22 Juni 2018
Tipsa: 073-094 57 58

Reflektioner över filmåret 2017

Så var 2017 över och det nya året har redan hunnit fylla åtta dagar, i alla fall när detta skrivs. Jag brukar i början av ett nytt år alltid ta några ögonblick att reflektera över det år som gått i graven; en aktivitet som inte bara rör privatlivet utan även det gångna filmåret - vad vilade jag egentligen ögonen på och vad tyckte jag om det jag såg?

Så här i efterhand anser jag 2017 vara ett riktigt tråkigt filmår, fyllt av gammal skåpmat på repeat. För egen del hade jag svårt att framkalla någon slags entusiasm för det mesta i filmväg och jag kan tragiskt nog räkna alla mina biobesök på en hand.

Dels beror det på att mina andra arbetsuppgifter har varit prioriterade och att jag inte längre har lika mycket tid att avsätta till recensioner, dels på att det faktiskt varit ytterst få filmer jag har velat sett på bio. Trist men sant.

När det gäller svensk film får jag nästan skämmas, jag har faktiskt inte sett en enda svensk produktion, överhuvudtaget. Visst söker jag upp och läser om nya svenska filmer, för att ha koll på klimatet, men jag har inte känt något sug efter att faktiskt se någon av dem. 

Jag tycker att den svenska filmproduktionen har stått still ett tag nu. Varje år ser nästan likadant ut: man släpper några tunga draman, några experimentella smala filmer och några publikfriande komedier. Att Solsidan korades till den mest sedda svenska filmen under 2017 kom inte som någon överraskning.

Men här sitter jag fortfarande och väntar på att Sverige ska hinna ikapp sina nordiska grannländer. De som sedan flera år tillbaka satsat stenhårt på internationellt gångbar genrefilm. Nyheten att det faktiskt går att göra bra genrefilm tycks ha gått Svenska Filminstitutet helt förbi. 

Min förhoppning är att fler ska få chansen att göra svensk film: debutanter, erfarna filmare, unga som gamla, män och kvinnor. Att man har modet att satsa på nya kort. Att man törs producera action, skräck, sci-fi och allt däremellan. Att man vågar införa lite fart och fläkt.

Kanske kan den japanska filmindustrin och deras arbetssätt fungera som inspiration; där fördelar man ofta mindre summor pengar till flera regissörer så att många får en chans att pröva på långfilmsformatet. Oftast får man också göra precis vad man vill, vilket torde vara en filmares största dröm. Varje produktion måste inte ha 20 miljoner i ryggen, det går faktiskt att producera schyssta filmer för lite pengar!

Den internationella stora filmscenen har väl inte bjudit på några direkta överraskningar; superhjältarna regerar fortfarande biotoppen och emellanåt får de lite konkurrens i form av välspelade draman och några flåshurtiga komedier (ungefär som i Sverige alltså.)

”Spännande” är inte direkt ordet jag tänker på, snarare är det hela väldigt förutsägbart, men filmbolagen vill förstås tjäna pengar och då satsar man på säkra kort. Den som vill se något annorlunda får sålla ganska mycket bland utbudet.

Fast lite roligt är det i alla fall att de barnförbjudna skräckfilmerna har fått sig ett sving upp och att man faktiskt insett att alla filmer inte behöver vara till för, ja, alla åldrar.

Ingen kan väl ha missat att Det blev en stor succé och Jordan Peeles långfilmsdebut Get Out mottogs med öppna armar. Den senare har jag sett och gillade ganska mycket, även om jag tyckte den tappade lite mot slutet. 

Det har jag ännu inte lagt vantarna på men det kommer. Själva trailern tyckte jag var stämningsfull och förmedlade en obehaglig känsla men sen råkade jag se någon fånig meme där Bill Skarsgårds clown står och dansar till gamla slagdängor och då började jag gapskratta. Det är nu det enda jag ser framför mig när jag tänker på filmen.

Så lyder mina övergripande tankar om filmåret 2017 men jag ber er hålla i hatten - än har jag inte tyckt färdigt! Ni vill ju så klart veta vilka guldkornen respektive kolbitarna var, eller hur? Vilken tur då att jag i nästkommande inlägg luskar i just denna bit. Fortsättning följer!

