21 November 2018
Tipsa: 073-094 57 58

En älgskröna som
överlevt millennier

Ingen torde ha undgått att det är älgjakt i faggorna. Horder av jägare finputsar dyrbara vapen, provskjuter på älgbanor, besiktigar jaktkläderna medan svampplockare morrar över intrånget i skogarna. Kungen torde ha  prickat in älgjakt i kalendern. Om han inte har några nya egna blad att vända den här säsongen kan man underdånigst  föreslå majestätet  att vända upp följande blad  om besynnerlig älgjakt i Julius Caesars Anteckningar från det galliska kriget.

Detta utspelades femtio  år f.Kr. I sin bok lägger han också in notiser om germanerna.

 ”Vidare finns där de så kallade älgarna. De har ett utseende och en skiftande fäll, som i hög grad liknar stengetens, men de är något större och har trubbiga horn och ben utan ledknotor.] De lägger sig därför inte ned för att sova, och om de av någon olyckshändelse blir kullslagna, kan de inte resa sig eller ens ta sig upp från marken. De använder träd som viloplatser. Mot dem tar de stöd och sover så i något lutande ställning. Jägarna brukar spåra upp dem, dit de har för vana att dra sig tillbaka och brukar därefter lossa alla träden på platsen, antingen genom att gräva upp dem vid roten eller genom att delvis genomsåga stammen precis så mycket, att de nätt och jämnt behåller utseendet av att stå stadigt. Då sedan djuren efter sin vana lutar sig mot dessa, fäller de omkull de ostadigt stående träden med sin tyngd och faller samtidigt själva till marken”.

Så att säga, bara att plocka upp som en fallfrukt.

Man kan tänka sig att Julius Caesar fått historien till livs av nån lismande general som hört den i andra eller tredje hand  måhända av nån finurlig galler.

Om dåtidens galler hade samma överdådiga  galliska esprit som den som flertalet svenska barn på sin tid garvade åt i serieböckerna om Asterix och hans tappra galler. Ja då skrockade nog boksynta samtida galler åt den gamla vandringsskrönan.  - Och den stroppen gick på den!. En försmädlighet smakar alltid när man befinner sig under ockupation.

Skrönan kom att bli förmodligen Europas mest berättade. Caesars story hamnade sedan även hos Tacitus. Därmed närmast obligatorisk i latinplugget  i hela Europa.  Skaradjäknar uppjagade ur sänghalmen i härbärget vid Sorbonne, kungabarn och unga adelsmän med privatlärare , artonhundratalets präststuderande, nittonhundratalets läroverksungdomar. Alla traglade latin. Alla generationers lärare må ha sett fram mot historien om älgarna. Detta för att få ett lite lättsamt ögonblick och på gott lärarvis få ett skratt med sina elever.

Även jag testade som historielärare älghistorien. När elever hörde ordet galler spred sig ett samfält leende i  klassen. Asterix!! Men själva älghistorien – ja,den föll platt.

Han må ha varit den store Caesar som kunde sammanfatta en historisk bragd med en stålblank one liner: Jag kom, jag såg, jag segrade. På latin än mer hårdkokt därtill med allitteration Veni.vidi. vici.

Dock, nog kvicknar den inneboende lille anarkisten till vid tanken på mer än ett milleniums fniss i lärdomens plantskolor åt en superstorhet. Världshistorien behöver slikt.

2014-09-19 12:38
Hans Ekholm
Jag skulle också lura man gymnasieelever på 1:a april en gång på 1910-talet. Jag hade diktat ihop en skröna om Örebro och stadsdelarnas namn. T ex förklarade jag Vivallas historiska bakgrund, som i den versionen hade att göra med Gustav Vasas skidåkande dalkarlar som ropade "Vi valla". Jag ljög så det stod gnistor, räknade med att eleverna skulle börja skratta. Men de antecknade och antecknade. Till sist fick jag kalla fötter och frågade om de visste vilket datum det var. Då började en rörelse i klassen och inom 20 sekunder hade de fattat. Vi pratade sen flera gånger om händelsen och hade roligt.
2018-02-12 14:10
Hans Ekholm
Jag skulle också lura man gymnasieelever på 1:a april en gång på 1910-talet. Jag hade diktat ihop en skröna om Örebro och stadsdelarnas namn. T ex förklarade jag Vivallas historiska bakgrund, som i den versionen hade att göra med Gustav Vasas skidåkande dalkarlar som ropade "Vi valla". Jag ljög så det stod gnistor, räknade med att eleverna skulle börja skratta. Men de antecknade och antecknade. Till sist fick jag kalla fötter och frågade om de visste vilket datum det var. Då började en rörelse i klassen och inom 20 sekunder hade de fattat. Vi pratade sen flera gånger om händelsen och hade roligt.
2018-02-12 14:10
Kommentera
Ulrik Janssons blogg

Ulrik Jansson

Ulrik Jansson är f d gymnasielärare i Hallsberg som kan det mesta om bygdens historia, dokumenterat i flera böcker. Han vill ge perspektiv på nutiden genom att hitta historiska spår.

Inlägg

Om samtal Flykting passade in Mästersmeden började med spik Leve Skomakarveckan Rika tar för sig Upproret i Tiveden Läslusten blommade Jag fick ett sketbrev Växtvärk i Hallsberg Livslängd förr och nu Om kvarnstenar Kvinna i bergsmansbyn Vi här uppe, dom därnere Kata, sensationell kvinna Om studentmössor Gamla verktyg håller än Lantbruksrörelsen firar 100 år Askersund i praktverket När bonden gick med bössa Främlingsrädsla Den gripande bilden När Karin tog plats När kriget kom Allés skolgård ett sädesfält I döda andars svenska sällskap Mord efter hatrykten Ost var kvinnokultur I ramslökens rike Dragna värjor De gick inte på pumpen Hedrar Julia 8 mars Vår franska by, ett bokslut Vår franska by som dog Downton Abbey och den arbetsfria klassen Att vara språkvän Kommissarie Kempes näve Sörgård och skallemätare Resan till Resville 40-tal med självhushåll Älskade hästar Trull i ny kostym Flyktingar bär med sig hopp Fotboll på tv i Grez Edlas kaka när Karin firas På tal om greker Ladan på Torp En god cigarr Att starta om historien Att vakta järnvägen Om försvarskostnader Generositet över gränser Lång tradition av kvinnligt fredsarbete Titt på undantaget Tanzania Kvinnokamp i Hallsberg Främlingsrädsla kan kureras Bygdehistoria i bild Bilden av Hallsberg förskjuts Tomten väckte läslust! Grattis Adventskyrkan, 70! Dåtida “käbbel” Trapp, ett historiskt hus Tromben vid Hallsberg På Anckarströms vis Ett tusen ånglok Lägg på luren! Älgjakt enl. Caesar De lyfte folkskolan
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.