27 Juni 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Stiffelio, Operan

När moral och verkligheten krockar

Foto: Markus Gårder

Det är märkligt, närmast otroligt, att operan ”Stiffelio” av den store Giuseppe Verdi, efter en strid med den italienska censuren på 1850-talet, fick ligga ospelad i drygt 140 år innan den fick sin moderna premiär 1993.

När ”Stiffelio” nu haft nypremiär på Stockholmsoperan är det i en mycket bra föreställning som har bäring rakt in i vår tids mest unkna hedersbegrepp.

”Stiffelio” utspelas i en febrigt religiös miljö där otrohet och svek är ett moraliskt dilemma när inte verkligheten korresponderar med de höga och vackra idealen.

Huvudpersonen Stiffelio är en karismatisk förkunnare som leder en isolationistisk sekt där man tror på att Bibeln är Guds ord som inte kan eller får ifrågasättas. När Stiffelio, efter en längre missionsresa, upptäcker att hans hustru haft ett förhållande med Raffaele, en församlingsmedlem rasar hans värld samman i kaos.

Andrea Carè - Stiffelio, Lena Nordin – Lina, ett par med problem. Foto: Markus Gårder.

Hur skall han kunna förlåta synderskan när han som make och far är fylld av hämndbegär? Eller räcker Nietzsches ord att förlåtelse är den yttersta hämnden?

I ”Stiffelio” finns rika möjligheter till starka känsloutspel i roller som ställer stora krav på sångarnas förmåga att utveckla dramats inre spänningar.

Den italienske tenoren Andrea Caré gestaltar Stiffelio som kluven mellan sin brinnande tro och sin intensiva svartsjuka som vilket ögonblick som helst kan slå över i våld. Hans båda roller – som präst och make – blir alltmer suddiga och han förlåter hustrun som den enda vägen ut ur hans moraliska dilemma.

Lena Nordin är gripande som den otrogna prästfrun Lina med ett överflöd av skuldkänslor och ångest. Hela hennes kroppsspråk visar hur utsatt, isolerad och kuvad hon är. Lina verkar inte heller ha haft något direkt nöje av sin affär, eller ens någon dragning till Raffaele.

I andra akten söker hon tröst och hjälp vid sin mors grav med den känslosamma arian ”Mor hjälp mig, det gör så ont att leva”, medan församlingen drar förbi som skuggor. Här markeras skillnaden mellan kollektivets totala brist på individuellt ansvar och individens slit med moralens och samhällets krav och fordringar.

Stankar (Kosma Ranuner) gör sig beredd att ”rädda” familjens ära. Foto: Markus Gårder.

Linas älskare Raffaele blir i Jonas Degerfeldts tolkning ett ganska anonymt offer för en passion han inte förstår eller kan hantera och den hämnd Linas far, Stankar, utkräver. Kosma Rauner ger Stankar den våldsamhet och förvridna hederskultur som vi dagligen möter i press och massmedia.

Stankar dödar Raffaele för att rädda sin egen och familjens heder. Stiffelio förlåter Lina, men skall han också förlåta svärfadern som tror sig ha räddat familjens ära genom att döda dotterns älskare? Det är en fråga som Stiffelio duckar undan, i varje fall reagerar han inte när Stankar berättat om dådet.

Till föreställningens styrka hör Ellen Ruges suggestiva ljussättning och Magdalena Åbergs scenografi där stora timmerstockar hotfullt hänger över människornas huvuden. På ridån står skrivet ”Jesus” med korsstygn, som vore den en religiös bonad.

I ”Stiffelio” får kören visa sig från sin allra bästa sida både i sång och som anonyma församlingsmedlemmar. Kören får fram exakt rätt ton i en fanatiskt bokstavstroende sekt. Dessutom får dirigenten Pier Giampaolo Bisanti hovkapellet att beledsaga handlingen i total följsamhet.

Regissören Tobias Theorell har lagt till två stumma roller som Stiffelios och Linas barn. De vandrar vilset omkring som maktlösa vittnen till en konflikt de inte förstår. De bidrar också till att peka på operans aktualitet - när Verdi skrev sin opera ägnade han inte något intresse åt hur de barn mådde som befann sig mitt i konflikten, något som vi idag är mer uppmärksamma på.

