17 Oktober 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Parsifal på Operan

Mäktig estetisk upplevelse

Parsifal (Michael Weinius) visar det heliga spjutet och Klingsors välde rasar samman, Emil Orwing och Katarina Dalayman, Kungliga Operans kör. Operafoto: Alexander Kenney

Stockholmsoperans nya uppsättning av Wagners djupt existentiella opera ”Parsifal” är precis så tankediger som den är menad att vara.

Historien berättar om den unge, oskuldsfulle och ovetande ”dåren” Parsifal som kommer till klostret Montsalvat där munkarna kallas gralriddare och vaktar två heliga reliker: lansen som den romerske soldaten stack i Jesu sida och den bägare (gral) som Jesus drack ur då nattvarden instiftades och som Josef av Arimathea använde till att samla upp Kristi blod i vid korset. Parsifals besök i klostret, där tid och rum flyter samman, börjar illa när han obetänksamt skjuter en helig svan.

Gralriddarna lever i kyskhet och renhet och leds av den sårade kungen Amfortas som, glömsk sitt löfte om avhållsamhet, blivit bestulen på lansen av den fallne gralriddaren Klingsor och i strid med denne blivit sårad. Såret kan endast läkas om det vidrörs av lansen och den kan endast återvinnas av någon som hyser empati och inte faller för Klingsors frestelser. Gralriddarana själva är letargiska och mer själfulla än handlingskraftiga och deras väpnare är en samling androgyna ungdomar.

Gustav Gälsing, Magdalena Risberg, Ola Eliasson, Jon Nilsson, Frida Josefin Österberg, Hedda Stiernstedt, Oscar Rosing, Niklas Björling Rygert.

Amfortas söker  lindring för sitt sår i klostrets badhus. Dit kommer den märkliga Kundry med helande balsam och örter. Hon är en av operalitteraturens mest fascinerande och komplexa gestalter. Kundry rör sig obehindrat mellan gralriddarnas värld och Klingsors artificiella värld med skuggor, spegelbilder och vackra och fnaskande ”blomsterflickor”. Hit kommer Parsifal för att återerövra lansen genom att stå emot världens frestelse.

Upplösningen sker en långfredag många år senare vid graltemplet där de fysiskt och psykiskt knäckta riddarna lever i armod. Parsifal återvänder med lansen och övertar kungamakten efter Amfortas som, helad av lansen, äntligen kan dö i frid.

Klingsors blomsterflickor: Vivianne Holmberg, Magdalena Risberg, Johanna Rudström, Martin Winkler (Klingsor själv), Frida Josefin Österberg.

Överlag är sånginsatserna mycket goda. Michael Weinius ger Parsifal tydlig självmedvetenhet – också när han inget vet. Katarina Dalayman ger intensitet och djup åt Kundry som hon gör till Operans centralgestalt.

Ola Eliasson gör Amfortas med starkt och plågsamt utspel. En av  operans höjdpunkter är när Amfortas bryter samman i ett misslyckat försök att uppfylla riddarnas krav på att än en gång få nattvarden.

Mycket bra är Martin Winkler som den neurotiskt och missänksamt maktlystne Klingsor. Han uppträder närmast som en trollkarl på någon varieté, men elegansen krackelerar i den rena ondskan när han visar sin makt. Klingsor har kastrerat sig själv i ett misslyckat försök att accepteras som gralbroder. Att han efter det hatar dem är lätt att förstå.

”Parsifal” är full av religiösa symboler. Här finns katolsk mysticism liksom andlig och fysisk kärlek och vacker sensualism, men också iskall ondska och djupt själsligt mörker.

Hovkapellet och operakören under Patrik Ringborgs ledning är som vanligt perfekta i klanger och i tajming. Dirk Beckers scenografi är som ett titthål – som expanderar – rakt in i vårt undermedvetna där regissören Christof Loy har tagit fram Wagners existentiella tankar, medan det eviga pratet om hjältemod och ridderlighet är ihåligt.

