24 Oktober 2019
Tipsa: 073-094 57 58

La Traviata, Folkoperan

Mycket naket på scen men
förvånande konventionellt

Guiseppe Verdis opera ”La Traviata” som nu spelas på Folkoperan i Stockhom är full av sångliga glansnummer, lättillgänglig musik och en handling som rent av är trovärdig. Hur många operor kan man säga det om?

Så här är det: Huvudpersonen det lungsiktiga lyxfnasket Violetta rör sig mitt i nöjeslivets mest virvlande virvel, bland dem som lever på natten och sover på dagen. Så länge hon är en del av ett hysteriskt, tvångsmässigt festande känner hon sig inte sjuk. Hon älskas av den unge rike Alfredo.

”La Traviata” accepterar Violettas livsstil, som ställs mot samtidens - och nutidens - hycklande moralism. Här är Violetta en stark kvinna som handlar i sitt eget intresse – ett subjekt i stället för det objekt hon reduceras till i många andra uppsättningar.

Toleransen mot olika beteenden är avsevärd i vår tid. Det är svårt att provocera när nästan alla tabun är brutna och alla gränser sprängda.

Folkoperans föreställning börjar i ett kakelklätt badhus där det spelas upp ett sexpartaj med nakna artister, ett gäng välsminkade dragartister i glänsande strumpbyxor, en snygg naken tjej som spritsar grädde över sig själv och en brunbränd bodybuildartjej som inte har någon annan uppgift än att vara precis så dekorativ som hon är. Men det finns en gräns: Det syntes tydligt på de nakna killarna att de inte var riktigt med i orgien.

Efter första aktens sexorgie är andra akten lugnare. Då har Violetta och Alfredo lämnat staden för att bo på vischan med sin oskuldsfulla och rena kärlek, men också dit kommer nakna gäster liksom Alfredos far, Germont, som är fast besluten att sätta stopp för förhållandet. Det uppstår några förtätade ögonblick när Germont, utstyrd i vit kaftan, utövar psykisk utpressning mot Violetta och hon viker undan för den sociala konventionen fast hon borde ha bett honom dra till ett varmare ställe. Violetta återvänder till stadslivet och dör i lungsot.

I sista scenen ligger Violetta för döden och ingen av partyvännerna bryr sig. Societetsläkaren, som kommer direkt från ett party, vet att han knappast kommer att få betalt så han bryr sig inte.

För att Violetta skall bli äkta fordras att hon är farlig och självständig – eller farligt självständig – som hon görs av Julia Sporsén och Susanna Andersson som delar på rollen som demimond och de tar Folkoperans uppsättning från att vara en ytlig och inte särskilt spännande eller provocerande liveshow till äkta musikdramatik. I sista scenen sitter Violetta i en svart pöl av motorolja och minns den tid som varit. Oljan hon smörjer in sig med är en drastiskt övertydlig bild av hennes sjukdom.

Rollen som Alfredo sjungs av Jesper Säll och Per-Håkan Precht i uppsättning. De gör det utmärkt, men samspelet mellan Alfredo och Violetta blir ganska tamt – utan den glödheta passion historien kräver.

Jeremy Carpenter gör pappa Germont nyanserad: Hos honom blandas moralen med dubbelmoralen och förståelsen med den sociala högfärden. Germont förstår inte de ungas kärlek och han är fullt upptagen med att tänka på sin yngre dotters framtida lycka som råkat i fara därför att Alfredo lever med ett societetsfnask.

Karolina Blixt är bra i den lilla rollen som en queer Annina. En flata, själv förälskad i Violetta.

Marit Strindlund leder orkestern, som befinner sig på en obestämd plats i rummet, tungt och långsamt mot det obevekliga slutet.

Trots alla nakna människor på scenen har Folkoperans uppsättning av ”La Traviata” som helhet blivit förvånade konventionell. Det är inte likt regissören Mellika Melouani Melani. Nu är det litet sentimentalt och patetiskt utstuderat, men publiken sitter inte tårögd när historien är slut.


