23 April 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Hästarna var våra
arbetskamrater

Jag såg häromdan ett videoklipp på Sydnärkenytt från Vretstorp, som inspirerade att skriva om hästar. Det gällde invigningen av en fin ridbana för Viby Rid- och Körsällskap. Extra roligt när en ungdomlig förening lyckas så väl. Tydligen kunde dess ledning inte bara rida och köra hästar. De kunde uppenbarligen tygla myndigheter och styra dem dit de ville. Som vanligt i sådana här sammanhang var det unga damer som höll i tyglarna.

Hästar har annars varit mannens stolthet. Högst i status stod en gång hästarna från Filip II:s kungliga stuteri i spanska Cordoba. Ett resultat av ett enormt avelsarbete. Dessa hästar kunde inte köpas. Däremot kunde monarker i Europa få en häst i gåva som en relationsskapande diplomatisk gest. Tydligen kunde gåvan gå vidare. Franske kungen skänkte nämligen Karl XI den spanska skimmeln Brilliant, som dessvärre föll för en dansk kula i slaget vid Lund. Där fick kungen tydligen ta över en mera ”bonnig” kuse som kom att gå under namnet Brandklipparen. Karl XI höll sig med ett omfattande stall. Hovmålaren Ehrenstrahl hade ständiga beställningar på hästmålningar ofta i naturlig storlek. Nu är kungliga hästar i Sverige reducerade till accessoarer vid kungliga bröllop.

Jag reser genom gamla Skaraborgs län – en gång ardennerland. Men jag ser inte en enda av dessa tunga trotjänare i hagarna. De försvann sakta men säkert när traktorerna blev vanliga på 1950-talet. Den populära Fergusontraktorn kom omgående att kallas Grållen, ett substitut för arbetskamraterna i stallet.

Tunga ardennerhästar vid vattenhon.

Hästpremieringar var ett folknöje. En satt, rundmagad, svartklädd godsägare med bambukäpp, med mandat från Hushållningssällskapet, stolpade med viss andnöd in i ringen av hästar. Beskådade sakkunnigt hästarna. Dömde ut eller godkände bondgubbarnas avelsston med genom att peka med käppen. Det delades ut kokarder, medaljer och pokaler.

Hästmarknader var en begivenhet. Marknadsplatsen för levande djur i Falköping bär ännu namnet Hästabacken. I själva verket var det tre marknader. Längst ner var gresabacken med svin och smågrisar. Sedan kom kor och kalvar. Högst upp handlades hästarna. Hästar visades upp, fick springa en stump. Det tittades i hästgap. Affären gjordes upp på ett kafé nedanför backen. Handslag, pengar ur en tumstjock sedelbunt och oftast en rejäl kaffekask.

Ja, sådant var ett nöje även för småpojkar. På nära håll från skolan fanns herrgårdens hingststall. Där fanns, stundom i en rastgård, en bjässe till hingst, med långt lurvigt hår runt hovarna. Det kunde hända under en frukostrasten att det kom en bonde med en märr.

Hingstskötaren hängde som en vante i remtyget när den väldige kom utfarande ur stallet mot stoet, gnäggande och frustande. Inga krusiduller, vulkanutbrottet var över väldigt snabbt. Hingsten lunkade med in till sin box. Bonden betalade språngavgiften, spände för sin märr och for hem. Vi fick lägga på ett kol för att hinna tillbaka till skolan. Jag antar att om skolbarn i dag kom hem och berättade om slika ting skulle det föranleda upprörda föräldramöten.

Jag fick i tidiga år hjälpa till att sela av de stora ardennerhästarna efter arbetsdagen framför plogen. Beskedligt böjde de ner huvudet så att jag kunde ta av betslet och sätta på grimman. Jag lirkade av remmen som höll ihop bogträna, lossade på gjorden under buken och drog av selen. Befriade från selen riste de på kroppen med en sorts välbehag och traskade i väg till vattenhon eller in i stallet. Nån vuxen tog hand som de tunga selarna från Stadlers sadelmakeri i Falköping och hängde dem på plats

Ardennerhästarna var arbetskamrater på gården på att sätt som ingen nutida traktorbonde kan förstå. De fick inte bara omsorgsfull skötsel. De omhuldades på ett närmat kärleksfullt sätt. En extra näve gröpe. En klapp på länden när de lunkade in i stallet. Det var ingen tvekan. Hästarna var husbondens stolthet.

2015-09-28 0:25
Per Litzén
Mycket bra skildrat. Jag var sommarbarn hos bönder i Halland nära gränsen till Småland i mitten av 50-talet. De hade ännu ingen traktor, ardennerhästen fick dra allt som skulle dras. "Flinga" och de andra hästarna var omhuldade arbetskamrater.
2016-05-07 22:43
Per Litzén
Mycket bra skildrat. Jag var sommarbarn hos bönder i Halland nära gränsen till Småland i mitten av 50-talet. De hade ännu ingen traktor, ardennerhästen fick dra allt som skulle dras. "Flinga" och de andra hästarna var omhuldade arbetskamrater.
2016-05-07 22:43
Kommentera
Ulrik Janssons blogg

Ulrik Jansson

Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.

Inlägg

Fritid före Reinfeldt Konst på Waldemarsudde Tulpaner och girighet Överlevnadskonst Historiskt var ordet Om samtal Flykting passade in Mästersmeden började med spik Leve Skomakarveckan Rika tar för sig Upproret i Tiveden Läslusten blommade Jag fick ett sketbrev Växtvärk i Hallsberg Livslängd förr och nu Om kvarnstenar Kvinna i bergsmansbyn Vi här uppe, dom därnere Kata, sensationell kvinna Om studentmössor Gamla verktyg håller än Lantbruksrörelsen firar 100 år Askersund i praktverket När bonden gick med bössa Främlingsrädsla Den gripande bilden När Karin tog plats När kriget kom Allés skolgård ett sädesfält I döda andars svenska sällskap Mord efter hatrykten Ost var kvinnokultur I ramslökens rike Dragna värjor De gick inte på pumpen Hedrar Julia 8 mars Vår franska by, ett bokslut Vår franska by som dog Downton Abbey och den arbetsfria klassen Att vara språkvän Kommissarie Kempes näve Sörgård och skallemätare Resan till Resville 40-tal med självhushåll Älskade hästar Trull i ny kostym Flyktingar bär med sig hopp Fotboll på tv i Grez Edlas kaka när Karin firas På tal om greker Ladan på Torp En god cigarr Att starta om historien Att vakta järnvägen Om försvarskostnader Generositet över gränser Lång tradition av kvinnligt fredsarbete Titt på undantaget Tanzania Kvinnokamp i Hallsberg Främlingsrädsla kan kureras Bygdehistoria i bild Bilden av Hallsberg förskjuts Tomten väckte läslust! Grattis Adventskyrkan, 70! Dåtida “käbbel” Trapp, ett historiskt hus Tromben vid Hallsberg På Anckarströms vis Ett tusen ånglok Lägg på luren! Älgjakt enl. Caesar De lyfte folkskolan
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.