2018-01-08 19:11
Lasse Litzén
Tja, går man inte på bio och ser svenska filmer är det naturligtvis även som filmvetare svårt att uppskatta det som visas. Själv är jag inte den flitigaste biobesökaren men 2017 har jag överraskats av en rad fina produktioner av inhemska filmskapare. I topp naturligtvis The Square av Ruben Östlund - hur ofta vinner en svensk film Guldpalmen i Cannes? Sameblod av Amanda Kernell var en annan höjdare som fastnade djupt i synminnet. För att inte tala om den suggestiva The Nile Hilton Incident av Tarik Saleh. Och rullar som Korparna, Måste gitt, Borg, Jordgubbslandet bidrar till att göra 2017 till ett klart sevärt filmår för den som har ögon och sinnen öppna.
2018-01-10 20:19
Sandra Wallin
Fast Lars, nu påstod jag ju inte att alla svenska filmer som gått på bio på något sätt skulle varit dåliga. Det är klart att det görs bra svensk film! Men branschen har producerat samma typ av filmer i flera år nu, gång på gång. Det är det jag är trött på. Man har en viss formel i grunden som man inte törs gå ifrån. Och det jag särskilt lyfte fram i texten, som du tycks ha missat, är att jag specifikt klagade över att man inte satsar mer på genrefilm. För just nu gör man i princip ingen genrefilm alls i Sverige: allt som inte är drama, komedi eller klassiska kriminalare väljs bort. Detta trots att övriga nordiska länder har haft stora framgångar internationellt med sina genrefilmer, så som ex. Headhunter, Trollhunter eller Rare Exports. Av de 25 mest sedda filmerna 2017 var fem av dem svenska. 2017 var ett svagt svensk filmår, rent ekonomiskt, som räddades upp av två kommersiella komedier. De mest rosade svenska filmerna, med undantag för just Sameblod och The Square, drog knappt någon publik. Det tycks alltså finnas en ganska stor diskrepans mellan vad svenska filminstitutet producerar och vad svenskarna egentligen vill se. Jag tycker man borde satsa på en bredare marknad som innehåller smalare kvalitetsfilm så väl som mer komersiella och vågade alster. Mer variation helt enkelt.
2018-01-11 17:53
Lasse Litzén
Tja, går man inte på bio och ser svenska filmer är det naturligtvis även som filmvetare svårt att uppskatta det som visas. Själv är jag inte den flitigaste biobesökaren men 2017 har jag överraskats av en rad fina produktioner av inhemska filmskapare. I topp naturligtvis The Square av Ruben Östlund - hur ofta vinner en svensk film Guldpalmen i Cannes? Sameblod av Amanda Kernell var en annan höjdare som fastnade djupt i synminnet. För att inte tala om den suggestiva The Nile Hilton Incident av Tarik Saleh. Och rullar som Korparna, Måste gitt, Borg, Jordgubbslandet bidrar till att göra 2017 till ett klart sevärt filmår för den som har ögon och sinnen öppna.
2018-01-10 20:19
Sandra Wallin
Fast Lars, nu påstod jag ju inte att alla svenska filmer som gått på bio på något sätt skulle varit dåliga. Det är klart att det görs bra svensk film! Men branschen har producerat samma typ av filmer i flera år nu, gång på gång. Det är det jag är trött på. Man har en viss formel i grunden som man inte törs gå ifrån. Och det jag särskilt lyfte fram i texten, som du tycks ha missat, är att jag specifikt klagade över att man inte satsar mer på genrefilm. För just nu gör man i princip ingen genrefilm alls i Sverige: allt som inte är drama, komedi eller klassiska kriminalare väljs bort. Detta trots att övriga nordiska länder har haft stora framgångar internationellt med sina genrefilmer, så som ex. Headhunter, Trollhunter eller Rare Exports. Av de 25 mest sedda filmerna 2017 var fem av dem svenska. 2017 var ett svagt svensk filmår, rent ekonomiskt, som räddades upp av två kommersiella komedier. De mest rosade svenska filmerna, med undantag för just Sameblod och The Square, drog knappt någon publik. Det tycks alltså finnas en ganska stor diskrepans mellan vad svenska filminstitutet producerar och vad svenskarna egentligen vill se. Jag tycker man borde satsa på en bredare marknad som innehåller smalare kvalitetsfilm så väl som mer komersiella och vågade alster. Mer variation helt enkelt.
2018-01-11 17:53
Kommentera
Sandra Wallins blogg

