19 Juni 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Den franska byn, del II

Konsten att välja bort
moderniteten med stil

Vi tillbringade rätt många somrar i vår franska fårbondeby i Cevennerna. Ett kort besök skulle bara lämnat bilder av exotiska byggnader, minnen av doften av timjan. Vi vi skulle ha erinrat oss hur vinden i stipagräsets plymer fick en hel sluttning att går i vågor. Vi skulle ha kommit ihåg en svartklädd gumma med några getter eller en krum gubbe motandes en fårflock. Samtalen - på knagglig franska - med byns fyra sista bofasta personer sommar efter sommar ändrade perspektivet. Vi förstod vad som hänt en halv mansålder efter att de stora fårhjordarna vallades.

Vi upplevde hur den sista resten av fårkulturen försvann. Fårbondeparet kom på äldreboende. Guy, sonen till den siste bonden - bullrande och robust - verkade utåt inte lägga på sinnet att han skulle bli den siste bofaste i byn. Han avslutade sitt värv som lantbrevbärare med pension och rustade sitt hus för ett bekvämt liv på gamla dar. Där utöver köpte han ridhäst. En skimmel från Camargue. Själv piffade han till sig med en vit hatt.

Guy har parkerat hästen vid sin kökstrappa.

Den fjärde bofasta i byn var mademoiselle, en svartklädd kvinna nånstans mellan 70 och 80. Hennes namn var Naomi Raymond. Hon sörjde, och talade ofta om att hon sörjde, det byliv som försvunnit. Hennes liv i huset där hon var barnfödd hade inte förändrats genom åren. Inte heller hennes bostad. Hon började sin dag med att friska upp elden i den stora öppna spisen i köket – husets enda eldstad. Hon och hunden tog en runda till uthusen, släppte ut de fyra hönsen och såg om de fyra getterna.

Efter att ta hämtat vatten i källan och frukosterat, förde hon sina getter till speciella örtrika ställen på berget. Örtaromen i osten var hennes varumärke som ostmakare. Den lockade finsmakare.

Hon samlade ved och kom ner till byn en rejäl börda på ryggen. Hon hämtade hem getterna, mjölkade och pysslade. I kvällningen förnam vi en doft av rök virvla mellan husen. Mademoiselle hade friskat på sin brasa för kvällsmat. En gång i veckan gick hon till byn Alzon för att handla det allra nödvändigaste och återkom med en minimal kasse.

Hon berättade om byn. På 30-talet fanns trettio personer i sex familjer i byn som levde ett bra liv. Själv hade hon växt upp med föräldrar och två bröder. Mjölken från bybornas stora fårhjordar gav kontanterna, annars var det självhushåll. Säden som skars med skära och handtröskades.

-  I den här ugnen bakade mor 15 bröd var åttonde dag. Först eldades kraftig i timmar, askan sopade ur och mor gräddade. På bordet kom kött och fläsk från grisar, vildsvin och alla tänkbara smådjur. Alla tänkbara jordplättar bar grönsaker.

Hon återkom till frågan:  - Det gick ju bra förr. Varför blev det så här?

Hennes bröder hade svaret: - Vi liksom som nästan alla andra lämnade byn på 40-talet så fort kriget var slut. Vi hade gott om mat men inga kontanter. Vi ville bli lönearbetare med ett bra liv. Vi tog jobb som järnvägare i uppe i Moseldalen. Andra blev arbetare i Rhonedalen, en del i industrierna i norr. Hela Cevennermassivet tömdes på ungt folk.

Så kom den sommaren när hon bara orkade med en get. Bröderna kom som vanligt. Samlade in hö, hamlade träd och fyllde en hel skulle med lövknippen till geten. De lagrade torr ved åt sin syster.

I september hörde Guy av sig till oss med ett besked om att mademoiselles get hade förätit sig på björnbär och fått trumsjuka. - Det var bara för mig att slakta kräket.

Att Guy tog sig mödan att skriva ett brev om en get tolkade vi som att han var allvarligt bekymrad för mademoiselle efter vad som hänt. Hon övervintrade i sitt hus, kom till ålderdomshem och var snart borta. Vad Guy själv beträffade stod han bi i rätt många år. Till sist kom besked att han - den siste bofaste - nödgats lämna sitt hem för vård. Snart därpå kom dödsbudet.

