Annorlunda tankevärld

Då fritiden var nyckeln
till framåtskridandet

Nu läser jag en intervju hur förre statsministern Fredrik Reinfeldt för femtioelfte gången pushar för ”att gå i pension vid 75 ”. Att jobba till 75 år synes vara själva höjdpunkten på arbetslinjen. Som om det var fråga om en ”inställning” till ålder utan samband med fräscha eller slitna kroppar. Eller till uppfattningen om vad som är ett gott pensionärsliv.

Tydligare kan man inte illustrera hur tänket kring arbete och fritid förändrats under välfärdsstaten tid. Ett paradigmskifte om man vill luta sig mot ett finare ord.

Åke Elmér, lektor vid Socialhögskolan i Lund, var 53 år när han 1963 gav ut den lilla boken Från Fattigsverige till välfärdsstaten. Boken ger förståelse för det märkliga samhällsbygge  - ja, samhällssprång – som ägt rum under 1900-talet förmedlat av siffror och diagram i en humanistisk kontext. Metodiskt går han upp förändringarna under de dynamiska åren efter 1935. 

Författaren har kallats socialpolitikens banerförare och varit läromästare för flera generationer.

Ett samtal med läsaren visar hur dessa strävanden till förbättringar fått gestalt av frivilliga folkrörelser och av statlig välfärdspolitik

I bokens sista avsnitt kommer han fram till att fritiden är den största välfärdsvinsten: ”Arbetets slaveri har lättat väsentligt. Maskinerna har övertagit bördan.  Staten och organisationerna har sett till att den enskilde fått sin börda lättad i motsvarande grad.” 

Han påpekar att 8-timmarsdagen med fria lördagar och tre veckors semester markerar gränsen mellan arbete som tröttar ut och arbete som inte tröttar ut. Han frågar retoriskt:  Vilka skulle ha köpt cyklar, bilar, tv-apparater, prenumererat på tidningar och gått på bio  om man inte haft fritid? 

Utan fritiden hade vi överlämnat åt en elit att ägna sig åt att delta i studier  och inte minst åt samhällsbygget  i det politiska livet. Utan fritiden ingen bred idrottsrörelse.

Han har en diskret varning: Fritiden (väl använd) har en nyckelposition i framåtskridandet. De ökade produktionsmöjligheter som följer med teknikens framsteg får inte bara användas till ökade inkomster utan även till arbetstidsförkortning. Han nästan trummar in: per timme, per dag, per vecka och per år. Uttrycket per år förefaller direkt peka på tiden för pensionsavgången. Där ligger Elmérs ord i ett helt annat härad än Fredrik Reinfeldts tankevärld.

Vi närmar oss nya tekniska språng med AI-teknik och robotar. Åke Elmérs bok, om den fortfarande finns på biblioteken, borde starta en fördjupad diskussion om meningsfull fritid som en nyckelposition i ett gott samhälles liv.