Ett jobb med gott
om stressfaktorer

Malin Holm och Anna Leiding ser fler heltidsanställda i hemtjänsten som en lösning för bättre arbetstider.

När jag träffar dem i ett sammanträdesrum i Stadshuset är drygt 10 procent av de anställda i  hela socialförvaltningen sjukskrivna, det är fler än i omgivande kommuner. Varför är det så?

- Bra fråga, blir svaret. Vilket betyder att de inte har något bra svar. Åtminstone inget entydigt svar men funderingar och förslag på åtgärder eftersom det finns ett tryck i frågan.

Arbetsmiljöverket har tidigare år besökt hemtjänsten och slagit ner på olika stressfaktorer. Fackföreningen Kommunals huvudskyddsombud begärde i februari att myndigheten skulle göra en ny granskning vilket också gjorts och nu landat i en serie av krav på kommunen. I kommunfullmäktige var det nyligen en ganska skarp debatt i frågan.

- Kontaktyrken har högre sjukskrivning, det vet man. Sedan kan några längre sjukskrivningar för allvarliga sjukdomar dra upp siffrorna, säger Malin Holm. Vi försöker analysera men hittar ingen tydlig orsak till att hemtjänsten har höga sjuktal. En del av orsakerna ligger även utanför arbetslivet.

Att sjukskrivningarna skulle kunna ha koppling till olika chefer, håller  personalavdelningen inte alls med om.

På väg till ett av 14 besök.

Stressfaktorn i jobbet, att möta många olika hjälpbehövande under arbetsdagarna med begränsad tid, påverkar. Men stressen kan hanteras olika.

Paulo Boskär har 14 besök på sin kvällslista, han går målmedvetet, ganska snabbt, mellan portarna i en slinga som planeraren försökt få till utan för många omvägar. På vägen ringer han en kvinna som ska få besök om en timma, hon vill ha det så.

Snart fem år har han nu arbetat i Kumlas hemtjänst, han hade inte tänkt stanna så länge men arbetskamraterna var trevliga och han trodde inte att jobbet skulle vara så ordnat.

- Jag förstår inte stressen, säger han. Man måste anpassa sig, vara något av en skådespelare, det var svårt i början men man lär sig.

Det kan köra ihop sig, besök kan ta längre tid än planerat, schemat förryckas, larm skapa oförutsedda situationer. Stresståligheten varierar. Paulo kanske är ett ideal, lugn och positiv, lagom entusiastisk, rutinerad. Dessutom, som det förefaller, med ett harmoniskt liv utanför jobbet.

- Tar man med personliga problem in i jobbet blir det stressigt, säger han.

"Personliga problem" kan dock även vara vanliga vardagsproblem med barn och hushåll som konkurrerar med arbetslivets tider. I hemtjänsten (och mycket annan vård) är obekväm arbetstid dessutom i princip oundviklig. Vårdtagarnas behov styr.

- En fin balansgång, säger Carolin Öberg Roos.

- Det kan vara svårt att sätta stopp, säger Carolin Öberg Roos, 34-årig undersköterska med småbarn hemma. Det är en fin balansgång men man kan inte göra mer än sitt bästa.

Även hon menar att det beror på hur man är som person om stress får genomslag så man inte orkar längre men pekar på andra faktorer som gör arbetet tyngre: Om sjuka kollegor måste täckas upp, om nya långtidsvikarier ska vägledas, om vana arbetskamrater byter arbetsplats.

Omsättning av chefer kan vara en annan oroskälla.

Man kan även bli utled på jobbet för att det är psykiskt påfrestande.

Delade turer, alltså att arbetstiden delas mellan morgon/förmiddag och eftermiddag med flera timmar emellan, är en långvarig stridsfråga. Facket har till exempel drivit en naminsamlng för att minska antalet. Och kommunen har nu den målsättningen.

Som så mycket annat är det en kostnadsfråga, men inte bara. Schemapusslet ska läggas med både deltids- och heltidsanställda.

- Vi uppmuntrar personalen att vidareutbilda sig och arbeta heltid, säger Anna Leiding. Ju fler undersköterskor desto färre delade turer.

- Man får se det långsiktigt. Många vill jobba delade turer, säger Malin Holm. Det beror på deras hemförhållanden.

Sparvarna tjattrar i buskarna, duggregnet har fått småsniglar att leta sig ut på den fuktiga gångvägen och vi är tillbaka vid en port där Paulo Boskär tidigare gjort ett snabbesök. Nu ska han in och smörja ryggen på en dam.

- Hon var lite orolig, säger han efteråt. Hon skulle gå och handla i morgon och blir extra känslig, då går allt i slowmotion.

Ett av de sista hembesöken för kvällen är tre trappor upp utan hiss hos Gunvor Påle, 89, själv  gammal sjuksköterska som ska få hjälp med ögondroppar mot sin starr.

- Jag ramlade och fick en höftledsfraktur och en ny kula, jag får inte böja benet, berättar Gunvor, som får hjälp morgon och kväll.

De verkar vara ett samspelt par, Gunvor med bakåtböjt huvud och Paulo som försiktigt låter dropparna falla.

Gunvor Påle, pensionerad sjuksköterska, ser till att ögondropparna får effekt medan Paulo tar hand om disken.

Gunvor Påle berättar om sin sjukskötersketid: från examen i Jönköping till arbete under 50-talets polioepidemi med respiratorer i Göteborg och sedan Karolinska sjukhuset i Solna där hon var personalsköterska.

- Det var den roligaste arbetstiden.

Vi lämnar hennes prydliga lägenhet och Gunvor med sin nya höftkula ger en trotsig avskedshälsning:

- Det är bra träning att gå i trappor också.

Fram på stan ansluter Nathalie Svensson från Kvantumgruppen  för att tillsammans med Paulo hjälpa en rullstolsbunden dam till toaletten.

Vid 20:45 är vi tillbaka i Skofabrikens personalrum. Paulo  Boskär skriver upp det kommande morgonskiftets namn på en whiteboard med telefonnummer, fyller på kaffe, gör nåt vid datorn.

Han har gått ett antal kilometer, uppträtt i många människors hem och en slags spänning rinner av honom. Han ser inte lika pigg ut längre och ringer hem för att få skjuts efter jobbet.  Jag hör att han klagar lite över ont i ett ben.

 Arbetskamraterna  anländer. De stämmer av om allt fungerat. Angelique Jensen berättar att ingen var hemma när hon skulle ge medicin åt en brukare. Det får nu nattpatrullen kolla upp.

- Många är ganska pigga men man vill höra att de är på plats. säger Katarina Adolfsson. Nattpatrullen får ta det tidigt.

Men nu är Citygruppens kvällspass över, de byter snabbt om och går hem till sitt.

Nästa avsnitt: Löner, vikarier och underbemanning