21 Augusti 2019
Tipsa: 073-094 57 58

När vi reste med
gammeldags järnväg

Häromdagen stannade ett snabbtåg några meter från plattformen här på stationen i Hallsberg, och passagerarna fick sitta där och svettas i flera timmar. Det var en nedriven kontaktledning som avbröt resan. Sedan fick de byta tåg för att fara vidare mot Göteborg. Det är många som beklagar sig över att det tar lång tid att resa med tåg, men tänk på att det gjorde det förr också. Tog tid menar jag, men kanske på ett annat sätt. Vi njöt av tågresandet på ett annat sätt. Det här är ju drygt sextio år sedan, men i alla fall.

Vår släkt på pappas sida bodde på den tiden i Borlänge och dit åkte vi tåg, mamma, pappa och tre barn. Mamma stekte ägg och bredde smörgåsar och hade nyponsoppa på patentkorksflaska och kaffe i en gammal röd termos. Ibland fick vi en läskedryck också. Det var viktigt att vi tre fick precis lika mycket i pappersmuggarna som pappa hämtade i tamburen i tåget. Pappa hällde långsamt och noga och vi kollade att det blev rättvist. Det var sommar!

Lillebror var hungrig innan vi anlände till Kumla, det tog tio minuter. Då måste han ha en smörgås för att inte försmäkta. Det tog tid förbi Örebro, Frövi, Spannarboda, Snyten och allt vad stationerna hette på den tiden. I dag syns inte ens stationerna när tåget swischar förbi, ingen plattform heller för den delen. Det är bara skogar, sjöar och röda stugor här och där.

Vi fick byta tåg i Avesta/Krylbo och då skulle pappa alltid gå och titta på Avestaforsen, han sa att den hette så i alla fall. Mamma stannade och satt på en bänk och vaktade våra resväskor. På vägen mot bron och forsen gick vi förbi en leksaksaffär och en begravningsbyrå. Leksakerna gick väl an, lillebror höll på att växa fast i gruset utanför skyltfönstret, medan vi blundade för kistan som stod uppställd i fönstret intill där som begravningsbyrån fanns. Lillebror brydde sig inte om kistan och han visste kanske inte ens vad det var, han pratade bara om leksaksbilarna som han önskade sig.

Loket B 1316, kanske drog det AnneMarie när det begav sig. Foto: Björn Malmer/Sveriges järnvägsmuseum

Efter att ha väntat i några timmar, ätit matsäck och delat på nyponsoppan, mamma och pappa drack kaffe i termosmuggar. Då körde äntligen tåget fram på perrongen och vi fick gå på tåget till Borlänge. Det var ånglok och några gamla personvagnar i tredje klass. Andra klass var bara för dem som var rika och första klass det fanns bara i Stockholmstågen. Vi skakade fram över gärden och genom skogar till dess vi kunde se kyrktornet vid Stora Tuna, då visste vi att vi snart skulle vara framme. Det tog tid innan tåget stannade vid perrongen och kolröken svepte om oss och det luktade Borlänge. Lillebror sa att det var dammigt i Borlänge.

Farmor var alltid och mötte oss. Hon var liten och ganska tjock, men det vågade vi aldrig säga. Hon hade paraply i handväskan även om solen sken, för hon visste att om hon lämnade paraplyet i hallen hemma, då började det alltid regna så det skvalade i rännstenarna.

Jag saknar de här resorna, nu går det så illa fort. Det finns inga stationer mellan Kumla och Örebro numera, jo Södra station förstås, och sen är det likadant norröver. Inte kommer någon konduktör heller och ropar ut Snyten. Då brukade pappa som kände alla konduktörer säga, att jag har snutit alla ungarna nu på morgonen så det är redan klart. Snyten var en liten station utmed banan i Västmanland, och inte heller den stationen finns kvar i dag.

Det var ett annat sätt att resa, det var gammeldags och härligt, i dag kallar man sådana banor för museijärnväg, men så här var det på den tiden. Varför skriver jag det här, jo jag kom ju att tänka på alla resenärerna som satt där och svettades på tåget i Hallsberg härom dagen. Stackars krakar. De vet ingenting om gammeldags järnväg. I dag är de bortskämda med att det ska gå undan så det fräser om det, men de skulle ha varit med på den gamla goda tiden. Då var det att resa på ett helt annat sätt.

2014-06-04 0:34
Christian Fors
Tack för den varma och fina beskrivningen av en "riktig" tågresa!! Inte dagens hysteriska förflyttning. Varför så bråttom?
2016-06-30 0:42
Christian Fors
Tack för den varma och fina beskrivningen av en "riktig" tågresa!! Inte dagens hysteriska förflyttning. Varför så bråttom?
2016-06-30 0:42
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.