One step forward, two steps back..

Det är precis så jag känner. Så fort jag gör någon form av framsteg med min sjukdom så varar det några få dagar och sedan blir det sämre och jag får börja om från början igen. Sedan förra gången jag skrev här har det inte hänt särskilt mycket. Jag har provat ännu en antibiotikakur som inte gav några resultat och jag har gjort fler prover som inte har visat något.

I mitten av den här veckan kände jag mig faktiskt bättre. Jag var på gymmet i onsdags och fredags och det kändes ganska bra. Jag kände mig stark och kunde genomföra hela träningen vilket ja inte har kunnat göra på länge. Men i fredags eftermiddag/kväll fick jag ont i halsen, öronen och huvudet igen. Idag, lördag, mår jag inte alls bra och kommer stanna hemma hela dagen.

Nästa vecka ska jag iväg och göra lite olika undersökningar och förhoppningsvis kan det ge mig något positivt. Jag förstår inte vad detta är och varför det inte går över. Det är så frustrerande, det var inte så här jag hade tänkt att 2015 skulle börja. Om en vecka är det VM-premiär och jag är kommer få sitta hemma och kolla på datorn istället för att vara med och köra, det känns inte alls kul.