25 Juni 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Trettondagsafton, Dramaten

Charmigt vemodig
underhållning

Åsa Melldahls uppsättning på Dramatens stora scen av Shakespeares förväxlingskomedi ”Trettondagsafton” är frodigt rolig och charmigt vemodig. All inclusive. Här pågår flera parallella och mycket tvetydiga intriger, alla med intrikata erotiska spel som möts i en uppochnedvänd värld.

Melldahl har förlagt handlingen till London år 1602. Det är ett ovanligt grepp: att inte flytta klassikern till publikens samtid utan flytta publiken till klassikerns. Det fungerar mycket bra och inbäddad i texten finns det gott om nutidsmarkörer i föreställningen. Narren har väl en litet modernare repertoar än sin 1600-talskollega.

Huvudpersonen, Viola, som efter ett skeppsbrott strandat i landet Illyrien, är en androgyn som älskas både av män och kvinnor. Genom att byta kön och identitet krånglar hon till kärleken i ett spel som till slut hotar att glida henne ur händerna.

Viola klär ut sig till man, kallar sig Cesario och tar tjänst hos Illyriens härskare hertig Orsino som hon genast blir förälskad i. Orsino har dock begapat sig i grevedottern Olivia som emellertid blir förälskad i Viola (i tron att hon är en ung man). Även den patetiske suputen Andreas Bleek af Noosen vill föra Olivia i brudsäng, liksom också hennes högfärdige hovmästare Malvolio, som drömmer om en snabb social karriär.

 

Denna rätt råddiga intrig blir än mer förvirrad när Melldahl lagt tyngdpunkten på personförväxlingarna och leken med könsidentiteter. Nå, publiken vet – i varje fall nödtorftigt – vem som är vem medan personerna på scenen har noll koll.

Olivia som åtrår Cesario (dvs Viola som pojke) blir till slut bönhörd av Sebastian – Violas potente tvillingbror som lägligt dyker upp.

Sofia Pekkari som Viola/Cesario gör Cesario till en kaxig tonåring och hennes Viola är rörande i sin tonårsförälskelse till Jacob Erickssons hertig Orsino, som bara gör sig löjlig i sina försök att få till det med Alexandra Rappaports vackra Olivia. Dessutom blir det mycket glidande över könsgränserna när Orsino inte förstår sina känslor för Cesario, dvs Viola i manskläder. Men hon, i sin tur, vet inte riktigt om hon skall välja Orsino eller Olivia. Hennes kroppsspråk är inte lika entydigt som hennes mun när hon envetet hävdar sin kärlek till Orsino. Rasmus Luthander gör brorsan Sebastian som är macho nog för att Olivia skall bli nöjd.

Andreas T Olssons tolkning av Andreas Bleek af Noosen är en genomkomisk fullträff och som typ rätt trovärdig också i vår tid. Hans kompis Tobias Rap (Per Mattsson) blir så illa upprörd över Malvolios agerande att han rent av tillfälligt tycks nyktra till. I övrigt har vi Alexandra Rapaports ombytliga Olivia, Jennie Silfverhjelm som med små medel gör en stor roll av den intriganta Maria, liksom Sofia Pekkaris Viola som får tillfälle att glänsa också i sin roll som ung sexig man.

Spelet går upp i varv när supbröderna Tobias Rap och Andreas Blek af Noosen beslutar sig för att ge den odräglige Malvolio en riktig näsbränna. De får entusiastisk hjälp av Olivias kammarjungfru Maria Nilsson som driver på de mestadels lindrigt nyktra adelsmännen i deras planer.

Björn Granath är fullständigt lysande som Olivias uppblåste hovmästare Malvolio som strävar efter att göra en klassresa från tjänare till herrskapsfolk. Han är patetiskt tragisk i sin fullständiga avsaknad av humor och blir också ett lätt offer för den illasinnade trions intrig. Det är trots allt litet sorgligt med Granaths Malvolio som har så starka och äkta känslor, men blir grymt och nesligt lurad – bara för skojs skull.

Lindy Larsson är föreställningens självklara centrum som styckets ironiske narr. Han har egna preferenser och är i hög grad medagerande och är givetvis kvick att byta sida när fara hotar. Lindy Larsson och Björn Granath är de starkast och klarast lysande bland scenens mångvimlande personer.

Den föreställning jag såg drabbades Jacob Ericksson, greve Orsino, av akut sjukdom vilket innebar att han inte kunde spela sin roll i andra akten. Men istället för att avbryta föreställningen lästes Orsinos repliker med den äran av sufflören Hanna Pauli från sin plats, samtidigt som hon hade koll på alla som agerade på scenen. Ett dubbelarbete som heter duga. Det gav dessutom publiken en säregen upplevelse av pjäsen eftersom alla på scnen agerade och spelade som om hertigen verkligen var på plats. Dvs de pratade rakt ut i tomma intet eller sträckte ut handen mot ingenting.

