INSÄNT: “Landsbygd marginaliserad”
"Landsbygd marginaliserad"
Landsbygdens utveckling är en ödesfråga. Vi ser att frustrationen och klyftorna mellan de större städerna och ena sidan och de mindre orterna och landsbygd på den andra sidan ökar. Landsbygdsbefolkningen känner sig ofta med rätta marginaliserad.
Utveckling och satsningar kommer till största del i de stora städerna och så tvingas man att centralisera många verksamheter inom vård och omsorg på de mindre orternas bekostnad.
Infrastruktursatsningar vad avser väg, telefon och bredband, prioriteras till städer med den största befolkningen. Infrastrukturen i alla former på landsbygden försummas. Omsorgsvård centraliseras och servicen sparas in. Det är idag ofta den lokala ICA-butiken som håller orterna med både paketutdelning och bankomat. Post och bankservice rationaliseras bort.
Detta är en stark trend i Sverige, men också en global trend. En trend som också gjort att distansen ökat mellan politik och befolkningen. En av anledningarna till att både president Trump kommit till makten och att Brexit röstats fram i Storbritannien är denna frustration över att det centralistiska synsättets konsekvenser förbisetts. En trend som om den inte bryts kommer att leda till en ökad misstro mot politiken.
Det finns de som uppmanar att man i mindre orter och på landsbygden borde ta efter de urbana idéerna med klusterbildning. En bra och möjlig idé, men man måste börja i rätt ände. Sveriges fantastiska utveckling efter andra världskriget var beroende av att kommunikationen förbättrades. Människor i hela landet fick möjlighet att telefonera och det blev hyfsat billigt att äga och köra en bil och man byggde ut kollektivtrafiken. Det gjorde att många valde att stanna på landsbygden och att också landsbygdens verksamheter blev mer rationella.
Dessutom fanns ett synsätt där naturvärden från jord och skog togs tillvara och sågs som en tillgång för företag och tillväxt. Jord och skog var inte bara en tillgång för helglediga storstadsbor. Vi behöver återvända till detta synsätt. Folkhemsbyggande även på landsbygden. En viktig del detta är allas självklara tillgång till kommunikation vad avser bredband och kollektivtrafik samt rimliga kostnader för att köra den egna bilen. För det finns ingen möjlighet för samhället att via kollektivtrafik driva persontransport vid alla tider på landsbygden.
Det är inte rimligt att landsbygdsbor ska betala samma skattesats som andra, utan att service finns även för dem och dessutom extra skatter via höga skatter på bensin och diesel. Dessutom det mesta av de statliga kulturpengarna på verksamheter i storstäder, framför allt Stockholm, vilket gör att weekendresa går dit, det är inte självklart.
Kommer möjligheten att kommunicera på plats, har landsbygdens människor många möjligheter att deltaga i olika kluster via bredband. Man kan minska på fysiska möten vilket innebär att man kan bo och jobba från hela Sverige i många verksamheter.
Enskilda län i landet kan heller inte ta ansvar utan någon form av ersättning, för att vara en form av ”Yellowstone Nationalpark” för hela landet. Varg och andra stora rovdjur måste spridas över landet på ett bättre sätt och populationen måste hållas på bevarandestatus. Sverige är för tätbefolkat i Mellansverige för att rymma fler stora rovdjur. Varg och Björn har en inverkan på både tryggheten för människor, men förstör också många viktiga näringar som fårnäringen som minskat trots en ökad efterfrågan.
Bara genom att satsa på kommunikationsmöjligheter och basservice på landsbygden kan nya verksamheter som lokala bryggerier, mat och naturupplevelser utvecklas. Bara så kan kreativiteten öka. Bara så kan den nya trend som faktiskt ser ut att börja spira, att unga människor lämnar storstaden för bättre livsmiljö och jobb på landet fortsätta att utvecklas.
