05 December 2019
Tipsa: 073-094 57 58

Den vackraste begravning
jag varit med om

Lars Andersson - Lars i Hulta - fick en minnesrik begravning i Svennevads kyrka den 8 april. Foto: Kjell Rosenlind.

Han var en grundpelare när vi startade Svennevadsspelet för snart trettio år sedan, han hade sågverk och bidrog med materiel till scenbygge, var med och byggde och slet när vi startade arbetet med spelet på försomrarna vid Hembygdsgården. Lars i Hulta sa vi, fast hans namn var Lars Andersson. Vänlig, rolig och en stark karl med ett hjärta av guld och med en stor vänskapsring.

Hans arbetsplats var för det mesta skogen, huggning, körning och däremellan satte han nya plantor för kommande skogsägare om sisådär 80 år in i framtiden. Han hade alltid jakthundar, jakten var en stor del i hans liv och han var med i ett jaktlag i Härjedalen. Älgjakten där var helig och det var nog enda riktiga semestern för Lars under året. Han var ensam sedan två år tillbaka, hans hustru dog hastigt och kvar var dotter och måg och hundarna. För några veckor sedan visste vi att Lars var svårt sjuk, men att han var på väg till andra jaktmarker kunde vi inte ana.

För Lars var livet en fest. Han älskade friluftslivet, var engagerad i allt som hade med friska luften att göra, han vandrade i skogen, badade med hundarna i sjöarna kring Svennevad. Han bjöd sina vänner på allt vad livet hade att ge och spelade teater i närmare tjugo år i Svennevadsspelet om somrarna. Så kom budet, Lars i Hulta hade lämnat allt i livet och flyttat.

Maken och jag, var på väg till Svennevads kyrka för att gå på Lars begravning. Kyrkan är en av de största sockenkyrkorna i vårt län och efteråt skulle det bli samling i församlingshemmet på andra sidan om landsvägen. Att gå på begravning är tungt och vi steg in i kyrkan och letade reda på en tom bänk på vänster sida. Det var inte många begravningsgäster där, men det var en halvtimme kvar till utsatt tid.

Helt plötsligt hörde jag en fågel slå en drill som studsade i kyrktaket, det måste ha varit en bofink som kommit in i kyrkan, och sen en drillande fågel till. Jag knuffade på maken och viskade, hör du? Det är fåglar här inne. I koret stod kistan på en katafalk och när jag tittade närmare såg jag mossa på locket, kottar och gröna växter, en liten granplanta pekade mot taket och blommor utlagda på golvet. En nyhuggen stor kubbe stod där med Lars motorsåg på toppen och hans arbetsstövlar intill. Fåglarna kvittrade, drillade där uppe och jag kunde höra vinden susa bland granarna, en räv skrek, en råbock skällde och säkert var där också en älg som gick och frustade där framme.

Det var då jag upptäckte älghornet, en stor skovel, framför kistan och de brinnande ljusen. Under tiden fylldes kyrkan med begravningsgäster och jag fick vrida och vända på mig för att kunna kika mellan ryggarna på alla människor. Jag upptäckte nya saker där framme medan fågelsången blev allt intensivare. Där låg arbetshandskar intill motorsågen, det fanns gröna växter på kistan som var trävit, så vackert. Allt var perfekt.

Till och med det papper som en man från begravningsbyrån stuckit till mig vid entrén, stämde med det jag kunde läsa. Bilden en dörr med slitna bräder, rostiga gångjärn, en grankvist, en blåsippa och en rödsippa. En bild med Lars på en stor fyrhjuling i skogen där han vinkar åt oss och ler. Psalmerna: Var jag går i skogar, berg och dalar och Härlig är jorden. Solosång: Sången om Svennevad, Jag vill tacka livet och Änglahund. Jag log mellan tårarna som började rinna över mina kinder. Det var ju Lars, precis som det skulle vara. Det var den vackraste begravning jag varit med om.

Efter begravningen stannade nästan alla 108 begravningsgäster och gick tillsammans fram för att se den underbara scenen i koret. Det var Lars dotter och måg som tillsammans med Blomsterhörnan Pålsboda utfört detta konstverk med Lars i sin kista i mitten. Vi såg ju inte honom, men han fanns där och vi kramade varandra vi som stod där innan vi gick till församlingshemmet för en stunds samvaro.

På begravningskaffet pratade alla om det fantastiska vackra vi varit med om. Terése, Lars dotter, hade gjort ett bildspel och film som vi fick se på en stor TV-skärm, en glad Lars med sina hundar. En glad och nöjd människa som lämnat livet men med spår av glädje, kärlek och skönhet.

2016-04-19 23:21
Kommentera
Anne-Marie Hellströms blogg

Anne-Marie Hellström

AnneMarie Hellström, journalist och författare, är uppväxt i en lokförarfamilj i Hallsberg. Hon har perspektiv på förr och nu i bygden, som gärna förmedlas med lämplig knorr.

Föreningen Kanal Regional:Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Vi finns på webben, som papperstidning, sänder lokal-tv och producerar närradio. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Teknik:Webbsidan är byggd och anpassad för moderna webbläsare och mobila enheter. Vi rekommenderar att du använder den senaste webbläsarversionen. Vid behov uppgradera. Sydnärkenytt använder Cookies för bättre användarupplevelse för besökare och medarbetare samt för besöksstatistik. Läs mer om Cookies. Kontakt:Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Lars Litzén, ansvarig utgivare: 073 - 094 57 58, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Västra Drottninggatan 11, 692 33 Kumla.