På scenen finns en trio musiker som visserligen är skickliga, men deras msuik tillför inte pjäsen någon ny dimension. För övrigt är Bengt Gomérs scenrum lika fantasieggande som pjäsen i sig själv.

Det finns ett livsfarligt drag i Shakespeares komedi. Skrattet tenderar att bli hysteriskt och att få en underton av obehag. Dramatens ”Trettondagsafton” är charmigt underhållande teater med ett vemodigt djup.

Fotnot: Varför pjäsen heter ”Trettondagsafton” är oklart. Ordet förekommer inte i texten, men här har i alla fall Melldahl och scenografen Bengt Gomér placerat handlingen i en snöig och granprydd miljö.


Scen: Dramaten, stora scenen. Teater: Trettondagsafton. Text: William Shakespeare. Översättning: Lars Huldén. Regi: Åsa Melldahl. Scenbild: Bengt Gomér. Kostym: Lena Lindgren. Sufflör: Hanna Pauli. Koreografi: Sara Larsson Fryxell. Musik: Jan Tavares. Musiker: Charlie Malmberg, Tomas Norberg. Medv: Sofia Pekkari, Lindy Larsson, Björn Granath, Jennie Silfverhjelm, Alexandra Rapaport, Jakob Ericksson, Rasmus Luthander, Fdilip Alexandersson, Per Mattsson, Andresa T. Olsson, Bengt CW Carlsson, Rolf Skoglund, Göran Martling. Statister: Rebecka Carlsson. Maria Holmqvist. Spelas t.o.m. 5 juni. Speltid ca 3 tim.


2015-02-16 14:14
Kommentera
Sthig Jonassons blogg

Sthig Jonasson

Sthig Jonasson är teaterkritiker, tidigare kultur- och förlagsredaktör, som hamnade i Uppsala efter sin uppväxt i Kumla Ekeby där han ofta slogs mot grannbarnen i Hörsta.

Inlägg

Kul på Vallarna “Fars lilla tös” Aladdin ingen liten show Fabian Bom håller än Eva Rydbergs sommarfars Mordet på Caesar Fröken Julie i Roslagen Magnifik Turandot I lodjurets timma Underhållande Falstaff Så dog Erik den helige Kroppar på Operan Sex som livsstil Carmen rör på sig Charleys tant på nytt Medea, mordisk och mänsklig Torftig Mamma Mia-show Figaros bröllop sevärt nöje Lysande La Bohème Svansjöns hetta En handelsresandes död Pelikanen nedkokad En bitsk Cabaret Hörvärd Rokoko La Traviata näck Ladykillers Noréns mästerverk Stjärnspel i Maria Stuart Charleys tant värd en resa Askungen i Göteborg Vildanden skoningslös Maria Stuarda, storslagen opera Till minne av Tomas Tranströmer Slutspel utan försoning Starkaste Otello Stor opera på liten teater Beröm för Hoffmans äventyr Tveksamt om Tjock-Steffe Markisinnan de Sade Charmigt på Dramaten Mycket sevärd Xerxes Knepigt på Dramaten Skvaller i Uppsala En folkefiende Två starka monologer Stor operaupplevelse Känslostark Butterfly Duvemåla i Göteborg Sevärd Evita Kom igen, Charlie Läcker Chicago Välspelat i Måsen Kameliadamen Livet är en schlager Karl Gerhard, revykung Ibsen svider Tre systrar i livslögn Dahpne i Göteborg Brännvin i kikar’n Pang i bygget Falstaff på Läckö slott Sarah Bernhardt, ett haveri Utvandrarna på Dramaten Jag såg Eriks kranium Tosca glödhet opera Sandrews stipendier Sevärd Matteuspassion “Svarta djurets sorg” Opera: Lysande Don Giovanni Sthig: Så minns jag Alice Babs Sthig: Richard III på Dramaten Undangömd Verdiopera Sthig och alla Guldbaggar Macbeth som maffia Dödspatrullen på Dramaten Teater: Mästaren och Margarita Andrea Chénier - stor opera Vårens teaterprogram Nötknäpparen balett som lyfter Jöback hatar i Sweeney Todd Salome en höjdare STHIG: La Cage aux Folles STHIG: Magnifik Wollter STHIG: Fantastisk Woyzeck STHIG: Maskeradbalen Parsifal på Operan Häftig Hitchcock-fars Spökvarning på Cirkus Amadeus på Dramaten Trollflöjten på Folkoperan Firar 30 års Galenskap “Oskyldigt” på Dramaten Mozartopera på Drottningholm Maria Lang lever vidare Sommartips: Figaros bröllop Operasuccé på Läckö Man Ray, en gigant Sommartips: “Livat i parken” Vår moderna historia TEATER: Hemliga armén i Skåne
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.