21 Augusti 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Ladykillers, Oscars

Gammal tant mot fyra skurkar

Professor Marcus (Jonas Karlsson), Louis (Shelby Niavarani), mrs Wilberforce (Suzanne Reuter), Knocken (Leif Andrée) och Majoren (Johan Rheborg). Foto: Mats Bäcker.

Komedin ”Ladykillers” som nu spelas på Oscars i Stockholm är en scenversion av filmen från 1995 med Alec Guinness och Peter Sellers. Eftersom handlingen är väl känd och helt förutsägbar, lever uppsättningen på spelet och på ensemblens förmåga och lust att bjuda på sig själva. Lägg så till att regissören Emma Bucht har en rad återkommande skämt vilket i böjan känns litet töntigt men efter ett tag blir det alltmer komiskt. Dert är ett typexempel på humorns teori och praktik – upprepningen är komikens kärna.

”Ladykillers” utspelar sig 1962 i ett litet hus i utkanten av London. Där bor den mycket fantasifulla, men lätt virriga änkan fru Wilberforce och hennes papegoja General Gordon. Den hygglige kvarterspolisen Macdonald får ofta höra hennes konspirationsteorier om grannar och nazister som gömmer sig. Macdonald suckar och stryker över.

En dag hyr fru Wilberforce ut ett rum åt några städade män som utger sig för att vara en stråkkvartett ledd av professor Marcus. De behöver en lugn plats för sina repetitioner. Egentligen är de skurkar och professor Marcus är i egna ögon ett kriminellt geni, planerar ett lönsamt värdetransportrån. Med stor fantasi hittar professorn på olika identiter åt kompisarna: Gänget består alltså av majoren, boxaren Knocken som är snabb i handling men långsam i tanke och den knivviftande italienaren Louis.

Inne rummet spelar grammofonen på högsta volym Boccerinis stråkkvartett och tågen dundrar förbi tätt intill fru Wilberforces hus, medan professor Marcus utvecklar sin ”plan”. Som är minst lika smart som Sickans i Jönssonligan. Planeringen blir titt och tätt avbruten av fru Wilberforce som vill bjuda ”musikerna” på te.

Kuppen mot värdetransporten går, märkligt nog, utan problem. Skurkarna kommer över en massa kosing som de gömmer i cellofodralet. När fru Wilberforce, av misstag, upptäcker alla pengar vill hon kalla på polis. Det går inte och skurkarna beslutar att de måste tysta tanten. Det borde gå lätt, eller...

Finns det någon på allvar tror att fyra beslutsamma gangstrar har en chans mot en lätt virrrig tant?

I början har storyn svårt att få upp tempot eftersom allt måste tas fyra gånger – varje bov ska ha sin tid i rampljuset. Men efter ett tag lossnar det och handlingen får upp farten.

Som mästerskurken Marcus visar Jonas Karlsson upp ett fysiskt utlevande spel, Leif Andrée gör den korkade, men rätt godhjärtade, boxaren Knocken, Mr Lawson. Han kallas Knocken därför att det var just det han oftast gick på – i första roden. Major Courtney spelad av Johan Rheborg gör ett miniporträtt av en man som verkligen hamnat fel i sitt yrke som gangster. Han klär sig gärna i olika, alla lika fula, klänningar som han hittar i fru Wilberforces garderob, där gänget klämt in sig i ett försök att undkomma konstapel Macdonalds spanande öga. Shebly Niavarani gör den lättretade och knivtokige italienaren Louis. Han är en livsfarlig B-gangster som hatar – eller älskar – gamla damer.

Suzanne Reuter dominerar spelet som den oförstående och länge ovetande fru Wilberforce. Reuter behöver inte ägna sig åt något mer subtilt komedispel bara stulta omkring i lägenheten. Själv säger hon i en intervju att: ”Jag härmar helt enkelt mamma.” Månntro det. Jacob Nordenson som konstapel Mcdonald visar med stillsam tydlighet hur tröttande en tillkämpad vänlighet kan vara. Till slut avgör han, sig själv ovetande, var rånbytet hamnar.