Vi hade fått en förstahandskunskap om sådant som händer människor med ett värdigt liv i i vad som överallt i världen föraktfullt kallas avkrokar.

De sista bofasta i byn var inte efterblivna, förmodligen inte heller fattiga. De valde bort konsumtionssamhället med stil.

2016-02-24 2:08
Gun o Hans Bellander
Vi tillbringade midsommarveckan 1994 i la Goutte. Första gästerna för året, så vi fick vädra ut vintern och ställa fönsterluckorna på vid gavel. M. Aigusoll och gamla madame var de enda bofasta i byn då. Vår 15 årige son hjäpte madame att samla och bära hem grenar och kvistar till den alltid brinnande elden i den stora spisen. En oförglömlig vecka i en sagoaktig by! 20014 i början av oktober besökte vi byn på nytt. Åkte med vår husbil den smala vägen från Alzon och återsåg la Goutte, som nu hade nya invånare. Husen hade rustats med nya fönster och dörrar och allt såg välvårdat ut. Tyvärr såg vi inga människor, men rök ur en skorsten vittnade om deras närvaro.
2016-11-16 17:49
Gun o Hans Bellander
Vi tillbringade midsommarveckan 1994 i la Goutte. Första gästerna för året, så vi fick vädra ut vintern och ställa fönsterluckorna på vid gavel. M. Aigusoll och gamla madame var de enda bofasta i byn då. Vår 15 årige son hjäpte madame att samla och bära hem grenar och kvistar till den alltid brinnande elden i den stora spisen. En oförglömlig vecka i en sagoaktig by! 20014 i början av oktober besökte vi byn på nytt. Åkte med vår husbil den smala vägen från Alzon och återsåg la Goutte, som nu hade nya invånare. Husen hade rustats med nya fönster och dörrar och allt såg välvårdat ut. Tyvärr såg vi inga människor, men rök ur en skorsten vittnade om deras närvaro.
2016-11-16 17:49
Kommentera
Ulrik Janssons blogg

Ulrik Jansson

Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.

Inlägg

Fritid före Reinfeldt Konst på Waldemarsudde Tulpaner och girighet Överlevnadskonst Historiskt var ordet Om samtal Flykting passade in Mästersmeden började med spik Leve Skomakarveckan Rika tar för sig Upproret i Tiveden Läslusten blommade Jag fick ett sketbrev Växtvärk i Hallsberg Livslängd förr och nu Om kvarnstenar Kvinna i bergsmansbyn Vi här uppe, dom därnere Kata, sensationell kvinna Om studentmössor Gamla verktyg håller än Lantbruksrörelsen firar 100 år Askersund i praktverket När bonden gick med bössa Främlingsrädsla Den gripande bilden När Karin tog plats När kriget kom Allés skolgård ett sädesfält I döda andars svenska sällskap Mord efter hatrykten Ost var kvinnokultur I ramslökens rike Dragna värjor De gick inte på pumpen Hedrar Julia 8 mars Vår franska by, ett bokslut Vår franska by som dog Downton Abbey och den arbetsfria klassen Att vara språkvän Kommissarie Kempes näve Sörgård och skallemätare Resan till Resville 40-tal med självhushåll Älskade hästar Trull i ny kostym Flyktingar bär med sig hopp Fotboll på tv i Grez Edlas kaka när Karin firas På tal om greker Ladan på Torp En god cigarr Att starta om historien Att vakta järnvägen Om försvarskostnader Generositet över gränser Lång tradition av kvinnligt fredsarbete Titt på undantaget Tanzania Kvinnokamp i Hallsberg Främlingsrädsla kan kureras Bygdehistoria i bild Bilden av Hallsberg förskjuts Tomten väckte läslust! Grattis Adventskyrkan, 70! Dåtida “käbbel” Trapp, ett historiskt hus Tromben vid Hallsberg På Anckarströms vis Ett tusen ånglok Lägg på luren! Älgjakt enl. Caesar De lyfte folkskolan
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.