Lång helgutflykt med många möten

Klockan är 20.30, fredag kväll. Sophia, en volontär från Tyskland, och jag ska åka iväg på en helgresa, som varje helg. Den här gången ska vi till Hampi, en historisk stad ungefär nio timmars bussväg norrut. Det vill säga mycket nära, bara över en natt! (Ja, mitt sätt att se på tid har verkligen förändrats här i Indien.)

Vi är på Majestic, den största busstationen i staden, efter att ha blivit pekade till höger och vänster av diverse olika män i uniform, är vi till slut på rätt plattform. 21.00 går vår buss, så vi är i tid. 

På plattformen står tio helt vanliga stadsbussar och vi skojade om att det skulle vara en sådan vi skulle åka med i nio timmar. När tiden väl var inne förstod vi att det faktiskt var en helt vanlig stadsbuss vi skulle åka med, mannen på resebyrån hade sagt ”very comfortable bus!”.

Resan den natten är ganska sömnfri och när grannen på sätet bredvid tycker att det 03.30 är en bra idé att sätta på Bollywoodlåtar på högsta volym på sin telefon sover man inte bättre. Fast ganska kul att nynna med till!

"Cheap rooms, heeeh?"

Klockan sex på morgonen är vi framme och den lilla staden har vaknat till liv för länge sedan. På vägen har vi sett människor runt små eldar intill tempel, kvinnor bärandes stora rissäckar på huvudet och män i vida 70-talsjeans på cyklar. Vid busstationen står fem auto rikshaws, när de ser mig och Sophia börjar det ”Auto auto, where you wanna go? Hampi? Only one fifty! One fifty!”. Vi prutar ett par minuter och tar sedan den billigaste auton.

Väl framme i Hampi går vi på den lilla huvudgatan, det är fortfarande mörkt, ingen är ute här. Så hör vi från en mörk gränd ”Cheap rooms, heeeh?” och en man kommer ut, han visar oss de billiga rummen och vi tar ett på direkten. Med eget badrum och till och med dusch! (Med kallvatten, men vad gör det? Dusch är lyx!) Så sover vi ett par timmar, vaknar upp och går ut för att leta frukostställe i ett stekhett Hampi.

Frukten smakar mer

Vi äter frukost på restaurangen bredvid vårt guesthouse, var sin fruktsallad med müsli och färsk juice, jag tar ananas och Sophia vattenmelon. Allt smakar, som det mesta här i Indien, helt gudomligt. Frukten går inte på något vis att jämföra med europeisk frukt, här smakar den så mycket mer!

Innanför resturangen finns en liten bokhörna med böcker ”from all over the world”, böckerna är på engelska, tyska, holländska, finska, danska och svenska. En hel hylla är faktiskt svensk! Man kan se vilka nationaliteter som gillar Hampi. Ändå är det rätt sällan jag träffar på någon svensk, men när jag gör det lyser hela jag upp (säger mina tyska vänner jämt). Jag pratar som bara den, trots att jag tappar lite ord här och var, men det är något speciellt att prata sitt modersmål när man inte gjort det på flera veckor.

Lakshmi tar sig ett bad och låter sig skrubbas av turisterna.

Tempelelefanten

Hampi är mycket vackert, en stad i ruiner sedan ett krig för fyrahundra år sedan. Staden har knappt restaurerats sedan dess och de över 2 000 små och stora hinduistiska templen sticker upp här och var.

Varje morgon tar elefanten Lakshmi ett bad i floden som delar staden. Lakshmi bor vanligtvis i ett tempel, och denna morgonrutin bevittnas varje dag av många turister. Man kan tänka sig att hon är lite trött på fotografier och entusiastiska européer som bara måste hjälpa till att skrubba hennes rygg. Vi tar fotografier, men det blev inget skrubbande av för vår del.

Sista dagen, söndag (indiernas enda ”vilodag” då de flesta jobbar måndag-lördag), spenderar vi till viss del på ett berg med många små tempel och riktigt vacker utsikt.

Ett öppet folk

Vi får sitta i fred i 20 minuter, sedan kommer en indisk familj på åtta personer och tittar nyfiket på oss. ”What’s your native place, ma?” frågar en ung kvinna. Vi svarar och det kommer mer frågor ”What’s your names?”, ”What’s your fathers name?” och vi svarar och efter ett tag har vi tagit foton med alla familjemedlemmar och blivit bjudna på kakor och blivit kramade. Det är inte mycket man kan bli så spontant lycklig av som folket här i Indien, de är så öppna och härliga!

På kvällen tog vi samma stadsbuss hem, bussen var en timma försenad ”No problems, it will come in 10 minutes!”, sa konduktören som väntade på stationen hela denna timma.

Vi vaknade upp i Bangalore nästa morgon och tog bussen till jobbet på direkten.