19 Augusti 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Mor är rar, far ror.

M var den första bokstaven vi fick lära oss. Vill du läsa, hette boken som jag fick första veckan i skolan 1947. Vi satt i gamla skolbänkar, sådana som är kaffeved för länge sen. Vår lärarinna hade svart långärmad klänning med vit krage och vita manschetter. Vi fick säga fröken och det var aldrig en unge som vågade säga du till henne. Högst upp i Västra Skolans äldsta del hade vi vår sal med utsikt över skolgården. Vi hade börjat skolan, första klass.

I dag går mitt yngsta barnbarn till skolan och tycker att det är ungefär som förskolan där hon gått ett år. Här är ingen skolbok. Hon har ritpapper och pennor och så krumelurer som heter bokstäver och som hon inte förstår. Men det gör inget, fröken är snäll och heter Lena. Och till Lena får hon säga du, och Lena har jeans och färgglad tröja. Skolsalen ligger i höjd med skolgården och utsikten är bara skolgård och inget särskilt. Hon har börjat skolan, första klass.

Jag hade en nysydd klänning i sjömanstyg, blåvitrandig. Sjömanshatt med långa band i nacken, knästrumpor och ett nummer för stora lädersandaler. Skolväskan hade jag fått från mormor, hon hade köpt den i handelsboden i Åsbro.

Mitt barnbarn har jeans och tröja med färggrant tryck på framsidan, rosa sockor och ”springafortskor” i rosa och vitt. Skolväskan har hon ärvt och är egentligen en liten ryggsäck där ett gosedjur ramlar omkring på vägen till skolan.

Jag hade skolkamrater från Gränsgatan i klassen, vi hade drygt två kilometer till skolan och fick inte cykla, första dagen följde mamma med till skolan, sen fick vi klara oss själva och vi fick vackert vänta vid Västra bommarna och där kom ångloken dragande på persontåg och godståg. Kolröken kändes lång väg och vi hade järnvägen intill oss bakom rött pinnstaket med vita toppar hela vägen på Bangatan till skolan.

Hon har kompisar från grannhusen på Sockenvägen och gångväg en lång bit till skolan, pappa och schäfern Loke följer med hela vägen och ser till att hon kommer fram ordentligt. Järnvägen är långt borta och tågen hörs nästan inte när de passerar bommarna. Hon är stor nu, sju år och ska lära sig läsa och skriva. Hon har samma tidsbegrepp som jag hade den gången, tiden då, det var NU.

Då hade det varit krig i Europa, det var ont om mat och det mesta var fortfarande ransonerat. Mamma köpte mjölk i plåtflaska hos Olles Livsmedel på Farmen, hon hade mat på bordet när vi hade frukostrast och under en timme då vi gå från skolan och tillbaka igen för några lektioner på eftermiddagen.

Nu får hon skolmat och får leka på skolgården en stund innan dagen med Lena avslutas och pappa och Loke kommer och hämtar henne. Och Loke, han viftar på svansen och slickar henne på näsan och hon kramar om honom innan pappa får sin hejpådej-kram.

Det är snart sjuttio år sedan jag började skolan, tänk vad tiden går. Nu skriver jag egna böcker med samma bokstäver som då när jag började skolan. Mor är rar och far ror.

2015-08-19 10:21
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.