förekomma att saker hamnar fel. Bland annat händer det att folk kommer med äpplen i kassar. Vi gör ingen sortering. Men vi tar givetvis bort det vi ser. Är det något större så ser vi det.

Men det kan komma in ganska mycket material när centralerna är obemannade.  Vi sticker inte under stol med att det kan förekomma skräp i materialet vi säljer. Skulle vi sortera bort det till 100 procent handlar det delvis om manuellt arbete. Då skulle vi behöva ha mer betalt för materialet.

”Misslyckats pedagogiskt”

Nina Glattfelder menar att det handlar om hur vi konsumerar och sorterar vårt avfall, och själva synen på vad avfall är.

– Här kan man väl kanske säga att vi misslyckats pedagogiskt. Felet är att vi ofta ser på avfall som just det, skräp, avfall istället för resurser, råvara, som ska tillbaka till kretsloppet. Ofta tänker man nog: ”äsch det är ju skräp alltihop” och då hamnar saker fel. Det försvårar när materialet ska in i kretsloppet igen.

Katja Vestola-Gustafsson är lite inne på samma linje.

– Det handlar ju om hur vi konsumerar och hur det vi konsumerar tas om hand. Vi måste tänka om i hela systemet, mot ett mer cirkulärt system.

Tar egna prover

Efter mötet med Hasselfors garden och NÅAB har Mikel har själv tagit initiativ till att ta olika prover på jorden för att få reda på om en innehåller gifter, eller på annat sätt är olämplig. Han överväger även rättsliga åtgärder. Kommunens tillsynsansvar ligger ju på Kumla kommun i Hallsberg. Representanter från miljökontoret i Kumla har varit ute och tittat på jorden, men det har så här långt inte lett till några åtgärder.

– Enligt Mikael Erikssons, inspektören om har tillsynsansvar för NÅAB ska man göra en så kallad driftstörningsanmälan till kommunen när något gått fel. Det har enligt honom inte skett,  berättar Michael  Hagman.

Mikael menar att jorden måste bort.

– Jag skulle ju bli ansvarig om jag säljer huset om man upptäcker de föroreningar som finns. Jag tycker redan det jag och bekanta hittat i jorden är helt oacceptabelt, miljöfarligt. Men jag vill ju veta vad som mer finns. Kan det finnas gifter? 

– Det känns om både företaget och kommunen har  bristande kunskap om de regler som gäller  NÅAB skulle ju i det här fallet sannolikt ha kunnat spåra flera köpare av den jord från den här aktuella jordhögen via vågsedlarna. På den inspelning jag gjorde vid mötet så uttalar Niklas Hasselwander samstämmigt med Katja Vestola Gustafsson – att en noggrann utredning skulle göras och att de tog saken på stort allvar. Men i brevet dagen efter verkar man glömt det.