Bondpojke fick första
vaccindosen i världen

Vaccin - ett ord omstrålat av hopp - är ordet för dagen i såväl presidenters uttalanden som inlägg i insändarspalter. Det är bokstavligen ett ord med rötter i bondesamhället. Det kommer från det latinska vacca, som betyder ko. Det var bönder och deras mjölkerskor som upptäckte att kokoppor på något sätt skyddade mot smittkoppor. Därför ligger det viss logik i att den första vaccinationen skedde på en bondgård.

Smittkoppor var en fruktansvärd farsot som beräknas ha kostat 60 miljoner människor i Europa livet enbart under 1700-talet. Inte nog med att den var dödlig. Den var oerhört plågsam och lämnade vanprydande ärr hos dem som överlevde.

Landsbygdsläkaren Edward Jenner, som verkade i i Berkeley, Gloucestershire i England, hörde mjölkerskor berätta att de inte kunde få smittkoppor, eftersom de haft kokoppor. Först slog han bort påståendet men började göra iakttagelser. Han var inte övertygad. Han hade svårt att tro att det kunde vara så enkelt att stoppa den fruktade smittan. Men det kanske kunde vara värt ett försök, tänkte han.

Den 14 maj 1796 testade Jenner att ympa en frisk åttaårig pojke på en bondgård med sekret från en kokoppa. Pojken blev kortvarigt sjuk av kokoppan men tillfrisknade. Jenner berättar:

”Den första juli ympade jag honom med sekret som direkt tagits från utslagen på en smittkoppspatient. Jag gjorde flera ytliga snitt på bägge armarna och smittkoppssekretet penslades noga in”.

Det kom att visa sig att smittan inte bet på pojken. För oss förefaller det förfärligt att utan vetenskapligt underlag eller beprövad erfarenhet utsätta gossen för detta. Men så gick det till vid första vaccineringen i världen.

Efter att ha samlat ytterligare erfarenheter utgav Edward Jenner 1798 sina rön i en skrift. Den mottogs först med viss tveksamhet, men snart var han nationens medicinske hjälte. Han blev omskriven, hyllad och belönad när han tog plats i den medicinska historien.

I Sverige skedde den första smittkoppsvaccinationen i oktober 1801. Femton år senare blev det obligatoriskt att vaccinera alla barn mot smittkoppor i Sverige. Vi kan tycka det låter märkligt, men bristen på läkare i Sverige gav en nödlösning. I varje socken lades ansvaret på kyrkoherden, som skulle se till att klockaren utförde vaccinationen.

Det fungerade i normalfallet. Men en serie dödsfall bland vaccinerade barn i Hallsbergs socken vållade diskussion om klockarens färdighet på sin tid.

Men även fortsättningsvis levde människorna under hotet av farsoter. Så vanliga att prästen i Hallsbergs församling 1870 noterade: ”Intet dödsfall genom farsot har under året inträffat”. Det skulle dröja länge innan vetenskapen kunde tag sig an farsoterna.