21 Augusti 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Så minns jag
våra fina jular

Snart är det jul igen, men ingenting är sig likt, som det var när jag var barn. Jo, man blir annorlunda i sinnet med åren, det blir allt lättare att tänka på hur det var förr. Nog log jag åt farmor när hon berättade om jularna när hon var barn, då tyckte jag att det var larvigt. Jag begrep ju inte bättre. Det var då det.

Gissa vem som berättar om jularna förr för sina barnbarn. De ler säkert utan att visa det och tycker att farmor är nog lite snurrig. Det blir lätt så, tiden går så fort och vi hinner inte riktigt med, varken vi äldre, de vuxna eller barnen.

Då var det snö, julstjärnor i vartenda fönster, sådana där i hårt papper i olika färger med en lampa inuti stjärnan. Så vackert det var. Mamma satte upp girlanger i taket i köket och hade enris i fönstren där hon stoppat in konstgjorda flugsvampar och små pyttetomtar. Hon städade på natten mot julafton och lade på rena hemvävda mattor på golvet. Det luktade jul i hela huset. Det var jul.

Jag har kvar mina föräldrars första julbonad som pappa klistrat upp på en tapetbit, och där har han skrivit med bläckpenna – vår första julbonad år 1938. Jag blir nostalgisk när jag tittar på den och minns hur vi tre syskon stod på knä i kökssoffan och räknade tomtarna i bilden. En julaftonskväll i tomtestugan med smågrisar som rymt ur en låda och en tomte som hämtar dricka i källaren och en annan som sparkar till källarluckan så den träffar den andre stackars tomten i huvudet. Så roligt vi hade då, men nu när jag tittar på den känner jag mig bara förfärligt gammal.

Julklappar då, det var hemstickade vantar, strumpor och raggsockor. Mamma sydde underkläder av trikå som hon köpte på trikåfabriken i Askersund. Vi åkte buss dit för att handla tyg och sedan satt hon på kvällarna och sydde underbyxor och linnen till oss flickor. Lillebror hade vanliga byxor till dess han var tre år, sedan blev det vilda protester, han ville ha kalsonger med gylf som pappa hade.

Pappa köpte en leksaksbil i plåt till lillebror, en Volvo, sådan som vi i dag kallar för jordkällare. Vi flickor fick dockor med tygkropp och huvuden av celluloid, det var fint på den tiden. Vi fick puzzel och spelkort med Svarte Petter och Löjliga familjen, det var tider det.

Pappa som var lokförare arbetade nästan varje julafton. Om han var ledig så kollade han vem av arbetskamraterna som hade småbarn och som behövde få vara ledig julafton, då bytte han tur med dem. Att lillebror inte var så gammal, det spelade mindre roll, han tyckte synd om kompisens småknattar om deras pappa inte var hemma i helgen. Mamma var van och vi också.

Vi firade lille-julafton den 23 december, till grannflickans förtrytelse, vi fick julklappar före henne. Sedan åkte vi med Skyllbergsbussen till mormor och morfar i Åsbro och firade julafton där med skinka, hemgjord korv och köttbullar och julgran som morfar huggit i skogen. När pappa körde förbi med tåget mot Motala-Mjölby tutade han tre korta signaler och då blinkade vi med en lampa i fönstret i mormors sovrum till honom där på tåget.

Jag kan inte minnas någon jul utan snö, det är konstigt. Det måste ju ha varit barvintrar även då i alla fall. Men minnet från barndomen blir på något konstigt sätt förändrat och jag minns bara det vackra. Julaftons morgon när vi satt i mormors sovrum med kaffe och hembakade pepparkakor och lussekatter och lyssnade på programmet om Lille-Pers julafton. Då skulle elljusstaken i fönstret vara tänd så att de som for förbi på morgonen skulle se att vi var vakna.

När jag tittar på gamla fotografier från sent 1940-tal kan jag känna smaken av kryddpepparstarka köttbullar hos mormor. Jag kan höra ljudet av tramporgeln i Lerbäcks kyrka när kantorn intonerar första psalmen i julottan och ljudet när alla ställer sig upp i bänkarna för att sjunga med. Jag kan känna lukten av morfars stora vinterrock och känna det grova tyget mot min kind.

Vi minns, alla var och en på sitt sätt. Minnen som format oss till dem som vi är i dag. Då var jag en tös med långa flätor och hemsydda kläder, grova skidpjäxor och raggsockor, hemstickade vantar och rosetter i håret. I dag en äldre dam som hör lite dåligt, har glasögon bara för syns skull, går med stadiga skor vinterpäls och rejäla skinnhandskar. Jag går lite illa, hör lite illa, men jag minns alldeles utmärkt och kan berätta för barn, barnbarn och så småningom barnbarnsbarn, om jag får leva och behålla hälsan.

2013-12-07 0:18
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.