18 Oktober 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Tillsammans är vi
bränsleeffektiva!

Jag är ett stort ego, det kommer jag nog inte ifrån.
 Det kommer jag inte ifrån.
 Men hur ser det ut bakom masken hos andra, helt ärligt? Är folk i gemen så mycket mer osjälviska?

Nej, jag tror inte det. Jag tror att vår egoistiska självbevarelsedrift också är vår drivkraft, bränslet vi går på, frågan är bara hur den används. Vad den brinner för. Hur klokt vi använder bränslet och hur mycket vi förstår om färdriktningen.


Tillsammans är ett sätt att spara energi och komma längre. Det har människor av och till återupptäckt i den genetiska verktygslådan och uträttat storverk med. En av de verkligt stora innovatörerna på området, Nelson Mandela, fylllde 95 år häromdagen. Han förstod både färdriktningen och att vägen var att räcka ut en hand till försoning och försöka gå vidare. Tillsammans.

 

Folkrörelsetiden här hemma i Sverige var en guldålder för samarbete i gemensam riktning. Arbetarrörelsen, fackföreningsrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorna byggde inte på samma ideologier men gjorde ändå ofta gemensam sak och det var ideella krafter som arbetade inom rörelserna, med glödande engagemang. Majoriteten kanske inte glödde lika hett som de som gick i spetsen, men det var också den där egoistiska drivkraften som  låg bakom; “det som gynnar rörelsen är bra för mig och de mina”.


Idag  är det svårt att engagera nya krafter för ideellt arbete. Många en gång livaktiga föreningar tynar och dör bokstavligen av ålderdomssvaghet. För några år sedan gick något snille, jag har i barmhärtighetens namn glömt vem, ut med förslaget att inte pensionärer skulle få sitta som styrelsemedlemmar i föreningar. Förslaget självdog. Precis som landets alla ideella föreningar skulle ha gjort om det genomförts.


Men det finns en uppenbar fara i det här att saker och ting cementeras och inga unga människor kommer in och tillför nya idéer. När människan, som individ eller grupp, cementeras blir hon en fara, för då brinner bara egodriften och makten i sig blir färdriktningsvisare. Grupper som blir självbekräftande egon sluter sig och dör av syrebrist. 

Hur gör vi då?

Tillsammans är vi starka, men kanske inte tillsammans så till den grad som mesige och oändligt välmenande Göran i Lukas Moodyssons film med samma namn beskrev det, så att vi blir som “en enda stor, varm havregrynsgröt”. Jag och min kompis, som varit med på den härliga tid då det begav sig, skrattade så pass att vi inte orkade resa oss ur biografstolarna när filmen var slut.


Överdrifterna är det andra diket vi kan köra ner i. På ena sidan cement, på den andra gröt.
 Ur den där havregrynsgröten steg det i alla fall fram nya, unga och uppkäftiga grupperingar, det var proteströrelser, hela miljörörelsen, fria teatergrupper, byalag och annat, som i viss mån knöt an till folkrörelsetanken och tog vid där den stelnat.

Tillsammans kunde man jobba för att driva igenom idéer, bilda opinion eller stoppa politiska förslag. “Gatans parlament” som finansborgarrådet Hjalmar Mehr kallade aktivisterna vid almstriden i Kungsan. Det handlade om gemenskap, solidaritet, ickevåld och frivilliga insatser. 
Något av det där lever kvar än, i små oanseenliga motståndsfickor mot den totala egoismen. På det lokala planet kan det vara arrangemang som hembygdsföreningar och byalag anordnar, med stor uppslutning men ett krympande antal eldsjälar bakom verket.

Mullhyttemarken som vi nyss bevistade, med runt 15 000 besökare, är en sådan folkfest, med ursprung i den bygdeförening som bildades när orten blev av med postadressen och den folkliga protesten organiserade sig till kamp. Man kan nog påstå att de lyckats sätta tillbaka Mullhyttan på kartan. Tillsammans.



Men de grånade kämparnas klagan höjs: Var är ungdomarna? 
Vi lever i en egotrippad tidsålder där var och en tänker på sitt. Det är tyvärr sant. Så vem ska staka ut färdriktningen nästa gång pendeln svänger, som den alltid gör? 
Kanske ska vi fråga oss vem eller vilka ett samarbete gagnar mest idag. 



Tillsammans är vi bränsleeffektiva. Ett kreativt samspel med stor spontanitet, och djup eftertanke, som andning, som lungor i samhällskroppen. Det finns en rytm i naturen, mönster att hitta. Där är vår genetiska verktygslåda. Vi har som aldrig tidigare i historien nya kommunikationsvägar och större möjligheter att samarbeta. All mänsklig verksamhet måste vara elastisk och formbar efter nya omständigheter.


Jag säger inget om vart vi ska. Men vänta och se, jag tror det är på väg. 
Rätt som det är dyker en flashmob upp nära dig...


 

2013-07-19 16:59
Kommentera
Måna N. Bergers blogg

Måna N. Berger

Måna N Berger är frilansande kulturskribent med egen mjölkbod i Mullhyttan, en ateljé och bokhandel som hon fyller med böcker av lokala författare. En hembygdsälskare med vyer.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.