Adams frånvaro höll honom borta i ett och ett halvt år. I våras kunde han äntligen börja träna normalt igen och få ordning på sina bekymmer som hade ställt till det så. Men vad var det som höll honom borta?

Var inte twar utan astma

- Först trodde jag att jag blivit övertränad, så jag beslutade mig för att ta en rejäl vilopaus. Men efter ett halvår märktes fortfarande ingen skillnad och då började det misstänkas att jag fått twar, säger Adam hemma i soffan efter ett träningspass i Örebro. 

Adam skrinnandes i landslagets färger.

Adam åkte till Kopparberg för att träffa en läkare som är "twarspecialist", det visade sig dock att han inte var drabbad och funderingarna kring vad för åkomma det var fortsatte att gäcka Adam. Svaret kom när han fick träffa landslagsläkaren inom längdskidor.

- Jag fick göra olika tester och det visade sig att jag hade "ansträngningsastma". Jag trodde bara astma handlade om att man hade svårt att andas, men det kan även handla om trötthet, berättar Adam.

Efter att ha fått rätt medicinering är nu Adam back in buisness och har kunnat träna som vanligt sedan i mars.

- Det funkar jättebra nu! Det var inte bara hård träning jag inte orkade med tidigare utan det var saker i vardagen med, och då jag alltid har varit en sån som vill aktivera mig mycket så var det riktigt jobbigt.

Dålig stöttning från förbundet

Adam fokuserar på distanserna 500, 1 000 och 1 500 meter.

- För tillfället har jag årsbästa på alla tre distanser i landet, berättar han. 

Kommande helg tävlar Adam i Norge och snart är det VC i Polen. Foto: Jonas Classon.

Detta till trots har kontakten med förbundet varit riktigt dålig. Under hela tiden Adam var borta fanns ingen kontakt alls. Adam är förundrad över detta.

- Förbundet i Sverige är jättedåligt tyvärr, det har varit bättre men blivit sämre de senaste åren. Man kan tycka att de borde ta hand om nån som varit med i landslaget tidigare, men de hörde inte av sig nånting, säger han besviket.

Adams bristfälliga kontakt med förbundet har gjort att han sökt sina egna vägar att träna. Under oktober var han under en stor del av månaden i skridskoparadiset Inzell, Tyskland för att träna och tävla.

Ensamt att satsa i Sverige

Adam känner dock ingen stress med sin karriär, han är "bara" 22 år och det är ingen ålder inom sporten. Han berättar att man oftast är som bäst mellan 30-35 år och att flera som tillhör världseliten även är upp mot 40 år.

Skridsko är dock ingen stor sport i Sverige. De som satsar riktigt hårt är få.

- Det är väl jag och två yngre killar födda 98 som satsar riktigt hårt, och det är ju lite speciellt, man får ju träna mycket själv. 

Han reser mycket "säkert 100 resdagar per år" för att kunna utvecklas. Jobbet är en anställning på 50 procent inom familjeföretaget som hans far driver.

Till helgen åker Adam till Oslo för tävling och inom kort väntar medverkan i Världscupen U-23 där första deltävlingen går i Polen. Dit har det förbund Adam inte är så glad på ändå tagit ut honom. Med sjukdomsbesvären borta siktar kumlingen Adam Axelsson uppåt igen, OS 2022 är ett realistiskt mål.