18 Augusti 2018
Tipsa: 073-094 57 58

Mammas dagbok bekräftar min historia

Sommaren 1948 var jag 2,5 år gammal. Det har förstås gått en evighet men jag minns den som idag, dagen då jag föll från granen, en historisk händelse jag berättat åtskilliga gånger för mina barn och alla som vågat lyssna men jag har aldrig blivit riktigt trodd.

Vi bodde i moster Hilmas sommarstuga i Enebyberg och farbror Nisse hade skjutsat ut oss dit med lastbil.

Det hade tyvärr regnat mycket den sommaren, det minns jag i och för sig inte, men numera vet jag det. Men just den här dagen var det uppehåll, kanske även soligt.

På tomten framför stugan stod en jättelik gran. Som 2,5-åring ville jag nu imponera på mina något större lekkamrater och började klättra upp i granen. Grenarna satt på perfekta avstånd, mina nedärvda gripreflexer fungerade med aplik självklarhet och jag klättrade högre och högre.

Jag nådde till slut väldigt högt och såg ner på publiken med skräckblandad förtjusning. Det susade häruppe.

Jag såg även min mamma som kom ut ur Hilmas lilla stuga. Hon spanade närsynt efter mig men såg mig inte.  Så frågade hon barnen: Var är Lars? Där! svarade de och pekade mot grantoppen.

När modern detta såg hon utstötte ett ångestskri. Jag hörde den gälla skräcken i hennes röst och insåg plötsligt att jag befann mig i en farligare situation än jag förstått.

Jag blev gastkramad. Det är dessutom mycket svårare att klättra ner än upp. Det vet varenda katt. Jag tappade taget om grenen jag klamrat mig fast vid och föll.

Men den väldiga granen med sina kraftiga armar tog väl hand om mig. Jag föll handlöst genom grenverket - men inte så fort. Barrgröna fjädrar dämpade farten innan jag med en duns slog i marken.

Alldeles intill en stor sten.

- Det kunde slutat illa, skriver mamma i den dagbok min bror hittade i en låda häromdagen.

Historien om min vid späd ålder genomförda granklättring som ingen riktigt velat tro på finns exakt beskriven i hennes dagbok!

När jag läste raderna, nedtecknade för snart 65 år sedan, fylldes mitt sinne med rörelse, med triumfens ljuva sötma. Beviset gick inte att komma runt, mamma kunde inte ha hittat på detta. Hon skrev ju också om den regniga sommaren.

Jag berättade om dagboken för mina barn och de såg rätt imponerade ut. Det var ingen skröna deras far fabricerat - respekt!

Deras mor verkade ändå inte helt övertygad:

- Ni känner väl till Hitlers förfalskade dagböcker?

2013-02-16 23:00
Tarmo Sundström
Ja, jag säger då det!
2013-07-16 18:39
Tarmo Sundström
Ja, jag säger då det!
2013-07-16 18:39
Kommentera
Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.