Den som missar ”Stiffelio” missar också en stor operaupplevelse som går rakt in i vår tid. ”Stiffelio” spelas t.o.m. 8 mars.


Scen: Kungliga Operan, Stockholm Opera: Stiffelio Musik: Giuseppe Verdi Text: Francesco Maria Piave Översättning för textmaskin: Lasse Zilliacus Regi: Tobias Theorell Scenografi, kostym, mask: Magdalena Åberg Ljus: Ellen Ruge Koreografi: Roine Söderlund Dirigent: Giampaolo Bisanti

I rollerna: Andrea Caré, Lena Nordin, Kosma Rauner, Jonas Degerfeldt, John Erik Eleby, Klas Hedlund, Sara Olsson Barn: Francesca Wide och Grayson Wide

Kungliga Hovkapellet Kungliga Operans Kör Speltid ca 2 tim. 30 min.


2014-02-25 13:43
Kommentera
Sthig Jonassons blogg

Sthig Jonasson

Sthig Jonasson är teaterkritiker, tidigare kultur- och förlagsredaktör, som hamnade i Uppsala efter sin uppväxt i Kumla Ekeby där han ofta slogs mot grannbarnen i Hörsta.

Inlägg

Kul på Vallarna “Fars lilla tös” Aladdin ingen liten show Fabian Bom håller än Eva Rydbergs sommarfars Mordet på Caesar Fröken Julie i Roslagen Magnifik Turandot I lodjurets timma Underhållande Falstaff Så dog Erik den helige Kroppar på Operan Sex som livsstil Carmen rör på sig Charleys tant på nytt Medea, mordisk och mänsklig Torftig Mamma Mia-show Figaros bröllop sevärt nöje Lysande La Bohème Svansjöns hetta En handelsresandes död Pelikanen nedkokad En bitsk Cabaret Hörvärd Rokoko La Traviata näck Ladykillers Noréns mästerverk Stjärnspel i Maria Stuart Charleys tant värd en resa Askungen i Göteborg Vildanden skoningslös Maria Stuarda, storslagen opera Till minne av Tomas Tranströmer Slutspel utan försoning Starkaste Otello Stor opera på liten teater Beröm för Hoffmans äventyr Tveksamt om Tjock-Steffe Markisinnan de Sade Charmigt på Dramaten Mycket sevärd Xerxes Knepigt på Dramaten Skvaller i Uppsala En folkefiende Två starka monologer Stor operaupplevelse Känslostark Butterfly Duvemåla i Göteborg Sevärd Evita Kom igen, Charlie Läcker Chicago Välspelat i Måsen Kameliadamen Livet är en schlager Karl Gerhard, revykung Ibsen svider Tre systrar i livslögn Dahpne i Göteborg Brännvin i kikar’n Pang i bygget Falstaff på Läckö slott Sarah Bernhardt, ett haveri Utvandrarna på Dramaten Jag såg Eriks kranium Tosca glödhet opera Sandrews stipendier Sevärd Matteuspassion “Svarta djurets sorg” Opera: Lysande Don Giovanni Sthig: Så minns jag Alice Babs Sthig: Richard III på Dramaten Undangömd Verdiopera Sthig och alla Guldbaggar Macbeth som maffia Dödspatrullen på Dramaten Teater: Mästaren och Margarita Andrea Chénier - stor opera Vårens teaterprogram Nötknäpparen balett som lyfter Jöback hatar i Sweeney Todd Salome en höjdare STHIG: La Cage aux Folles STHIG: Magnifik Wollter STHIG: Fantastisk Woyzeck STHIG: Maskeradbalen Parsifal på Operan Häftig Hitchcock-fars Spökvarning på Cirkus Amadeus på Dramaten Trollflöjten på Folkoperan Firar 30 års Galenskap “Oskyldigt” på Dramaten Mozartopera på Drottningholm Maria Lang lever vidare Sommartips: Figaros bröllop Operasuccé på Läckö Man Ray, en gigant Sommartips: “Livat i parken” Vår moderna historia TEATER: Hemliga armén i Skåne
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.