Sköna maj med SJ-tvål

Äntligen är våren här, kanske till och med sommar. Det har gått fort. Nyss var det snöslask och grått och trist och nu är det så annorlunda. Det är grönt överallt och vitsipporna blommar och fåglarna sjunger om sköna maj.

Jo, och mycket är annorlunda än vad det var när jag var ung och det är nu ett tag sedan. Vi firade också Valborg, stod och frös vid brasan i nya vårkläder, somliga flickor till och med barbenta och våra föräldrar i sommarkläder, även om det var kallt som tusan och vi frös oss blåa i ansiktet.

AnneMarie Hellström minns nog.

I dag går man klädd nästan som vanligt året runt, jo vi tar på oss sommarjackor och går barbenta, men det är inte många år sedan vi hade sommar- och vintergarderob. Det var då vi flickor sydde våra sommarklänningar och hade stärkta underkjolar, gick i sommarskor med halvhöga klackar, hade vita nätvantar och en liten sommarhatt på lockarna. Våra mammor köpte nya sommarkappor i poplin och nya vårhattar och våra fäder satte på sig sommarkostymen i ljusare färger. Det var då det.

När årets hembygdskalender kom ut fick vi se hur vi var klädda på 1950-talet, här finns klassfoton av oss som var med och då vi var unga. Idag är vi pensionärer hela bunten. Det går undan och tiden rinner iväg även om vi inte tror det.

Här finns killarna med sina motorcyklar, det är ingen som har hjälm, det hade man bara under andra världskriget. Jag tror inte ens att grabbarna visste vad en hjälm var i fredstid. Ingen har läderkläder och riktiga kängor, alla kör i sina vardagsskjortor och barhuvade. Undra på att de slog ihjäl sig när de körde fort och landade i skogen eller på asfalten.

Elis var ung på den tiden och fick en fjälla i Karlskoga. Han var kär och galen och for dit en söndagförmiddag med varmt och vackert vårväder. Han åkte på motorcykeln i bara skjortan och friade hela dagen ända fram till kvällningen. Då skulle han hem och nu var det bara några grader varmt. Han sa, att han aldrig frusit så i hela sitt liv som den vårkvällen på väg hem mot Hallsberg. Han letade fram gamla täcken och bäddade omkring sig för att få upp värmen i kroppen igen. Men som han sa, det var tur att det blev slut med den kärleken och han hittade en flicka på närmare håll, i Kumla.

Det var ingen som brydde sig särskilt mycket, om hur vi klädde oss och vad vi var med om, lite skit skulle ungarna tåla på den tiden. På sin höjd fick vi en plåsterlapp på ett skrapsår eller bara tvätta det rent med tvål och vatten. Hemma hade vi SJ-tvål och det var bra rengöringsmedel. Pappa var lokförare och hade ständigt oljiga händer. Han tvättade sig med SJ-tvål när han kom hem från jobbet och det luktade riktigt gott. Tvålen gick att använda till mycket, ungefär som försvarets hudsalva.

Vi gick på bio ända fram till maj månad, sen tog biografen semester. Vi såg gamla amerikanska filmer och fattade en hel del av det engelska språket, trodde vi i alla fall. Det var mycket reklamfilmer om allt möjligt och där fick vi se Alice Babs tugga Toy, skavda fingrar som fick på plåster av märket Salvekvick och nya schampon som skulle göra håret långt och fylligt och vackert. Och ni minns väl tvålreklamen om att nio filmstjärnor av tio använder Lux toalettvål!

En sådan där biokväll i slutet på säsongen visades en mycket spännande film, vilken det var minns jag inte, men salongen var fullsatt. När tvålreklamen kom upp på bioduken reste sig några grabbar och skrek för full hals: ”Nio lokförare av tio använder SJ-tvål”!

Det blev ett skrattkaos och vad nästa reklamfilm handlade om minns jag inte.