Sandra Wallin

Sandra Wallin är manusförfattare, filmvetare och frilansskribent bosatt i Kumla. Hon medverkar även regelbundet på webbsidan Frombeyond med filmrecensioner.

Inlägg

DVD: Jigsaw Blu-Ray: Mother! Filmåret 2017 - Det såg jag Filmåret 2017 - några tankar Streaming: Wolves at the Door Blu-ray: Elle DVD: Southbound DVD: Eliminators DVD: Sauls Son DVD: The Falling Streaming: Högklackat Blu-ray: The Witch DVD: Hospitalet DVD: The Hallow DVD: Nattens Skräcknäste Blu-ray: Zoolander 2 Streaming: Only the Dead DVD: Night Moves Blu-ray: Spionernas Bro Bio: Captain America - Civil War DVD: Big Game DVD: Night Fare Streaming: Hush Blu-ray: Deathgasm DVD: Kidnapped DVD: Marshland DVD: Pieta DVD: Perfect Sense Blu-ray: Wild DVD: Sensoria Hail, Ceasar! - Lättviktare med viss charm DVD: Turbo Kid Den unge Zlatan - Välgjord dokumentär The Danish Girl - Gripande drama DVD: Backcountry The Revenant - Nattsvart hämndhistoria Streaming: Creep Suffragette - Välspelad historielektion The Hateful Eight - Intim western Blu-ray: Spring DVD: Last Stop Fruitvale Station Star Wars: The Force Awakens - Charmig nostalgitripp Serie: Hannibal - säsong 3 DVD: Sextemplet DVD: The Strange Colour of Your Body’s Tears Blu-ray: Good Kill Mockingjay Part 2 - Värdig avslutning DVD: Redeemer Tjuvheder - En käftsmäll Fem trappor upp - Tillrättalagt mys Blu-ray: Zero Tolerance DVD: Mäklaren DVD: Lilting Taikon - Stark dokumentär The Walk - Omständigt äventyr DVD: Maggie The Martian - Godkänt från Scott Glada Hälsningar från Missångerträsk - Ytlig komedi Maze Runner: The Scorch Trials - Typisk mellanfilm Så ock på Jorden - Väckelsemöte à la Pollak DVD: Annabelle Jag är Ingrid - Innerlig dokumentär The Man from U.N.C.L.E - Lättviktig nostalgifest DVD: It Follows DVD: Only Lovers Left Alive Prästen i Paradiset - Löjligt simpel komedi Terminator: Genisys - He’s back DVD: Kungarna av Hollywood Skådespelare sökes! DVD: Birdman Jurassic World - Dinosaurierna är tillbaka DVD: En iskall jävel Spy - Småkul actionkomedi DVD: Watch Me When I Kill DVD: Shield of Straw Tomorrowland - Visuellt vacker DVD: Gates of the Sun Mad Max - Redig actionrökare DVD: Without Warning The Water Diviner - Godkänd regidebut Child 44 - Intetsägande thriller DVD: These Final Hours Avengers: Age of Ultron - Maffigt värre DVD: Birth of the Living Dead Still Alice - Gripande drama The Gunman - Medioker actionrulle DVD: Starry Eyes Fast & Furious 7 - Högoktanig action Familjen Bélier - Oförarglig komedi DVD: Who saw her die? Insurgent - Blek filmatisering Hotell Marigold 2 - Myspysig dramakomedi Focus - Tillfällig bukfyllnad I nöd eller lust - Ont om skratt DVD: Moebius DVD: Short Term 12 Cirkeln - Träffsäker filmatisering Fifty Shades of Grey - Urbota tråkig Trevligt Folk - Viktig och varm dokumentär DVD: Why Don’t You Play in Hell?
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.