23 Augusti 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Pastorn skrämde mig
från vettet inför nyår

Nyår igen, det går fort nu för tiden. Annat var det när vi var barn, då gick tiden så sakta. Och den längsta dagen på året då, det var julafton. Det var en dag som sniglade sig fram och vi räknade timmarna, men inte hjälpte det, det gick sakta i alla fall. I dag vet vi inte ens ordet av innan julen är över, nyåret och trettonhelgen också.

Jag träffade en gång en professor som kunde en massa saker om tid, och han sa att det beror på att vi som barn inte har så stora referenser om tid och rum. Låter det knepigt? Jo, han menade att när vi är barn har vi ingenting att jämföra med, vi har inte tillräckligt många upplevelser i bagaget. Nu när jag är fyllda 75 har jag så många jular och nyårshelger att jämföra med och då tycker jag att det går fort. Hur ska det bli den dagen då jag är 95 om jag lever och har hälsan?

Ett minne jag har är åren efter kriget i början av 1950-talet. Det var en pastor i en frikyrkoförsamling i Kumla som hävdade att han fått en uppenbarelse om att ryssen skulle komma och ta Sverige. Jo, det stod så i alla fall i bildtidningen SE som pappa köpte då och då. Ryssen skulle komma och stiga i land och ockupera oss i Karlsborg! Jo, det sa han pastorn. Pappa blev fundersam, Karlsborg ligger ju mitt i landet nära Vättern, hur skulle ryssen komma dit utan att vi märkte det? Så småningom kom det fram att det Karlsborg som pastorn hade sett i sin uppenbarelse finns det två av, ett Karlsborg finns vid Bottenviken ganska nära Finland, sa pastorn. Det var många som blev uppskrämda här i landet, särskilt de som trodde på pastorn och det han hade sett i sin uppenbarelse.

Artikeln i tidningen SE stod att läsa i ett nummer som kom ut under sommaren och alla som läste artikeln blev lika rädda, och jag med. Det jag visste om kriget hade jag fått lära mig under åren efter krigsslutet, och att det var hemska tider och att alla var rädda för Stalin. Hitler var ju borta, han behövde vi inte vara rädda för längre. Hela hösten blev en väntans tid och pappa pratade mycket om vad som skulle hända i Karlsborg om ryssen kom.

Jag var fullständigt vettskrämd, fick ont i magen och hade huvudvärk varje kväll när jag skulle gå och lägga mig. Varje gång som grannarna kom in på kaffe hos oss, slutade det alltid med att karlarna pratade om kriget. De hade läst om militärerna, om lägren i Tyskland och om alla barn och gamla som for så illa. Bomber och granater och om alla hus som stod i ruiner, tänk om det skulle bli likadant här! Och alla trodde att det skulle hända innan året var slut, för det hade pastorn hört i sin uppenbarelse och han uppmanade alla att bli frälsta för att slippa hamna utanför himmelriket.

Jag blev ännu räddare och tog mammas kalender hon fått från Konsum och prickade av dagarna varje morgon. Så sakta tiden gick och så rädd jag var. Jag vågade inte säga något om magvärken och när pappa pratade om krigsåren blev jag gråtfärdig. Men det kom ingen Stalin och pastorn där i Kumla dog och fick aldrig veta hur det skulle bli.

Den julen och det nyåret var en mardröm. Den dagen vi slutade höstterminen kastade jag in gympapåsen och mina skolböcker i klädgarderoben, de skulle ju inte behövas om kriget kom, så mycket kunde jag ju räkna ut. Dagarna fram till jul segade sig fram, och när nyår var förestående var jag helt tom invändigt. Pappa pratade om att HESA FREDRIK skulle tjuta över Hallsberg när flyget kom för att ta oss, Hallsbergs bangård var ju det första som fienden skulle ta. Han sa också att kyrkklockorna skulle ringa som varning när det hände.

Nyårsafton kom, mamma bjöd in grannarna och de pratade och skrattade och drack kaffe. Det starkaste de skulle skåla i var sockerdricka, och jag blev lovad att få sockerdricka också om jag kunde hålla mig vaken. Det var ingen av dem som var rädda för ryssen, bara jag. Och inget vågade jag säga heller. När klockan närmade sig midnatt öppnade mamma fönstret och den kalla vinternatten kröp in i rummet och fick gardinerna att röra sig spöklikt. Jag hörde inte att de önskade varandra gott nytt år, det jag hörde var kyrkklockorna. Nu kom ryssen och jag svimmade av skräck.

Det tog flera veckor för mig att komma tillbaka till verkligheten. Det var min farmor som förstod att något var galet med mig. Hon tog mig till sig och fick mig att berätta hur rädd jag varit, och sedan tog hon pappa i örat för att han inte begrep att det var han som planterat rädslan hon mig. Hon till och med sa väl valda fula ord om pastorn där i Kumla.

Det var de längsta höstveckor jag upplevt, den längsta julhelgen men också den hemskaste nyårshelgen. Har ni märkt att somliga vuxna politiker och sådana som skriver i tidningen börjar prata om ryssen och vad som kan hända om han kommer?? Undrar om de också är rädda.

2016-01-04 2:13
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.