Gå till innehåll
Kumla

Staffan Göransson (v) är uppvuxen i det röda Malmberget. Olof Palme var en förebild, berättar han sist ut i Kumlanytts intervjuserie. Foto: Sune Eskelinen

Staffan (v) vill göra
något åt klassamhället

Publicerad: 8 August 2014 15:06

"Jag måste göra något åt klassamhället vi lever i". Tanken slog Staffan Göransson, vänsterpartiets förstanamn i Kumla, och han började engagera sig på 90-talet. Mindre barngrupper, fler lärare och bort med delade turer i vården är hans reformförslag men staten måste också skjuta till mer pengar.

Solen gassar över sjöparken i Kumla. Bänkarna och gräset är fyllda av tonåringar som tjuvstartat sommarlovet. Några hundägare låter sina hundar svalka sig i den lilla sjön. Eftermiddagen är på väg att gå över i kväll när vänsterpartiets ordförande i Kumla Staffan Göransson slår sig ned på ett av amfiteaterns trappsteg och pratar om sin bakgrund och politiska målsättningar.

Han berättar att han är född i Malmberget utanför Gällivare och beskriver sin hemort som det rödaste röda fästet i Sverige. Han har arbetat i restaurangbranschen, för LKAB och SJ innan han hamnade i Kumla 2009.

– Det är nyfikenheten som gjort att jag jobbat med så många olika saker. Jag är mångfacetterad, en tusenkonstnär kan man säga. Alltid med människor, det leder till personlig utveckling, det är viktigt för alla människor.

Samtalet kommer in på Staffans bakgrund och uppväxt. Han minns tillbaka på sin uppväxt i Malmberget och berättar att han förlorade sin mamma vid 12 års ålder och sin äldsta syster bara ett år senare.

– Där lärde jag mig att jag livet inte är någon dans på röda nejlikor, säger han, en referens till Vänsterpartiets symbol. Pappa fick ta hand om familjen själv.

Var politiken närvarande när du växte upp?

- Farsan pratade mycket om klass. Han var vänsterpartist. Mamma var socialdemokrat. De pratade väl inte speciellt mycket politik med varandra, men visst pratade vi om politik. Malmberget var ett hierarkiskt samhälle där tjänstemännen levde högst upp på kullen och arbetarna längst ner i gropen.

Gruvorten Malmberget är en tätort i Gällivare kommun som länge levt på gruvnäringen. Gällivare är traditionellt ett starkt fäste för de röda partierna. I valet till kommunfullmäktige 2010 röstade drygt 67 procent på socialdemokraterna och vänsterpartiet.

När blev du politiskt intresserad?

– Jag har sett allt det fattigaste och det rikaste. 1978 flyttade jag till Stockholm, men det var någon gång på 90-talet när jag tänkte att ”jag måste göra något åt klassamhället vi lever i”. Ungefär där satte det fart ordentligt. Men det är en resa jag gjort med tiden. Ibland har man inte insikten om allting, man bara lever och finns där. Så småningom kommer helheten och sätter sig.

Minns du någon specifik händelse?

– Det var när jag var i USA 1981 som jag såg klasskillnaderna. Från analfabeter som inte kunde någonting och de allra fattigaste jämfört med kvarteret intill där det var stenrikt. Där någonstans började det.

Hur ser du på begreppet klass idag?

– Vad är klass idag? Alla är ju arbetare trots att vi har olika löner. Klassidentiten är viktig, men den är svårdefinierad idag.

I dag är medelklassen ett vanligt begrepp. Hur ser du på det?

– Medelklassen är väldigt bred. Det handlar ju om inkomster. En industriarbetare tjänar ju ”plenty of money”, men de är ju en del av arbetarklassen. En del av medelklassen går ju ihop i arbetarklassen. Det är flytande.

Solen ligger fortfarande på. Trots värmen pratar Staffan oavbrutet om vänsterpartiets visioner inför valet och hur de ska få medlemsantalet att öka. Till höstens val står han som första namn på valsedeln. När han får chansen att lista tre reformer han skulle vilja genomföra i Kumla svarar han snabbt, utan att tveka.

– Jag skulle minska barngrupperna i förskolan, jag skulle anställa fler lärare och satsa på att få bort de delade turerna från vården.

Det är ganska dyra förslag. Hur ska de finansieras?

– Det är statliga finanser som måste till. Kommunerna måste få mer pengar. När skolan blev kommunal och landstinget överförde ansvaret för äldre och sjuka till kommunerna kom ansvaret men inte pengarna. Så mer pengar från central nivå måste till om det ska gå att genomföra.

Vilka är dina politiska förebilder?

– Olof Palme är min stora förebild. I samband med att John F Kennedy mördades i oktober 1963 fick vi tv i Malmberget. Då kom politiken och Palme in i vardagsrummet, säger Staffan och berättar en historia om när Palme besökte Gällivare 1971.

– Då hade jag äran att att träffa Olof Palme, jag serverade kaffe åt honom vid frukosten på hotellet. Han skulle signera en bok och råkade lägga ifrån sig sin parkerpenna, en väldigt flott penna med hans namn i guld som han fått i present av sin fru, Lisbeth. Det var fullt mediauppbåd och han drog iväg. Pennan låg kvar så jag svepte in den i den finaste servetten jag kunde hitta och skickade den till hans adress utanför Stockholm. Tro det eller ej, 14 dagar senare fick jag ett brev med en personlig hälsning från Palme där han tackade och berättade att han fått pennan. Just det mötet och att jag följde honom via tv gjorde att han fastnade på näthinnan.

Sveriges demokrati bygger på ideellt arbete. De flesta politiker gör sin insats på fritiden utan nämnvärd ekonomisk ersättning. Med tanke på att en riksdagsledamot tjänar cirka 55 000 kronor i månaden är en politisk karriär en möjlighet till en trygg ekonomisk tillvaro och framtid.

Ser du politiken som en karriärmöjlighet?

– Nej, definitivt inte, svarar Staffan snabbt. Det här är ideologiskt för mig.

Efter en stunds diskussion kommer han fram till att även om han inte ser det som en karriär vill han ta sig uppåt i den politiska hierarkin.

– Det är klart att man vill gå uppåt i hierkarkin, men det är för att kunna påverka politiken så mycket som möjligt. Jag vill inte kalla det för karriär utan för visioner och framtidstro, säger han innan han lutar sig tillbaka och blickar ut över Sjöparken.

Snabbfrågor till Staffan Göransson (v)

Familj: Särbo och tre katter.

Senast lästa bok: Reinfeldteffekten av Aron Etzler. Den är bra, rekommenderas.

Senast sedda film: The story of Luke. Den handlar en kille med autism.

Favoritmat: Köttbullar och potatis. Husmanskost.

Favoritresmål: Jag skulle vilja resa till Afrika. Gå på savannen och lära känna människor där.

Det här visste du inte om mig: Jag är väldigt bra på att laga mat.

Vilka håller du på i fotbolls-VM: Jag är så ointresserad så jag vet knappt vilka som är med. Det är som att fråga statsministern om vad mjölken kostar – han har ingen aning.

Annons

kumla