21 November 2017
Tipsa: 073-094 57 58

De högg kvarnstenar
men förkortade sina liv

Det började med en oktoberfest för ögat. Vi hade tagit av från det som med viss välvilja kan kallas europaväg, E 20, vid Lugnås mellan Mariestad och Götene. En halvmils motlut uppför Västergötlands minsta platåberg Lugnåsberget och vi kunde njuta en hänförande utsikt från detta fagra naturskyddsområde runt Lugnås kyrkby. Mot avlägsna horisonter i brittsommarens  krispiga luft och färger ända mot Kinnekulle och Vänern ett par mil bort.  Allt en del av Unescos biosfärområde, Vänerskärgården med Kinnekulle.

Där var kyrkan med gravstenar över generationer stenhuggare och smeder. Så kortlivade av stendamm och rök från oljelampor att platsen omnämndes Änkornas berg. Ett högt pris för ortens välstånd och rykte. Vi fortsatte till det som kallas Minnesfjället, det prisade friluftsmuseet över kvarnstentillverkningen i Lugnåsberget. Första bekantskapen blev Kvarnstenstorget.

Showroom för kvarnstenar. Här ställdes - när det begav sig - kvarnstenar ut till beskådan för hugade mjölnare och kvarnägare.

Till Lugnåsberget  kom år 1147 munkar från Cistercienserorden, dessa i allehanda nyttigheter  förfarna anhängare av arbetslinjen i Herrens tjänst med mottot Bed och arbeta. Ovisst är om de högg kvarnstenar trots en muntlig tradition. De flyttade inom kort till bättre villkor på nästa platåberg Varnhem på Billingen.

Osagt vem, men någon kom underjordens hemlighet på spåren, den mjuka gnejsen som skapad för kvarnstenar. Geologer förklarar att för 500 miljoner år sedan uppmjukades  den översta delen av gnejsen av kaolinvittring.

Med tiden öppnades hundratals dagbrott och 55 små gruvor med högkonjunktur under 1800-talet. Stenarbetare i små arbetslag högg. knackade och kilade loss kvarnstenar i olika format. De största stenarna hade en diameter av 1.6 meter, de minsta mätte 75 cm. 

De stora stenarna vägde bortåt tre ton. Smeder slog järnband runt stenarna innan de lastade på specialvagnar. År 1800 kostade en stor sten 100 riksdaler banco. Vid 1800-talets slut var produktionen uppe i ca 500 stenar om året till ett högre pris. Så nog drogs det in pengar till Lugnås, Mariestadsområdets största verksamhet.

100 riksdaler banco år 1800 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 24 526 SEK år 2016 mätt med konsumentprisindex enligt Edvinsson, Rodney, och Söderberg, Johan, 2011, A Consumer Price Index for Sweden 1290-2008.

T.v. En dramatisk bild av transport av en kvarnsten från Lugnås (ur Ny Illustrerad veckotidning). T.h. En kran och lastad järnvägsvagn vid Lugnås station påminner om tiden när stenarna forslades ut i världen med järnväg.

Innan järnvägen kom till Lugnås 1889 fraktade Lugnåsborna stenarna  till köpare inom 12 mils avstånd. Åtskilliga stenar från Lugnås exporterades. Stenar såldes till skeppare som barlast. De såldes efterhand i hamnar i Turkiet, Afrika och USA. Men så kom stålvalsar i kvarnarna. Hanteringen konkurrerades ut och lades ner 1919.

T.v Visningsgruvan. T.h. bilder av det kryllande  livet för 500 miljoner år sedan bevarat i lagren i gruvans tak.

Så knallar vi på en skogsstig fram mot Minnesfjället, det friluftsmuseum som påbörjades 1933 av stinsen i Lugnås J.A. Eklund. Han ville bevara det stolta minnet av kvarnstenstiden. Väl framme möter vi fenomenet som håller landsbygdskulturen på hög nivå – de frivilliga krafterna. Här i form av Föreningen Qvarnstensgruvan Minnesfjället.

De håller anläggningen i skick, sköter om skyltar och information, ordnar säsongsprogram, berättar och månar om besökarna. Här på minnesfjället håller de kafé och souvenirbod.

Det har kvitto på sin professionalitet. År 2012 utsågs platsen till Årets arbetslivsmuseum och samma år fick Qvarnstensgruvan Minnesfjället utmärkelsen Geologiskt arv av SGU, Sveriges geologiska undersökning. Kortfattat; ett synnerligen trevligt och lärorikt utflyktsmål.

Vi hade inte tillfälle att delta i guidningen i den enda nu öppna gruvan. Därmed missade vi hur stenhuggarna tog fram kvarnstenarna ur den mjuka gnejsen. Likaså gruvans tak. En sverigeunik upplevelse att stå på urberget och se den lagrade bergarten ovanför. Då kan man skönja den kambriska havsbottnens liv och processer 500 miljoner bakåt i tiden. Spårfossil efter olika djur som grävt, krupit eller gått på det en gång mjuka underlaget.

Besöket gav en påminnelse om att se till att göra avstickare från allfarvägen. Oftast väntar - som här - något trevligt och lärorikt

2017-10-30 14:38
Kommentera
Ulrik Janssons blogg

Ulrik Jansson

Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.