Scen: Folkoperan, Stockholm. Opera: La Traviata. Musik: Giuseppe Verdi. Libretto: Francesco Maria Piave (efter Alexander Dumas d.y.). Svensk text: Anders Henriksson. Textbearbetning: Ulricha Johnson. Regi: Mellika Melouani Melani. Scenografi: Hanna Reidmar. Kostym: Sanna Nyström. Ljus: Ellen Ruge. Koreografi: Tove Sahlin. Dirigent: Marit Strindlund. Sångare: SusannAndersson/Julia Sporsén, Jesper Säll/Per-Håkan Precht, Jeremy Carpenter, Åsa Thyllman, Karolina Blixt, Markus Pettersson, Jacques Radinson, David Hornvall, Stefan Axelsson, Lars Martinsson, Samuel Jarrick m.fl. Folkoperans orkester. Spelas t.o.m. 29 november. Speltid ca 2 tim 30 min.


2015-09-23 15:58
Kommentera
Sthig Jonassons blogg

Sthig Jonasson

Sthig Jonasson är teaterkritiker, tidigare kultur- och förlagsredaktör, som hamnade i Uppsala efter sin uppväxt i Kumla Ekeby där han ofta slogs mot grannbarnen i Hörsta.

Inlägg

Kul på Vallarna “Fars lilla tös” Aladdin ingen liten show Fabian Bom håller än Eva Rydbergs sommarfars Mordet på Caesar Fröken Julie i Roslagen Magnifik Turandot I lodjurets timma Underhållande Falstaff Så dog Erik den helige Kroppar på Operan Sex som livsstil Carmen rör på sig Charleys tant på nytt Medea, mordisk och mänsklig Torftig Mamma Mia-show Figaros bröllop sevärt nöje Lysande La Bohème Svansjöns hetta En handelsresandes död Pelikanen nedkokad En bitsk Cabaret Hörvärd Rokoko La Traviata näck Ladykillers Noréns mästerverk Stjärnspel i Maria Stuart Charleys tant värd en resa Askungen i Göteborg Vildanden skoningslös Maria Stuarda, storslagen opera Till minne av Tomas Tranströmer Slutspel utan försoning Starkaste Otello Stor opera på liten teater Beröm för Hoffmans äventyr Tveksamt om Tjock-Steffe Markisinnan de Sade Charmigt på Dramaten Mycket sevärd Xerxes Knepigt på Dramaten Skvaller i Uppsala En folkefiende Två starka monologer Stor operaupplevelse Känslostark Butterfly Duvemåla i Göteborg Sevärd Evita Kom igen, Charlie Läcker Chicago Välspelat i Måsen Kameliadamen Livet är en schlager Karl Gerhard, revykung Ibsen svider Tre systrar i livslögn Dahpne i Göteborg Brännvin i kikar’n Pang i bygget Falstaff på Läckö slott Sarah Bernhardt, ett haveri Utvandrarna på Dramaten Jag såg Eriks kranium Tosca glödhet opera Sandrews stipendier Sevärd Matteuspassion “Svarta djurets sorg” Opera: Lysande Don Giovanni Sthig: Så minns jag Alice Babs Sthig: Richard III på Dramaten Undangömd Verdiopera Sthig och alla Guldbaggar Macbeth som maffia Dödspatrullen på Dramaten Teater: Mästaren och Margarita Andrea Chénier - stor opera Vårens teaterprogram Nötknäpparen balett som lyfter Jöback hatar i Sweeney Todd Salome en höjdare STHIG: La Cage aux Folles STHIG: Magnifik Wollter STHIG: Fantastisk Woyzeck STHIG: Maskeradbalen Parsifal på Operan Häftig Hitchcock-fars Spökvarning på Cirkus Amadeus på Dramaten Trollflöjten på Folkoperan Firar 30 års Galenskap “Oskyldigt” på Dramaten Mozartopera på Drottningholm Maria Lang lever vidare Sommartips: Figaros bröllop Operasuccé på Läckö Man Ray, en gigant Sommartips: “Livat i parken” Vår moderna historia TEATER: Hemliga armén i Skåne
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.