25 Juni 2019
Tipsa: 073-094 57 58

"Sarah Bernhardts memoarer"

Ett riktigt dåligt stycke

Sarah Bernhardt fotograferad av Felix Nadar 1865.

Den franska skådespelerskan Sarah Bernhardt (1844–1923) var en teaterns megastjärna med framgångsrika turnéer i Europa och Amerika. Hennes byxroller var mycket omtalade och enligt myten var hon den första kvinna som spelade Hamlets roll. Hon drev en teater och trots att hon tvingades amputera ena benet efter en olycka fortsatte hon att spela teater – i rullstol.

Sarah Bernhardt tog också initiativ till ett militärsjukhus under fransk-tyska kriget 1871, hon hade en utomäktenskaplig son med en prins och hade också i övrigt ett omfattande kärleksliv. Det är då helt i linje med att hon innan hon dog beställde en likkista i rosenträ som hon då och då provlåg. Hon tjänade snabba pengar som lika snabbt försvann, bl.a. hade hon en puma som husdjur. Hon sörjdes av tusentals beundrare när hon avled vid 78 års ålder.

Bernhardt var inte ensam som scenstjärna. Där fanns också den fjorton år yngre italienskan Eleonora Duse (1858–1924). Duse hade också framgångar i Europa, USA, Sydamerika och Ryssland. Bernhardt och Duse var konkurrenter i många år och spelade delvis samma repertoar, men med olika spelstilar: Bernhardt spelade med stora gester och överdrivna tonfall och ansiktsuttryck medan Duse utvecklade en modern spelstil som skulle vara gångbar ännu i dag. Också i det offentliga livet var de olika. Medan Bernhadt var medialt utåtriktad var Duse mer försiktig och gav sällan intervjuer. Hon menade att hennes roller talade för henne.

Claire Wikholm som Sarah Bernhardt och Åke Lundqvist som hennes sekreterare Pitou. Aldrig så bra skådespelare kan inte göra något bra av en riktigt dålig pjäs. Foto: Petra Hellberg

Sarah Bernhards sista tid har den amerikanske dramatikern John Murrell skildrat i sin pjäs pjäs ”Sarah Bernhardt – Memoarer” som nu spelas på Stockholms Stadsteaters lilla scen. Dessvärre är det ett riktigt dåligt och onödigt stycke: tjatig och långtråkig utan substans.

Claire Wikholm som den åldrade teaterdivan Sarah Bernhardt. Foto: Petra Hellberg

Det skall vara en summering av ett konstnärsliv, men är ett haveri för två skickliga skådespelare. Den utspelas 1922 då Sarah Bernhardt sitter på en terrass i Bretagne där hon skall, med hjälp av sin sekreterare George Pitou, skriva sina memoarer och måste få inspiration för att minnas. För att få minneshjälp tvingar hon Pitou att spela olika roller ur hennes skådespelarliv.

Pjäsen har två roller. Sarah Bernhardt spelas av Claire Wikholm och Pitou av Åke Lundqvist. Wikholm har dessutom översatt den här onödan och när regissören Philip Zandén inte varierar spelrytmen under resans gång utan låter allt vara lika viktigt saknar föreställningen dynamik och blir enhanda. Pjäsen blir aldrig angelägen.

Wikholm spelar den handikappade stjärnan stort och teatraliskt, möjligen såsom Bernhadt själv skulle vilja se den spelas. Åke Lundqvists Pitou är trött och utless, han har redan hört och sett allt – för många gånger. Och är ganska ovillig att gestalta röster ur Sarah Bernhards förflutna. Ändock är det samspelet mellan Lundqvist och Wikholm som är pjäsen behållning och det ger en aning om vad de skulle kunna göra med en bättre pjäs.

Lars Östberghs scenografi är statisk . Första akten utspelas på en flotte med en divan där den åldrade stjärnan ligger. I andra akten är flotten borta, men inte divanen med stjärnan. Sutodas ljussättning har skapat en molnig himmel med ljus som följer dagens och stämningarnas skiftningar. Charles Korolys kostymer är följsamma mot Sutodas ljus: I första akten är stjärnans kläder vita för att efter paus bli färggrann krinolin med pärlor, spetsar och mängder av gamla fotografier som hänger i långa band.