Bengt Fröderberg har gjort en klurig scenografi med några trappor och en garderob som åker upp och ner genom golvet och en tavla på fru Wilberforces hädangågne man som hänger snett hur många gånger den än rätas upp.


Scen: Oscars, Stockholm. Komedi: Ladykillers. Manus: Graham Linehan efter William Roses filmmanus. Översättning: Edward af Sillén. Regi: Emma Bucht. Scenografi: Bengt Fröderberg. Kostym: Clara Ahlström. Ljud: Oskar Johansson. Ljus: Ellen Ruge. Medverkande: Jonas Karlsson, Johan Rheborg, Suzanne Reuter, Leif Andrée, Shebly Niavarani, Jacob Nordenson. Speltid ca 2 tim 10 min.


2015-09-19 22:31
Kommentera
Sthig Jonassons blogg

Sthig Jonasson

Sthig Jonasson är teaterkritiker, tidigare kultur- och förlagsredaktör, som hamnade i Uppsala efter sin uppväxt i Kumla Ekeby där han ofta slogs mot grannbarnen i Hörsta.

Inlägg

Kul på Vallarna “Fars lilla tös” Aladdin ingen liten show Fabian Bom håller än Eva Rydbergs sommarfars Mordet på Caesar Fröken Julie i Roslagen Magnifik Turandot I lodjurets timma Underhållande Falstaff Så dog Erik den helige Kroppar på Operan Sex som livsstil Carmen rör på sig Charleys tant på nytt Medea, mordisk och mänsklig Torftig Mamma Mia-show Figaros bröllop sevärt nöje Lysande La Bohème Svansjöns hetta En handelsresandes död Pelikanen nedkokad En bitsk Cabaret Hörvärd Rokoko La Traviata näck Ladykillers Noréns mästerverk Stjärnspel i Maria Stuart Charleys tant värd en resa Askungen i Göteborg Vildanden skoningslös Maria Stuarda, storslagen opera Till minne av Tomas Tranströmer Slutspel utan försoning Starkaste Otello Stor opera på liten teater Beröm för Hoffmans äventyr Tveksamt om Tjock-Steffe Markisinnan de Sade Charmigt på Dramaten Mycket sevärd Xerxes Knepigt på Dramaten Skvaller i Uppsala En folkefiende Två starka monologer Stor operaupplevelse Känslostark Butterfly Duvemåla i Göteborg Sevärd Evita Kom igen, Charlie Läcker Chicago Välspelat i Måsen Kameliadamen Livet är en schlager Karl Gerhard, revykung Ibsen svider Tre systrar i livslögn Dahpne i Göteborg Brännvin i kikar’n Pang i bygget Falstaff på Läckö slott Sarah Bernhardt, ett haveri Utvandrarna på Dramaten Jag såg Eriks kranium Tosca glödhet opera Sandrews stipendier Sevärd Matteuspassion “Svarta djurets sorg” Opera: Lysande Don Giovanni Sthig: Så minns jag Alice Babs Sthig: Richard III på Dramaten Undangömd Verdiopera Sthig och alla Guldbaggar Macbeth som maffia Dödspatrullen på Dramaten Teater: Mästaren och Margarita Andrea Chénier - stor opera Vårens teaterprogram Nötknäpparen balett som lyfter Jöback hatar i Sweeney Todd Salome en höjdare STHIG: La Cage aux Folles STHIG: Magnifik Wollter STHIG: Fantastisk Woyzeck STHIG: Maskeradbalen Parsifal på Operan Häftig Hitchcock-fars Spökvarning på Cirkus Amadeus på Dramaten Trollflöjten på Folkoperan Firar 30 års Galenskap “Oskyldigt” på Dramaten Mozartopera på Drottningholm Maria Lang lever vidare Sommartips: Figaros bröllop Operasuccé på Läckö Man Ray, en gigant Sommartips: “Livat i parken” Vår moderna historia TEATER: Hemliga armén i Skåne
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.