Den här uppsättningen av ”Parsifal” ger en spännande tolkning av Wagners sammansmältning av kristen och buddhistisk tankevärld med forngermansk mytologi. Den spelas med stort allvar. ”Parsifal” är en mäktig etsteisk upplevelse.


Scen: Operan, Stockholm. Parsifal. Musik och text: Richard Wagner Översättning: Nenne Runsten Regi: Christof Loy Scenografi: Dirk Becker Kostym och mask: Barbara Drosihn Koreografi: Thomas Wilhelm Dirigent: Patrik Ringborg Medverkande: Ola Eliasson,  Michael Schmidberger, Christof Fischesser, Michael Weinius, Martin Winkler, Katarina Salayman, Frida Josefin Österberg, Niklas Björling Rygert, Jon Nilsson Kristus: Magnus af Sandberg Hovkapellet Operans kör samt barnkör. Framförs på tyska med svensk text på textmaskin Speltid ca 5 tim. 25 min. Spelas t o m 7 novmber.


2013-10-11 2:11
Kommentera
Sthig Jonassons blogg

Sthig Jonasson

Sthig Jonasson är teaterkritiker, tidigare kultur- och förlagsredaktör, som hamnade i Uppsala efter sin uppväxt i Kumla Ekeby där han ofta slogs mot grannbarnen i Hörsta.

Inlägg

Kul på Vallarna “Fars lilla tös” Aladdin ingen liten show Fabian Bom håller än Eva Rydbergs sommarfars Mordet på Caesar Fröken Julie i Roslagen Magnifik Turandot I lodjurets timma Underhållande Falstaff Så dog Erik den helige Kroppar på Operan Sex som livsstil Carmen rör på sig Charleys tant på nytt Medea, mordisk och mänsklig Torftig Mamma Mia-show Figaros bröllop sevärt nöje Lysande La Bohème Svansjöns hetta En handelsresandes död Pelikanen nedkokad En bitsk Cabaret Hörvärd Rokoko La Traviata näck Ladykillers Noréns mästerverk Stjärnspel i Maria Stuart Charleys tant värd en resa Askungen i Göteborg Vildanden skoningslös Maria Stuarda, storslagen opera Till minne av Tomas Tranströmer Slutspel utan försoning Starkaste Otello Stor opera på liten teater Beröm för Hoffmans äventyr Tveksamt om Tjock-Steffe Markisinnan de Sade Charmigt på Dramaten Mycket sevärd Xerxes Knepigt på Dramaten Skvaller i Uppsala En folkefiende Två starka monologer Stor operaupplevelse Känslostark Butterfly Duvemåla i Göteborg Sevärd Evita Kom igen, Charlie Läcker Chicago Välspelat i Måsen Kameliadamen Livet är en schlager Karl Gerhard, revykung Ibsen svider Tre systrar i livslögn Dahpne i Göteborg Brännvin i kikar’n Pang i bygget Falstaff på Läckö slott Sarah Bernhardt, ett haveri Utvandrarna på Dramaten Jag såg Eriks kranium Tosca glödhet opera Sandrews stipendier Sevärd Matteuspassion “Svarta djurets sorg” Opera: Lysande Don Giovanni Sthig: Så minns jag Alice Babs Sthig: Richard III på Dramaten Undangömd Verdiopera Sthig och alla Guldbaggar Macbeth som maffia Dödspatrullen på Dramaten Teater: Mästaren och Margarita Andrea Chénier - stor opera Vårens teaterprogram Nötknäpparen balett som lyfter Jöback hatar i Sweeney Todd Salome en höjdare STHIG: La Cage aux Folles STHIG: Magnifik Wollter STHIG: Fantastisk Woyzeck STHIG: Maskeradbalen Parsifal på Operan Häftig Hitchcock-fars Spökvarning på Cirkus Amadeus på Dramaten Trollflöjten på Folkoperan Firar 30 års Galenskap “Oskyldigt” på Dramaten Mozartopera på Drottningholm Maria Lang lever vidare Sommartips: Figaros bröllop Operasuccé på Läckö Man Ray, en gigant Sommartips: “Livat i parken” Vår moderna historia TEATER: Hemliga armén i Skåne
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.