Fotnot: Tysk-franska kriget 1870-71 slutade med tysk seger med intåg i Paris och ett vapenstillestånd där Frankrike förlorade del av Lothringen och Elsass och tvingades betala en enorm krigsskadeersättning. Detta resulterade i revanschistiska strömingar i Frankrike – särskilt militären – som banade väg för första världskriget.


”Sarah Bernhardt – Memoarer” spelas på Stockholms stadsteaters lilla scen t.o.m. den 12 juni.  Text: John Murrell Översättning: Claire Wikholm och Ingemar Karlsson Regi: Philip Zandén Scenografi: Lars Östbergh Kostym: Charles Koroly Ljus: Sutoda Musik: Henrik Rambe Medverkande: Claire Wikholm, Åke Lundqvist Speltid ca 2 tim. 20 min


2014-06-02 1:14
Kommentera
Sthig Jonassons blogg

Sthig Jonasson

Sthig Jonasson är teaterkritiker, tidigare kultur- och förlagsredaktör, som hamnade i Uppsala efter sin uppväxt i Kumla Ekeby där han ofta slogs mot grannbarnen i Hörsta.

Inlägg

Kul på Vallarna “Fars lilla tös” Aladdin ingen liten show Fabian Bom håller än Eva Rydbergs sommarfars Mordet på Caesar Fröken Julie i Roslagen Magnifik Turandot I lodjurets timma Underhållande Falstaff Så dog Erik den helige Kroppar på Operan Sex som livsstil Carmen rör på sig Charleys tant på nytt Medea, mordisk och mänsklig Torftig Mamma Mia-show Figaros bröllop sevärt nöje Lysande La Bohème Svansjöns hetta En handelsresandes död Pelikanen nedkokad En bitsk Cabaret Hörvärd Rokoko La Traviata näck Ladykillers Noréns mästerverk Stjärnspel i Maria Stuart Charleys tant värd en resa Askungen i Göteborg Vildanden skoningslös Maria Stuarda, storslagen opera Till minne av Tomas Tranströmer Slutspel utan försoning Starkaste Otello Stor opera på liten teater Beröm för Hoffmans äventyr Tveksamt om Tjock-Steffe Markisinnan de Sade Charmigt på Dramaten Mycket sevärd Xerxes Knepigt på Dramaten Skvaller i Uppsala En folkefiende Två starka monologer Stor operaupplevelse Känslostark Butterfly Duvemåla i Göteborg Sevärd Evita Kom igen, Charlie Läcker Chicago Välspelat i Måsen Kameliadamen Livet är en schlager Karl Gerhard, revykung Ibsen svider Tre systrar i livslögn Dahpne i Göteborg Brännvin i kikar’n Pang i bygget Falstaff på Läckö slott Sarah Bernhardt, ett haveri Utvandrarna på Dramaten Jag såg Eriks kranium Tosca glödhet opera Sandrews stipendier Sevärd Matteuspassion “Svarta djurets sorg” Opera: Lysande Don Giovanni Sthig: Så minns jag Alice Babs Sthig: Richard III på Dramaten Undangömd Verdiopera Sthig och alla Guldbaggar Macbeth som maffia Dödspatrullen på Dramaten Teater: Mästaren och Margarita Andrea Chénier - stor opera Vårens teaterprogram Nötknäpparen balett som lyfter Jöback hatar i Sweeney Todd Salome en höjdare STHIG: La Cage aux Folles STHIG: Magnifik Wollter STHIG: Fantastisk Woyzeck STHIG: Maskeradbalen Parsifal på Operan Häftig Hitchcock-fars Spökvarning på Cirkus Amadeus på Dramaten Trollflöjten på Folkoperan Firar 30 års Galenskap “Oskyldigt” på Dramaten Mozartopera på Drottningholm Maria Lang lever vidare Sommartips: Figaros bröllop Operasuccé på Läckö Man Ray, en gigant Sommartips: “Livat i parken” Vår moderna historia TEATER: Hemliga armén i Skåne
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.