Kumlanytts startsida har flyttat Välkommen in!
En svordom i kyrkan, Kumlanytt, en stencilerad skrift, en bok, Nerikes Allehanda eller ett kul filmklipp på YouTube. Yttranden i Sverige och Kumla skyddas av grundlagen.
För vissa medier som t.ex. radioprogram och dagstidningar är skyddet extra starkt genom tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Men även den som skanderar i en demonstration eller högläser ur Första Moseboken på torget har skydd av vår främsta grundlag, Regeringsformen. Där anges våra grundläggande fri- och rättigheter, bl.a. yttrande- och informationsfrihet liksom mötes- och religionsfrihet.
Det spelar heller ingen roll om det som uttrycks är ett viktigt inlägg i samhällsdebatten, pornografi eller rappakalja i största allmänhet. Alla yttranden omfattas av grundlagskyddet och alla som yttrar sig även den som filibustrar (talar länge i en församling för att fördröja beslut).
Det innebär inte att det som yttras inte kan var brottsligt, t.ex. utgör hets mot en folkgrupp eller förtal brottsliga yttranden. Allt får sägas och det är först när ett yttrande spridits till andra som den som yttrat sig kan åtalas. Några förhandsingripanden får inte vidtas. Det råder ett absolut förbud för censur av yttranden.
Men även andra åtgärder som innebär en begränsning av någon av våra rättigheter är förbjudna för myndigheterna att vidta. Det innebär t.ex. att polisen inte får förbjuda någon att demonstrera med hänvisning till det förväntade innehållet i demonstrationen.
Det får heller inte förekomma att en kommun utformar sin informationspolicy så att den direkt eller indirekt uttrycker sitt ogillande om de anställda lämnar uppgifter till medierna eller själva publicerar sina åsikter om kommunen på t.ex. Facebook.
Förbudet för censur och hindrande åtgärder är kompletterat med ett förbud att vidta repressalier mot den som utnyttjat sin yttrandefrihet. Det innebär att en kommun eller annan myndighet inte får avskeda någon yttrat sig även om yttrandet skulle kunna uppfattas som mindre smickrande för verksamheten eller dess ansvariga.
Det är också förbjudet att sänka lönen, omplacera eller ens skälla ut en anställd för att denne använt sin yttrandefrihet. Naturligtvis finns uppgifter som inte får avslöjas, t.ex. säkerhetsarrangemang påanstalten eller beredskapsplaner och vid sådana fall kan en anställd mycket väl omplaceras eller i yttersta fall avskedas.
Bestämmelserna om yttrandefriheten och även de övriga fri- och rättigheterna reglerar relationen mellan medborgaren och det allmänna. Alltså mellan oss alla och myndigheterna och andra allmänna organ.
När det gäller förhållandet mellan en anställd och ett privat företag råder andra regler. Det finns inget som hindrar att en företagare upprättar avtal med anställda om tystnadsplikt, försöker ta reda på vem som spridit uppgifter om företaget och företaget får också vidta repressalier om yttrandena kan ha skadat verksamheten. En privatanställd förväntas vara lojal mot företaget.
Kunskaperna om våra rättigheter och därmed också var gränserna går för vad myndigheternas företrädare får göra har stora brister. Ett sådant exempel kom i dagern när det blev känt att fritidschefen i Kumla kommun, Eddie Fransson, försökte förmå en filmare att ta bort en oförarglig filmsnutt från YouTube. Han lyckas i sitt uppsåt även om glädjen inte varade särskilt länge innan en annan privatperson lade ut filmen på nytt.
Nätet är vår tids runsten. Det som är publicerat får i det närmaste evigt liv och blir som hugget i sten.
Eddie Fransson försökte säkerligen stoppa filmen i all välmening. Men även om det inte finns anledning att betvivla att han tyckte att filmen där en anställd uttalar sig ”inte kändes bra” och inte ett uttryck för någon bakomliggande diktaturfason gick Fransson över gränsen. Så får en myndighetsperson helt enkelt inte göra. I synnerhet som det kan uppfattas att han försökte stoppa uttalanden från en anställd.
Den ende som får ingripa mot de medier som är grundlagsskyddade enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är Justitiekanslern (JK). När det gäller andra yttranden är det en vanlig åklagare som kan ingripa mot ett yttrande och väcka åtal om det finns misstanke om brott. Men det är bara domstolarna som kan fälla det definitiva avgörandet och bedöma om ett yttrande är brottsligt eller inte.
När det gäller olagliga ingripanden är det JO som i yttersta fall kan väcka åtal mot en myndighetsföreträdare för tjänstefel. NN skulle säkerligen inte åtalas om JO får fallet under sin lupp men däremot sannolikt få sig en skrapa för att ha vidtagit en hindrande åtgärd.
Journalist, författare och sekreterare i den parlamentariska Yttrandefrihetskommittén
Kumlanytts startsida har flyttat Välkommen in!