Filmen finns på svensk dvd sedan 2015-05-04.

Shield of Straw
(Wara no tate)
Thriller, Japan, 2013
Distributör: Njutafilms
Regi: Takashi Miike
Medverkande: Takao Oshawa, Nanako Matsushima, Gorô Kishitani m.fl.
Längd: 124 min

Thriller med intressant premiss

En miljardär lyckas kuppa in en annons i en stor japansk tidning där han utlovar enorma summor pengar till den som lyckas ta livet av den man som brutalt mördat hans älskade barnbarn. Den huvudmisstänkte pedofilen Kyomaru (Tatsuya Fujiwara) får det snabbt hett om öronen och blir tvungen att överlämna sig själv till polisen i den stad han gömmer sig i. Det är nu upp till erfarna snutarna Mekari (Takao Oshawa) och Shiraiwa (Nanako Mitsushima) att hålla mördaren vid liv under den farofyllda resan till åklagarämbetet i Tokyo …

Den galet produktive Takashi Miike har sedan tidigt 90-tal pumpat ur sig nästan 100 (!) filmer – mångfaldigt mer än vad de flesta regissörer brukar knåpa ihop under en hel livstid. För Miike är det inte ovanligt att ta sig an mellan tre till fem filmer per år, en summa som faktiskt är helt bisarr när det kommer till filmskapande, särskilt i och med att hans filmer också håller en jämn kvalitet.

Som regissör är Miike något av en kameleont och han har i nuläget testat på många olika genrer. Att bemästra dem alla är för de flesta filmskapare något av en omöjlighet, men Miike rör sig sömlöst över gränserna, som om det vore den mest naturliga saken i världen att hoppa mellan flippat ultravåld (Ichi the Killer), gräll manga (Yatterman) och kommersiellt gångbar skräck (One Missed Call).

Shield of Straw är i sin tur en traditionell snutthriller där enveten heder ställs mot dubbelspel och förräderi. Det moraliska dilemma som utgör filmens premiss petar effektivt runt i vår uppfattning om rätt och fel. Är det skillnad på mord och mord? Är det befogat att ta livet av någon som gjort vedervärdiga saker? Om skottpengar finns inblandade, handlar man inte då av ren girighet?

Den rättfärdige Mekari är beredd att offra sitt eget liv för att skydda den anklagade mördaren, driven av en stark tro på att det är hans skyldighet som hedersvärd polisman. Runtomkring honom finns en hel hop med motpoler som är av annan åsikt, däribland partnern Shiraiwa som hela tiden kämpar med huruvida hon vill döda Kyomaru eller inte. Miike bäddar för en intressant händelseutveckling där det ena problemet efter det andra snabbt flyter upp till ytan.

Liksom landsmannen Shion Sono och sydkoreanske Kim Ki-duk är Miike inte en regissör som stryker publiken medhårs. Som mest tydligt här blir det i porträttet av filmens skyldige mördare. Där västerländsk film, framför allt då amerikansk sådan, kanske skulle drabbas av en tendens att humanisera eller ”lära” antagonisten en läxa, håller Miike istället fast vid hans vidriga natur.

Kyomaru är en alltigenom gräslig person som varken känner ånger eller besitter en vilja att förändra sig. Det är något av ett kontroversiellt grepp som lockar fram åskådarens ilska men paradoxalt nog känns det också ganska befriande att inte behöva sympatisera med karaktären; det är liksom okej att hata och spy galla över honom.

I vanlig ordning är filmen kompetent genomförd på alla plan. Det visuella uttrycket är enkelt men stilrent. Narrativet är fint upplagt och tempot relativt högt – att historien är två timmar lång tar man knappt någon notis. Skådespelarna är mycket bra och utmärker sig särskilt gör Takao Oshawas sammanbitne snut och Tatsuya Fujiwaras otäcke pedofil.

Med det sagt så framstår ändå Shield of Straw som en ganska typisk mellanfilm för Miike. Ja, det är solitt och intressant, men lyfter inte till några kittlande höjder. Den här typen av berättelse känner man definitivt igen sedan förut och så värst mycket nytt har man inte att presentera. Filmen är väl värd att se, men i skuggan av regissörens utmärka Lesson of Evil (2012) står sig Shield of Straw lite slätt.